Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenborg, Carl - Gyllenborg, Fredrik (president)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Gyllenborg, F.
82
samt avsändes 1703 till London som
kommis-sionssekr. vid svenska beskickningen, där han
1710 avancerade till resident och 1715 till
minister. Under sin långvariga vistelse där
påverkades G. starkt av
Englands fria
statsskick. Hans
äktenskap med en förmögen
engelsk dam, Sara
Wright, som var ivrig
anhängare av huset
Stuart, indrog honom i
de politiska
partistriderna. När därför efter
Georg I:s
tronbestig-ning ett spänt
förhållande uppstod mellan
svenska och engelska
hoven och Karl XII:s rådgivare Görtz inlät
sig i stämplingar med jakobiterna, fann han i
G. en nitisk medhjälpare. G., som 1716 utgivit
en anonym, mot Georg I:s nordiska politik
riktad bitter broschyr, stod i livlig
korrespondens med Görtz m. fl. om en ny resning till
pretendentens förmån, då anläggningen röjdes
och engelska regeringen plötsligt i jan. 1717
lät arrestera G. och lägga beslag på hans
papper, vilka genast offentliggjordes för att
rättfärdiga det uppseendeväckande brottet mot
folkrätten. Efter några månaders arrest
lös-gavs G. och återkom till Sverige i aug. s. å.
Efter hemkomsten blev han jan. 1718 statssekr.
vid Handelsexpeditionen och sändes strax
därefter till Åland för att jämte Görtz underhandla
med tsar Peters sändebud om fred. Från
Åland återvände G. till Stockholm först vid
tiden för konungens död. I febr. 1719
avsändes G. för andra gången, nu tills, m.
Lillien-stedt, till Åland för att förnya
underhandlingarna med tsaren, även denna gång utan
resultat. Efter återkomsten till Stockholm
(juni 1719) blev han v. hovkansler och 1720
hovkansler. G. sällade sig snart till det
hol-steinska partiet; vid riksdagen 1723 räknades
han bland dess främsta män och invaldes i
rådet. Där blev han under de följ, åren en
av den holsteinsk-ryska politikens ivrigaste
målsmän och motarbetade av alla krafter
Arvid Horn och hannoverska alliansen. Vid
riksdagen 1726—27 anklagades G. för att ha
överträtt sin rådsherreplikt, fick av stora sekreta
deputationen en skriftlig varning och
överflyttades till den avd. av rådet, som
behandlade inrikes- och justitieärenden. Han visade
under den närmaste tiden stor undfallenhet
för Horn. Först 1731, då brytning uppstått
mellan Horn och konung Fredrik, fann G.
lämpligt att ånyo avslöja sig som Horns
motståndare. Det Höpken-Gyllenborgska
kotteriet sökte nu ivrigt att vinna inflytande i
borgerliga kretsar genom att göra sig till
förespråkare för rikare statsunderstöd åt
handel och industri, ökat tullskydd m. m. Under
loppet av 1734 års riksdag trädde G. i
förbindelse med franska sändebudet Casteja och
slöt sig till det unga krigspartiet. Genom
denna allians grundades hattpartiet, till vars
skapare G. hör. Dess program blev att få till
stånd ett förbund med Frankrike och Turkiet
samt att vid första bästa konjunktur angripa
Ryssland. På grund av sin ställning
betraktades G. som partiets chef, även om slugare
huvuden än han voro de verkliga ledarna. När
så vid riksdagen 1738—39 Horn och hans
anhängare drivits ur rådet och hattpartiet fyllt
rådet med de sina, blev G. i april 1739
kanslipresident. På honom faller en väsentlig del
av ansvaret för det lättsinnigt började och
eländigt ledda anfallskriget mot Ryssland
samt för dess olyckliga utgång. Under hela
denna tid (1739—43) framträdde G:s svaghet
allt uppenbarare. Hans anseende var
ohjälpligt sjunket, och ledningen av utrikespolitiken
gick mer och mer över till C. G. Tessin.
G. delade den nya tidens strävanden att
utveckla Sveriges ekonomiska välstånd och
andliga kultur. Frikostig, vältalig och magnifik
i det yttre uppträdandet, älskade han att
spela rollen av grand-seigneur. Men han var
ingen statsmannabegåvning. Hans konst
bestod eg. i den diplomatiska intrigens
skickliga hanterande. För Sverige blev hans
maktlystnad en olycka. Som kansler för Lunds
univ. (1728—39) och därefter för Uppsala univ.
förvärvade G. däremot välgrundad
berömmelse genom de stora förtjänster han inlade
om den vetenskapliga odlingens och
undervisningens främjande. Även som författare
spelade G. en icke obetydlig roll. Utom några
politisk-historiska skrifter eller broschyrer
författade han ett par komedier, vilka inleda
frihetstidens lustspelsdiktning. Mest
betydande av dem är »Swenska sprätthöken» (uppf.
1737, senast 1926; tr. 1740), det första svenska
original, som spelades på Kongl. svenska
skådeplatsen. Styckets största förtjänst är
dess karaktärsteckning; lågadelns åsikter
framskymta i de politiska samtalen. »En bättrad
Vill-Hierna och en Trogen Wänskap» (fullb.
1721; tr. 1723) är en skickligt gjord
lokalisering av Steeles »The lying lover». L. S.*
Gyllenborg, Fredrik, greve, president
(1698—1759), son till Jakob G. Ingick 1716 i
Svea hovrätt, blev lagman på Gotland 1733
och i Närke 1737. Vid riksdagen 1731 började
G. som politiker och framstod genast som en
av Horns farligaste motståndare. G:s konst
var intrigörens, och som sådan tillhörde han
frihetstidens skickligaste och samvetslösaste
partimän. Han var under flera årtionden
ständig medlem av hattpartiets hemliga konselj,
dess agitator, mututdelare och samvetsköpare.
G. ansågs vara den, som infört
riksdagsklub-barna (1738). Han handhade partikassan men
misstroddes och utestängdes 1755 delvis
härifrån. G. var en av de mest hatade hattarna.
Han fick flera partibelöningar, var från 1741
bankofullmäktig, blev 1750 president i
Bergskollegium och var från 1754 fullmäktig i
Järnkontoret. Som bankofullmäktiges ordf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
