Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gåsfåglar - Gåsgam - Gåshud - Gåsinge - Gåskarl - Gåslever - Gåsskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Gåsgam—Gåsskötsel
128
Sädgås, Anser fabalis.
i fjällregionens skogsbälte men anträffas vår
och höst under flyttningstiden rätt allmänt i
de sydliga delarna av landet. Längd omkr. 85
cm. Taf lacksläktet (Branta)
igenkän-nes på sin mindre kroppsstorlek, på den täml.
korta, svartfärgade näbben och det
mörk-färgade huvudet. Prutgåsen el. t a
flackan (B. bernicla) har svart huvud och svart
hals med ett obetydligt vitt tvärband.
Under-gumpen är vit och kroppen i övrigt brunsvart
och brungrå. Under flyttningen sträcker den
utmed Sveriges östkust och är då föremål för
ivrigt skytte. Dess häckningsområde sträcker
sig från Nordsibirien västerut till arktiska
Nordamerika. Vitkindade gåsen (B.
leucopsis) skiljer sig från föreg. art genom de
vita sidopartierna på huvudet och den helt
vita undersidan. Även den anträffas här
endast under sträcket, i synnerhet i sydligaste
Sverige. Gra v anden (Tadorna tadorna)
bär en iögonenfallande vit och svart dräkt
med ett brett, rödbrunt band över bröstet,
rödbruna armpennor och grön vingspegel. Näbben
är röd och hos hanen försedd med en knöl vid
basen. Denna art häckar vid Sveriges v. och
s. kust samt, ehuru sällsynt, vid östkusten till
Södermanland och lägger äggen i hålor, som
den ofta själv grävt. Födan hämtas, liksom
fallet är med änderna, ur både växt- och
djurriket, men å andra sidan leder hanen kullen
liksom hos gässen. Längden uppgår till 65 cm.
Rostanden {Casarca casarca) med
övervägande roströd fjäderdräkt är hemma i s. och
s. ö. Europa och Asien österut till Japan men
har några gånger skjutits i Sverige. T. P.
Gåsgam, se Gamfåglar.
Gåshud (Cu’tis anserina), med., kallas
människans hud, då den (framför allt vid inverkan
av köld) blir knottrig som gåshud på grund
av sammandragning av fina muskeltrådar.
Gåsinge, socken i Södermanlands län, Daga
härad; 116,57 kvkm, 1.419 inv. (1928).
Omfattar i s. det odlade näset mellan Storsjön
och Nyckelsjön (till Trosaån) och i n.
små-bergiga skogstrakter. 2,587 har åker, 7,064
har skogs- och hagmark. Egendomar:
Skepp-sta, Närlunda och Skottvång (f. d. järngruva).
Ingår i G. och Dillnäs pastorat i Strängnäs
stift, Daga kontrakt. Litt.: A. Bianchini,
»Sörmländska socknar», h. 2 (1918).
Gåskarl, se Gåsskötsel.
Gåslever, kulinarisk läckerhet, bestående av
enormt fettrik leversubstans från gäss, som
övergödas och få stå orörliga, tätt hopträngda
i mörka burar.
Gåsskötsel. Gåsen är till sin natur
gräsätande, och förutsättningen för en lönande g.
är därför tillgång till lämplig, med tätt och
fint gräs bevuxen betesmark. Gåsen är ock
synnerligen härdig; den kan och bör därför
vistas ute året om. Endast till skydd för
natten kräves ett enkelt hus, som uppföres
av spontade bräder till en storlek av 150X140
cm för 4 djur, 225X115 för 5 och 225X140 för
6—7 djur. Till strö brukas vintertiden helst
torvströ med ett övre lager av hackelse,
sommartiden grus. Viktigt är, att golvströet hålles
torrt och att huset nedtill är dragfritt.
Bland de vanligaste gåsraserna märkas:
Toulousegåsen, till färgen askgrå med
undre delarna ljusare, näbben blekt
orange-oeh benen gulröda; vikten i medeltal 8—9
kg; härdig; honan kan
årligen lägga 40—45
ägg. Emdengåsen
är av ung. samma
storlek men något
smärtare, med längre hals
och till färgen rent vit
med näbb och ben
gulröda; äggläggningen
uppgår blott till 18—
25 ägg. Genom
förädling av den
ursprungliga svenska gåsen
(Ölands- och
Hallands-gåsen) har utbildats
skånska gåsen,
till färgen vit med huvudet och övre delen av
halsen samt en rundad fläck på ryggen och
utsidan av låren askgrå; vikten är omkr.
5—6 kg, äggantalet jämförelsevis litet men
gödningsförmågan synnerligen god.
Gåsen är ej fullt avelsduglig förrän vid
2 år men kan användas i aveln till 6—10 år.
Hanen, vanl. kallad gåskarl, bör ej
tilldelas mer än 3—4, högst 5, honor. Under
par-ningstiden måste gåsen ha tillgång till en
vattenbassäng, som dock ej behöver vara
större än 1—1,5 m i fyrkant och med ett djup
av omkr. 50 cm. Äggläggningen börjar vanl.
i slutet av febr. el. början av mars.
Kläck-ningstiden är 27—30 dagar; från andra dagen
ges åt gåsungarna lämpligen uppblötta
brödsmulor och korngryn eller helst s. k.
kycklingtorrfoder tills, m. finhackat gräs,
maskrosblad eller nässlor. Efter 3—4 dagar böra de
komma ut i det fria och lära sig då snart
att taga sin föda huvudsaki. från betet med
ett obetydligt tillskott morgon och afton av
kraftfoder. Första tiden böra gåsungarna
noga skyddas mot väta, men sedan fjädrarna
vid 5—6 veckors ålder utvecklats, äro de fullt
Toulousegås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
