Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenborg, Fredrik (president) - Gyllenborg, Fredrik (justitiestatsminister) - Gyllenborg, Gustaf Fredrik - Gyllenborg, Henning Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Gyllenborg, F.—Gyllenborg, H. A.
84
bar G. till väsentlig del ansvaret för hattarnas
lättsinniga finanspolitik och begagnade
hänsynslöst sin ställning till egen fördel. L. S.*
Gyllenborg, Fredrik, greve,
justitiestats-minister (1767—1829), den föregåendes sonson.
Han blev 1792 assessor i Svea hovrätt, s. å.
sekr. i lagkommissionen samt 1794
revisionssekreterare och generalauditör, G. var 1796
—1809 förordnad att biträda justitiekanslern
och blev 1805 generalauditör vid armén i
Pommern, 1809 justitieråd och 1810
justitiestats-minister. Han blev. ordf, i lagkommittén 1811
och jur. hedersdr i Uppsala 1818. G. var ej
framstående genom juridisk bildning eller
begåvning men allmänt aktad som redbar och
samvetsgrann.
Gyllenborg, Gustaf Fredrik, greve,
skald (1731 0/i2—1808 30/3), son till Johan G.
Efter studier vid univ. i Uppsala (1747) och
Lund (1748—50)
utnämndes G. 1751 till
registrator i
Justitie-revisionen och var
1756—62 kavaljer hos
dåv. kronprins
Gustav — till en början
ganska illa sedd av
hovet och aldrig
intim med Gustav —,
varefter han
utnämndes till kammarråd
och 1774 till
kansliråd.
G. tyckes ha börjat skriva vers först efter
sin bosättning i Stockholm, då han gjorde
bekantskap med Creutz, som blev hans vän
för livet. G. inträdde i Tankebyggarorden,
som 1753—55 utgav »Våra försök», och
tillhörde den trängre krets, som sedan slöt sig
kring fru Nordenflycht och 1759—62 utgav
»Witterhetsarbeten». Av dikterna i »Våra
försök» visa »Ungdomens försvar» och
»Fägringens försvar» påverkan av Rousseau, vars
inflytande sedan blir ännu starkare. Bland
dikterna i »Witterhetsarbeten» märkas
»Sa-tire öfver mina vänner» (1759), påverkad av
Horatius men där G. efter verkligheten
tecknade kamrater och umgängesvänner,
»Verlds-förachtaren» (1762), där G. skil Irar en yngling,
som ledes vid världen och på landsbygden vill
söka idealet av mänsklighet men som av en
världslig vis rådes att strida mot överkulturen
och arbeta för medborgares och fosterlandets
bästa, de båda lärodikterna »Menniskjans
nöjen» och »Menniskjans elände» (1762), uttryck
för en Voltairesk pessimism, samt »Ode öfver
själens styrka», som innehåller stoicismens
frihetssvärmeri och dygdelära; slutligen
»Årstiderna», av vilka »Vinterquäde» är
märkligast genom sin förromantiska dyrkan av
Nordens klimat och folk. Med år 1763, då fru
Nordenflycht dog och Creutz flyttade
utomlands. avstannade för längre tid även G:s
poetiska verksamhet.
G:s senare alstring har ringa betydelse.
Särskilt gäller detta hans stora hjältedikt
»Tåget öfver Bält» (1785; ny uppl. 1800).
skriven med Voltaires »Henriade» som mönster;
Tegnérs uttryck om den, att »även dikten har
sin frusna våg», kännetecknar dess kyla. På
Gustav lll:s uppmaning skrev G. flera
dramer: »Birger jarl» (1774), ett försök att efter
kungens anvisning ikläda en pjäs av Voltaire
svensk medeltida lokalfärg. »Sune jarl»
(1783), »Penelope» (1791) och lustspelet »Det
nya herrskapet» (1773), med udden riktad
mot ståndshögfärden bos nyadlade
ämbets-mannafamiljer, äro självständiga. Av större
betydelse voro hans »Fabler», Aisopiska ämnen
med någon anknuten morallära. 1798 utgav
G. sitt redan på 1780-talet skrivna »Försök
om skaldekonsten», efter Popes mönster, ett
akademiskt försvar för den goda smaken.
Två av G:s psalmer intogos i Sv. psalmboken
(n:r 95 och 377). G. bildade den förmedlande
länken mellan fru Nordenflychts »plejad» och
den krets, som utgjorde den första
uppsättningen av Sv. akad., i vilken G. var en bland
de första, av konungen själv 1786 utsedda
ledamöterna. 1795—97 utkommo
»Vitterhetsarbeten af Creutz och G.» i 3 bd. G:s »Mitt
lefverne 1731—1775» utgavs 1885. Litt.:
Le-vertin, »Dygdens sångare» (i »Svenska
gestalter», 1903). K. W-g.*
Gyllenborg, Henning Adolf, greve,
riksråd (1713—75), brorson till Carl G.
Studerade i Uppsala och Lund, ingick 1732 i
kansliet och blev s. å. kammarherre. Vid
riksdagen 1738 började G.
sin parlamentariska
bana samt insattes i
sekreta utskottet och [-defensionsdeputatio-nen.-]
{+defensionsdeputatio-
nen.+} Han hade
flödande talegåva och var
trogen hatt men ingen
djupare begåvning,
ka-raktärssvag och
om-bytlig. Han
försvarade hattarnas politik
vid följande riksdagar,
var 1740—41
krigs
politikens ivrige förordare och 1742—43 träget
språkrör för partiets växlande ståndpunkter
i tronföljdsfrågan. 1746 var han medlem av
hattarnas förtroenderåd och gav välformade
uttryck åt den patriotiska försvarsiver, som
nu blivit partiets främsta programpunkt. G.
var ordf, i sekreta utskottets kommission för
prövning av beskyllningarna mot Äkerhielm
och tre andra riksråd. Han undertecknade
kontraktet med det första växelkontoret 1747.
G. fick fullmakt som överintendent 1744 och
som hovkansler 1747 samt var lantmarskalk
1751. G:s hälsa var dock klen, och han var
därför mot riksdagens slut ofta hindrad att
fungera. 1756 blev G. riksråd. 1757 blev han
medl. av handels- och ekonomikommissionen
samt underskrev dess 1760 avgivna
betänkande med skarp kritik av hattpartiets finans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
