Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gångbord - Gångdagar - Gånge-Rolf - Gånggrift - Gånglåt - Gångskytte - Gångspel - Gångsvit - Gångviken - Gård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Gångbord—Gård
120
Plan av gånggrift.
Gångbord, skpsb., se Däck, sp. 204.
Gångdagar, måndagen och tisdagen efter
bönsöndagen, så kallade, emedan under
katolska tiden folket dagarna mellan
bönsöndagen och Kristi himmelsfärdsdag, vilka dagar
plägade kallas bönveckan, under
klockringning brukade gå omkring åkrar och ängar,
därvid läsande böner och bärande kors,
helgonbilder och vigvatten, för att avvända
missväxt o. a. landsplågor. Arbete var dessa
dagar lovligt efter gudstjänstens slut. Efter
reformationen fortsatte man att på g. (ibland
kallade böndagar) hålla bönstunder med
eller utan predikan. G. indrogos definitivt
1772. A. G-w.
Gånge-Rolf, i norska sagor namnet på den
förste hertigen av Normandie. Han uppges i
dem ha varit son till Harald Hårfagers jarl
Ragnvald och fått sitt namn därav, att han
var så storväxt, att ingen häst kunde bära
honom, utan han måste gå till fots.
Traditionen om hans erövring av Normandie är sen.
Den normandiske krönikeskrivaren Dudo,
vilken levde blott hundra år efter landets
erövring av de nordiska vikingarna, uppger
alldeles bestämt, att den förste hertigen, Rollo
(se d. o.), var dansk till börden. Ad. N-n.*
Gånggrift, arkeol., stenåldersgrav,
bestående av en stor kammare med väggar av resta,
på inre sidan täml. jämna stenblock. Taket
utgöres av på undersidan rätt jämna
stenblock eller
stenhällar. Golv är den
naturliga marken.
På kammarens ena
långsida, vanl. mot
ö. eller s., finnes
en öppning, som
leder till en lång,
av stenar omsatt
och av mindre
stenblock täckt gång,
öppningen är ofta
försedd med en
tröskelsten och två
uppstående
sido-poster. Själva
mynningen plägar vara
fylld med
kullerstenar. Kammaren
g. är i regel 4—7 m lång, 1,50—3 m bred
och 1,20—1,80 m hög. Gången är smalare och
längre men stundom lika lång som kammaren.
Sveriges största g. ligger vid Karleby, nära
Falköping (jfr bild vid art. Gravskick).
De svenska g. äro i regel täckta av en hög,
som räcker till takstenarnas undersida. G.
tillhöra s. k. megalitiska monument
(se d. o.). G. finnas talrikt i Danmark,
varjämte mer eller mindre gånggriftsliknande
gravar anträffats i n. v. Tyskland,
Nederländerna, England, Skottland, på Irland och
Normandiska öarna, i Frankrike (särskilt
Bretagne) och på Pyreneiska halvön. I
Sverige förekomma g. i Västergötland, Bohuslän,
Halland, Skåne och på Öland. Litt.: O.
Mon-telius, »Orienten och Europa» (i Antikvarisk
Tidskr. för Sverige, bd 13, 1896); C. A. Nord
man, »Jættestuer i Danmark» (i »Nordiske
fortidsminder», II, 1918). A. B. B.*
Gånglåt, mus., i svensk folkmusik namn på
marsch (bröllopsmarsch m. m.).
Gångskytte, se Jakt.
Gångspel, maskin för hemvindning av ett
fartygs ankarkättingar, förhalnings- el.
för-töjningstrossar. G. har till skillnad från
brå-spel (se d. o.) vertikal axel. G. består i sin
enklaste form (se bild)
av axeln el.
spindeln av järn, v a
1-s e n av trä, med
vid-fästa dockor (b),
samt huvudet (c)
med hål (g) för
spelbommarna (h).
Spelet hindras vid
påfrestning att gå
tillbaka av p a 11 a r n a
(f), till en ring fästa
rörliga järnstycken,
vilka vid vindning
slira över klackarna i
pallkransen (a)
men vid slirning taga
stöd mot dessa och därigenom stoppa
slir-ningen. Det g., som fått största
användningen på örlogsfartyg, kallas efter sin
uppfinnare Barbotinspel (se bild). Det
skiljer sig från det enkla g. därigenom, att
valsen nedtill är försedd med särskild
tandkrans, vari kättingslänkarna ingripa. Då ett
fartyg har flera däck, brukas (se bild) flera
g., placerade över varandra och rörliga kring
samma axel. G. ha tid efter annan
förbättrats; drivkraften har minskats genom
kugg-hjulsutväxling och spelbommarna ersatts av
hand ve var; slutligen har ångkraft eller
elektrisk kraft ersatt handkraften. — K a p s t å
n-d a r e kallas äldre, flyttbara g. av trä, vilka
ännu användas på skeppsvarv vid förhalningar
från land av fartyg o. dyl. — Stundom
brukades förr för ankarets hemvindande för att
minska påfrestningen på spelaxeln ett särskilt
tåg av hampa eller kätting, kallat k a b e 11
a-r i u m, till vilket ankartåget sejsades. ö-g.
Gångsvit, geol., se M a g m a.
Gångviken, municipalsamhälle i Sköns
socken, Medelpad, 9 km n. om Sundsvall,
hållplats på Ostkustbanan; 72 har, 589 inv. (1928).
Tax.-värde å fast egendom 646,100 kr. (1926),
bev.-tax. inkomst 314,380 kr.
Gård, etnogr., det på tomten uppförda större
eller mindre komplex av byggnader, som
nyttjas av en familj. I förhållande till
sistnämnda sociala kategori motsvarar alltså g.
byn (se B y) gentemot byalaget. Utom
gårdstomten och vanl. ej betraktade som hörande
till g. ligga inom allmogebebyggelsen
särskilt vissa byggnader, använda inom den
enklare hemindustrien: smedja, bastu, tork-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
