Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gåsskötsel - Gåsö - Gåsögon - Gåsört - Gåta - Gåva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Gåsö—Gåva
130
härdiga för att fortsätta
friluftslivet under hela hösten.
Som förberedande gödning
lämpar sig särskilt bete på
stubbåkrar, och vid den
egentliga gödningen, som beräknas
till 1—2 mån., ger man
dessutom ett mjukfoder av
havremjöl och kokta kålrötter samt
havre. Efter betestidens slut
ger man den avelsstam, som
behålles över vintern, dels
säd, dels mjukfoder av
bland-sädesgröpe och kokt potatis,
uppblandat med skållad
hö-hackelse. Utfodringen sker 2
ggr dagligen; omkr. 1 hg säd
och 3 händer mjukfoder
beräknas per djur; då
äggläggningen börjar, ökas
utfodringen till l1^ gång den ovan
nämnda. E. T. N.
Gåsö, fiskläge och badort i
Skaftö socken, Bohuslän, på G å s ö n (1 kvkm),
utanför Gullmarsfjordens mynning.
Gåsögon. 1. (Boktr.) Yrkesbenämning på
anförings- el. citationstecken av typen ». —
2. (Text.) Kyprad vävnad av olika material
med snedrutor i jämlöpande rader.
Gåsört, se P o t e n t i 11 a.
Gåta, omskrivande beteckning för ett icke
nämnt föremål, vilket åhöraren eller läsaren
skall gissa. Man skiljer mellan olika arter
av g.: bokstavsgåtor, där man av
oordnade bokstäver skall sammansätta ett eller
flera av framställaren bestämda ord,
logo-gryfer. palindromer, ch a r a d e r
(stavelsegåtor), korsords- och stegord
s-gåtor samt rebusar (bildgåtor). G.
tjänade i Orienten fordom ofta som uttryck för
en högre kunskaps hemligheter. Hos hebréerna
spelade den en stor roll både vid allvarliga
och glada tillfällen samt omtalas i G. T. Hos
grekerna slöt sig gåtan i äldsta tider till
orakelspråken och var då avfattad i metrisk
form. Nästan alla nu brukliga former av g.
funnos i den grekiska forntiden, och skalderna
blandade gärna gåtlika uttryck i sina dikter.
Romarna funno föga smak i dylika
tankeövningar, som däremot voro mycket vanliga hos
de germanska folken. Eddasångerna äro fulla
av dylika g., t. ex. »Vaftrudnismal». En
ytterligare utbildning fick g. under 1700- och
1800-talet, då man genom en skön poetisk form
sökte giva den ett större behag. Svenska
allmogegåtor finnas upptecknade i R. Dybecks
Runa (årg. 1847—50), Svenska Landsmålen,
»Bidrag till Södermanlands äldre
kulturhistoria» m. fl. A. F. (N. E. H.)
Gåva, jur., frivilligt och medvetet
veder-lagsfritt avlåtande av förmögenhetsobjekt. En
g., innebärande dylik avlåtelse, Jsan man
verkställa icke blott genom att till annan
överlåta en sak, en fordran mot tredje man o. s. v.
utan även genom att upplåta nyttjanderätt
Skånska gäss på bete.
till en sin egen sak, en fordran mot sig själv,
efterskänka en fordran, som man har mot
den andre, o. s. v. G. kan över huvud
verkställas genom varje rättshandling, varigenom
givarens förmögenhet avsiktligt minskas och
gåvotagarens ökas. G. av fast egendom skall
för att vara giltig ske i skriftlig, bevittnad
handling (gåvobrev), som överlämnas till
gåvotagaren. G. av lös egendom behöver ej
ske i någon bestämd form men blir icke
bindande, förrän gåvoförklaringen verkställts
(vid g. av lös sak genom överlämnande av
saken, annars genom företagande av sådan
åtgärd, som med hänsyn till omständigheterna
må anses motsvara besittningsöverlämnandet
vid lös sak). Med avseende på verkningarna
av g. är att märka, ätt givaren (i motsats till
säljaren) icke ansvarar för fel i det givna, ej
heller för hemul. Vad g. av fast egendom
angår, kan, enl. k. f. 21 dec. 1857,
gåvotagaren bli skyldig att bidraga till givarens och
hans barns underhåll; dessutom kan g. av
fast egendom återkallas, om gåvotagaren gjort
givaren »märklig orätt eller skada». Om g.
stadgar konkurslagen, att, om givaren skulle
försättas i konkurs, borgenärerna kunna
återvinna egendomen, om g. varit till märklig
skada för borgenärerna och ej mer än 180
dagar (ett år, om gåvotagaren är gäldenärens
make) före konkursens början förflutit, sedan
g. av lös egendom blivit fullbordad eller
lagfart på g. av fast egendom blivit sökt. Nya
giftermålsbalken (11 juni 1920) tillåter, i
olikhet mot den äldre, att make må med laga
verkan ge egendom åt andra maken; dock
skall dylik g. ske i äktenskapsförordets form
(se Äktenskapsförord), och givarens
borgenärer äga viss möjlighet att vid
bristande betalningsförmåga hos givaren avkräva
maken-gåvotagaren betalning. För
»sedvanliga skänker, vilkas värde ej står i
missförhållande till givarens villkor», fordras likvisst
IX. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
