Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gymnasium - Gymnast - Gymnastik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Gymnast—Gymnastik
102
föreläsningssalar (exe’dräi), där filosofer och
retorer kring sig samlade sina åhörare.
G. blev sålunda småningom en universell
bildningsanstalt för kroppslig och andlig
mänsklig utveckling (sammanfattande kallad
gymnastik och musik). Varje grekisk stad ägde
åtm. ett offentligt g., ofta flera, vanl. belägna
utanför stadens murar. — Litt.: S. Lundqvist
och N. H. Nyman, »Urkunder till uppfostrans
historia», I (1914; inl.). A. M. A.*
2. Från de grekiska filosofskolorna
övergick benämningen g. (omväxlande med
acadè-mia) till de högskolor, som vid medeltidens
slut började inrättas i Italien. (Ville man
åter beteckna dem som korporationer av
lärare och studerande, användes uttrycket
uni-ve’rsitas, universitet.) I Tyskland infördes g.
(lärdomsskolor) i sammanhang med
reformationsrörelsen. Ur dessa högre studieanstalter
utvecklade sig snart s. k. gymna’sia acadèmica,
vilka i mycket närmade sig till universiteten.
Flera av dem ha också i senare tid
förvandlats till sådana. Numera betecknas i
Tyskland med g. varje offentligt läroverk, som
har rätt att dimittera lärjungar till univ. —
I Sverige infördes g. först under Gustav II
Adolf. Det äldsta g. i Sverige var det i
Västerås, stiftat 1620 och utvidgat 1623 under
medverkan av biskop J. Rudbeckius. Därefter
kommo g. i Strängnäs 1626, Linköping 1627,
Åbo 1630 (förändrat till univ. 1640) och Reval
1631. Under drottning Kristina inrättades
1640 g. i Stockholm — detta hade ej att
glädja sig åt något livligare deltagande,
ansågs därför överflödigt och flyttades 1668 till
Gävle — och i Göteborg, först 1648
fullständigt försett med lärare, i Skara och Viborg
1641, i Växjö 1643 och i Härnösand 1648. Från
Karl XI:s tid härstamma g. i Kalmar och
Karlstad. Stockholms nya g. invigdes 1821.
— I Skåne inrättades under det danska
väldet ett g. i Malmö 1529, upphävt 1537, och ett
i Lund 1620, som upphörde 1668, då
karolinska akad. instiftades. Med g. har i Sverige i
allm. förståtts icke, ss. i Tyskland, hela den
»lärda» skola, som slutligen dimitterade till
univ., utan den över en lägre avd. av denna
skola — »trivialskolan», i våra dagar
»realskolan» — organiserade högre avd., vilken
med hänsyn till bildningsinnehåll och
studie-sätt närmast förberedde för akademiska
studier. Gymnasieundervisningen ordnades i
Sverige mer enhetligt först genom 1649 års
skolordning. Enl. denna borde ett fullständigt g. ha
sju lektorer. Undervisningen, som var starkt
koncentrerad på latinet, hade till huvudmål
att utbilda dugliga män för statens och i
synnerhet kyrkans tjänst. Det gamla g. intog en
fristående ställning mellan trivialskolan och
akademien samt dimitterade ej sällan sina
lärjungar omedelbart till kyrkans tjänst, i det
att djäknar ofta prästvigdes, varför det fyllde
en ganska betydande kulturuppgift under
1600-och 1700-talet som ett slags
provinsakademier. Gymnasialinstitutionen upphävdes genom
kungl. cirkuläret 1849, som påbjöd
sammanslagning av g. och skola under benämning av
»elementarläroverk», en benämning, som
sedermera utbyttes mot »allmänt läroverk». Det
längst kvarstående g. av äldre typ var det i
Stockholm, som upphörde först 1880, då det
ingick som överbyggnad dels i de fullständiga
latinläroverken (det norra och södra), dels i
det några år förut upprättade realläroverket.
Genom 1904 års läroverksreform blev det
högre allmänna läroverket åter uppdelat i två
stadier, ett lägre, kallat realskola, och ett
högre, kallat g. Denna uppdelning är — med
undantag för den nya lyceiformen —
tillämpad jämväl i den av 1927 års riksdag
beslutade skolorganisationen. Se Skolväsende.
— En översikt av de svenska g:s historia till
1820 med särskild hänsyn till
linjedelnings-problemet ges av K. Nordlund i
årsredogörel-sen för Högre realläroverket på Östermalm
1914 och till 1905 i »Linjefördelningen vid de
svenska g.» (1921). — Ordet användes numera
även som beteckning för vissa högre
fackskolor: tekniskt g. (se Tekniska
läroanstalter) och handelsgymnasium (se
Handelsskolor). K. N-d.
Gymna’st, person, som är övad i gymnastik;
undervisare i gymnastik. — Verb:
Gymnastisera. — G y m n a’s t i sk, som har
avseende på kroppsövningar.
Gymnastik (av grek. gymno’s, naken) är
numera utförandet av systematiskt ordnade
kroppsövningar, avseende kroppens efter hand
skeende genomarbetande till harmonisk
utveckling. G. var i gamla tider begreppet för
alla slag av kroppsövningar och motsvarade
då mest våra dagars idrott. Den företer en
blomstringstid under forntiden, framför
allt i länderna kring Medelhavet, en
dekadansperiod under medeltiden och en
renässans från senare delen av 1700-talet, främst
i n. Europa. Då kroppsövningar i
uppfostrande syfte under 1800-talet övergingo från
att vara ett överklassens privilegium till en
allmän företeelse, visade det sig, att de
dittills brukade kroppsövningsformerna ej helt
motsvarade tidens krav. Ensidigt arbete,
vaneställningar och en viss degeneration
krävde särskilda botemedel, och därvid
utvaldes (och vid behov konstruerades) rörelser,
avsedda att harmoniskt utveckla kroppen
samt motverka de missbildningar och
defekter, som framför allt industrialismen fört
med sig för individerna. Dessa systematiskt
sammanställda rörelser är det, som nu gå
under benämningen g. Historiskt sett, är
g. i inskränkt bemärkelse sålunda ett
komplement till idrotten och ieke tvärt om. G.
söker att genom därför utfunderade, i regel
enkla och formbestämda rörelser skapa
motståndskraftiga och starka kroppar samt
framkalla beslutsamhet, sinnesnärvaro och
mod. Den gymnastiska rörelsen har intet
självständigt värde, men mångfalden av
rörelser och den systematiska stegring, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
