Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenborg, Henning Adolf - Gyllenborg, Jakob - Gyllenborg, Johan - Gyllenborg, Johan Henning - Gyllencreutz, Carl Gustaf - Gyllene bulla - Gyllene horden - Gyllene hornet - Gyllene regeln - Gyllene rosen - Gyllene skinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Gyllenborg, J.—Gyllene skinnet
86
och myntpolitik, särskilt växelkontoren och
banklånen. Det vittnar om att G., liksom
Höpken och C. F. Scheffer, börjat betvivla
ofelbarheten av partiets ekonomiska program.
På grund av sjuklighet sökte G. avsked från
rådsämbetet, vilket beviljades 1761. Led. av
Vet.-akad. 1752. L. S.*
Gyllenborg, Jakob, greve, ämbetsman
(1648—1701), son till Simon Wolimhaus; se
släktöversikten. Började sin bana i
Kammarrevisionen och blev vid 1680 års riksdag på
adelns förslag led. av
reduktionskom
missionen och 1681 av
likvida tion sk om missionen.
S. å. gjordes han med
vidsträckt fullmakt
till aktor i stora
kommissionen, där han
snart blev själen, då
han ingrep i göromålen
med ovanlig kraft och
ägde stöd hos
konungen. Vid 1682 års
riksdag började G. oftare
uppträda offentligen och var 1686 den ledande
i sekreta utskottet. Hans anföi anden gä vo
de bästa upplysningarna i de invecklade
reduktionsfrågorna. och med honom röstade
de flesta. 1685 blev G. kammarråd och dir.
i likvidationskommissionen. Sedan
reduk-tionskommissionen och Reduktionskollegium
med 1687 års utgång upplösts, fullbordade
han verket som dir. för K. m:ts
deputerade till reduktionsverkets avslutande, en
ny myndighet med fem led. 1689 blev G.
landshövding i Stockholms och Uppsala län,
var 1693 lantmarskalk och utnämndes 1695
till kungl. råd. Han adlades 1680, blev frih.
1689 och greve 1695. G. var en utmärkt
ämbetsman, grundlig, kunskapsrik och
outtröttligt arbetsam, och tillika ivrig
anhängare av enväldet. Under förmyndarräfsten och
reduktionen drev han långt gående fordringar,
och utan tvivel förskriver sig en icke ringa
del av de hårdaste besluten från G:s
inflytande. G. efterlämnade åtskilliga poetiska
tillfällighetsstycken. Rud. F.*
Gyllenborg, Johan, greve, riksråd (1682—
1752), son till Jakob G. Gick 1700 i
krigstjänst, blev 1706 kapten, fånge vid
Perevo-lotjna 1709 och led som krigsfånge mycken
nöd i Sibirien. Han utväxlades 1719, blev
först 1735 överstelöjtnant men befordrades
raskt, sedan brodern Carl G. blivit
kanslipresident. Sålunda blev G. 1741 riksråd och
1742 kansler för Lunds univ. Han var
flärd-lös, redbar och samvetsgrann men utan
framstående begåvning. A. B. B.*
Gyllenborg, Johan Henning, greve,
ämbetsman (1756—1830). brorson till G. F. G.
Blev 1778 protokollssekreterare i
Justitierevi-sionen och var 1783—94 lagman i Blekinge.
G. förvärvade namnkunnighet som
oppositionell riksdagsman. Han hade stor kännedom
om statsverket, enär han satt i
statsrevisionen från dess inrättande till 1825 och i
talrika memorial därvid nagelfor såväl
propositioner som motioner från sparsamhets- eller
konstitutionell synpunkt. G:s inflytande var
dock mindre än hans orubblighet i åsikter.
Gyllenereutz [-kröjts], Carl Gustaf,
statsman (1637—1720). Blev kommissarie i
Reduktionskollegium och 1674 häradshövding
i Uppland samt utnämndes 1681 till assessor
i Reduktionskollegium
och 1692 till lagman i
Uppland. 1719 fick G.
avsked från
lagmans-ä mbetet, med
landshövdings titel. Vid
1682 års riksdag höjde
G. på riddarhuset en
kraftig men hovsam
protest mot enväldet
såsom ägnat att draga
med sig »skadliga
händelser och jämväl
ofta ibland förstörelse
ö\er bade land och folk». Tills, m. Per
Rib-bing uppgjorde han 1716 ett förslag till ny
regeringsform. Det omarbetades kort efter
Karl Xll:s död, framlades för 1719 års
riksdag och blev stommen till frihetstidens
statsskick. L. S.*
Gyllene bulla (lat. äu’rea bu’lla), i allm.
varje med vidhängt gyllene sigill (bulla, se
d. o.) försedd urkund, särskilt den av kejsar
Karl IV 1356 utfärdade bullan ang. kejsarval
i Tyskland och kurfurstarnas rättigheter;
namnet brukas även om bl. a. det av konung
Andreas II 1222 åt Ungern givna
frihets-brevet. T. H-r.*
Gyllene horden, namn dels på en av de
mongolstammar, som på 1200-talet inbröto i
ö. Europa, dels på residensorten för denna
stams kaner. Namnet torde komma av sir
order (»gyllene läger») och plägar härledas
från kanens rikt guldstickade tält.
Gyllene hordens rike, även kallat kanatet
K i p t s j a k, var det mongolrike, som
grundades av Djingis-kans sonson Batu (d. 1256) och
under hans bror och efterträdare Berke fick
sin residensort i Sarai vid Volga (»Gyllene
horden av Sarai»). Om dess historia, tills det
1480 föll för fientliga tatarers vapen, se M o
n-golerna; jfr även Ryssland, historia.
Gyllene hornet, se Konstantinopel.
Gyllene regeln, mat., se Re gula de tri.
Gyllene rosen, påvlig äreskänk, en med
diamanter besatt ros av guld, vilken inviges av
påven på Rosensöndagen (Midfastosöndagen)
och bortgives, nästan uteslutande till
furstliga personer.
Gyllene skinnet. 1. (Grek, myt.) Se
Argo-n a u t e r n a. — 2. En orden (fr. Ordre de la
toison d’or), som stiftades jan. 1429 av Filip
den gode av Burgund. Efter Filips son Karl
den djärves död 1477 övergick
stormästar-skapet till dennes måg sedermera kejsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
