Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyler, Wulf - Gylfe - Gyllander, Hugo - Gylle - Gyllebo - Gyllembourg (Gyllembourg-Ehrensvärd), Thomasine Christine, f. Buntzen - Gyllen - Gyllenborg, ätt - Gyllenborg, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Gylfe—Gyllenborg, C.
80
nungens förmälning med Katarina av
Sachsen-Lauenburg 1531. Mest framträder G:s namn
i samband med Gustav Vasas skuldsättning
till Lybeck sedan befrielsekriget. Med
anledning av den traktat om skuldens gäldande, som
G. och greve Johan av Hoya i mars 1529 som
Sveriges fullmäktiga sändebud avslöto med
lybeckarna, utbröto starka slitningar mellan
G. och konungen, och då Gustav sommaren
1533 definitivt bröt med Lybeck, fann G.,
misstänkt för lybskvänliga stämplingar, sin
ställning i svensk tjänst olidlig. Sedan greven
av Hoya på försommaren 1534 i sin egenskap
av borgensman för 1529 års traktat inställt
sig i Lybeck, följde G. hans exempel och
rymde från Sverige i juli s. å. Otvivelaktigt
var det därvid hans mening att i Lybeck
förena sig med greven, men under överfarten led
han skeppsbrott nära Simrishamn och begav
sig då till det av lybeckarnas krigsöverste
greve Kristofer av Oldenburg besatta
Köpenhamn. Han blev nu under halvtannat år greve
Kristofers diplomatiske förtroendeman, gick
1536 i hertig Albrekts av Preussen tjänst och
kom hos denne att intaga en i vissa
avseenden inflytelserik ställning som politisk
rådgivare. Från 1547 till sin död var han
amt-man i Waldau (ej långt ö. om Königsberg).
— Efter sin flykt från Sverige hade G. på
mångahanda sätt uppträtt som Gustav Vasas
bittre fiende och bl. a. författat en mycket
utförlig, för tryckning avsedd stridsskrift
mot denne, vari G. utmålade sin forne
härskares karaktär i de svartaste färger. Denna
pamflett är ännu bevarad i handskrift. Litt.:
G. Carlsson, »W. G. i svensk tjänst» (i Hist.
Tidskr. 1922—24). G. C-n.
Gylfe [gylve], mytisk konung i Sverige.
I skalden Brages »Ragnarsdrapa» (800-talet)
berättas, att Gefjon (se d. o.) fick jord av G.
Enl. Snorre levde G. vid tiden för asarnas
invandring till Norden. Förklädd till en
gammal vandiingsman och under namnet
Gang-lere begav han sig till Asgård för att
utforska orsaken till gudarnas makt. Åsarna
mötte honom med synvillor. I deras hall
fann han framför sig ett högsäte med tre
män, Hög, Jämnhög och Tredje. Deras
samtal med G. formade sig till en systematisk
redogörelse för världens och gudarnas öden
från skapelsen till ragnarök. När det var
slut, hörde G. ett stort gny och befann sig
plötsligen ensam ute på en öde slätt. Om
Snorre själv uppfunnit denna myt eller möjl.
bygger på en gammal folksaga kan ej
avgöras. Den utgör ramberättelse för hans
mytologi, »Gylfaginning» (G:s förvillande), första
delen av Eddan. — G. är i isländska dikter
även namn på sjökonung; betydelsen torde
vara »havsbruset». — G. har stundom i
svensk poesi symboliserat Sverige, t. ex. i
Lings »Gylfe» (1810 och 1812—14). Th. W.*
Gyllander, Hugo, författare (f. 1868 22/io).
Utgav »Dikter» (1895), »Nya dikter» (1910) och
»Figurer, fantasier och tankar» (1918),
känne
tecknade av självständighet och stolt
idealitet. Som författare och bearbetare av sagor
är G. med rätta högt skattad och populär.
Gylle, socken i Malmöhus län, Skytts
härad, på Söderslätt, närmast n. ö. om
Trälle-borg; 9,02 kvkm, 573 inv. (1928). 860 har
åker; skog saknas. Ingår i Hammarlövs, V.
Vemmerlövs, G. och Kyrkoköpinge pastorat
i Lunds stift, Skytts kontrakt.
Gyllebo, herresäte i ö. Vemmerlövs socken,
Kristianstads län, 10 km n. v. om
Simrishamn, på en holme i Gyllebosjön; 408 har,
därav 157 har åker; tax.-värde 331,800 kr.
(1927). Nära huvudbyggnaden ruiner av G.
slott, uppfört 1538—44 och på sin tid ett av
Skånes förnämsta; nedbrann på 1700-talet. G.
kom som bornholmskt vederlagsgods under
svenska kronan och blev enskild egendom
1670. Nuv. ägare: dir. O. Scheitel.
Gyllembourg (G. - E h r e n s v ä r d), T h
o-masine Christine, f. Buntzen, dansk
författarinna (1773—1856). Gifte sig 1790
med P. A. Heiberg (se d. o.); det olyckliga
äktenskapet upplöstes
efter hans
landsförvisning 1799, och hon
ingick 1801 äktenskap
med frih. C. F.
Ehren-svärd (se d. o.), som då
bar namnet
Gyllembourg. I sin son
Johan Ludvig Heibergs
tidning Kjöbenhavns
Flyvende Post började
hon 1827 anonymt
offentliggöra berättelser, vilka sedan
utgå-vos i bokform i flera
samlingar (en i sv.
övers. 1835—37), den fullständigaste med titeln
»Samlede skrifter af forfatteren til En
hver-dagshistorie» (12 bd, 1849—51; flera uppl.).
En klok, mild kvinnonatur med rik erfarenhet
av livet, skildrade hon humant och älskvärt
individer och familjeliv i sin samtids
Köpenhamn, med rika iakttagelser och god blick för
karaktärer. Se J. L. Heiberg, »P. A.
Heiberg och Th. Gyllembourg» (1882). R-n B.
Gyllen (ty. Gulden). 1. Mynt, urspr. av
guld, sedermera även av silver. Se Gulden,
Mynt och Ungersk gyllen. — 2. (Bot.)
Se Erysimum,
Sommargyllensläk-t e t och Äpple.
Gyllenborg, svensk ätt. Apotekaren S
i-mon Wolimhaus från Thüringen inkom
till Stockholm 1624 och fick 1626 apotek i
Uppsala. Hans son Jakob adlades 1680 med
namnet G., blev frih. 1689 och greve 1695
(om honom se nedan). Ätten utgick 1863.
Jakob G:s yngre bror Anders G. adlades 1686
med namnet Leijonstedt (se d. o.).
Gyllenborg, Carl, greve, statsman (1679 7/3
—1746 ö/i2>, son till Jakob G. Studerade i
Uppsala, tjänstgjorde i kansliet 1699—1701
och därefter vid armén i östersjöprovinserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>