Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gödselmedel - Gödselspridningsmaskin - Gödselstad - Gödselvatten - Gödselämnen - Gödsling - Gödåker - Gödöllö - Göholm - Göinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
forsyrerika: råfosfat (fosforit,
koproli-ter, osteoliter och apatit), superfosfat,
tho-masfosfat, precipitat, kvävefattig guano samt
benmjöl; 3) kalirika, näml, dels krossade
kalimineral, ss. kainit, dels därav genom
upphettning (kalcinering) och omkristallisering
beredda, vanl. 40- el. 20-procentigt kalisalt.
De betecknas som ofullständiga g.,
emedan de innehålla blott vissa
växtnäringsämnen och aldrig mullbildande ämnen i
avsevärd mängd. Jfr art. om de olika slagen av
g. samt Gröngödsling. H. J. Dft.
Gödselspridningsmaskin. En likformig
fördelning av gödsel sker fullkomligast med g.
Sådana för pulverformiga konstgödselmedel
bestå av en av två transporthjul uppburen
låda, varur konstgödseln utmatas.
Kreaturs-gödsel sprides med en gödselvagn el. -kärra,
vars botten består av en rörlig bana, som för
gödseln mot vagnens bakre ända, där den
gripes av en piggvals, vilken finfördelar den
och utsprider den bakom vagnen. H. J. Dft.
Gödselstad, upplagsplats för gödsel invid
kreatursstall. G. bör vara så beskaffad, att
gödseln mister det minsta möjliga av
växt-närande ämnen. Olämpligt är att lägga
gödseln på marken utanför ladugården eller, som
förr varit vanligt i Norrland, i en
gödselkällare under ladugårdsgolvet utan
särskilda anordningar för att hindra den
flytande gödseln, gödselvattnet, från att rinna
bort eller sippra ned genom den otäta marken.
Numera bygger man g. med ogenomsläpplig
botten, ofta av cementbetong eller av sten
med cement i fogarna. Man söker ock skydda
gödseln mot vind och sol genom att omge g.
med en mur eller förse den med väggar och
tak (g ö d s e 1 h u s). Där man ej har
tillräckligt av torvströ för att fullständigt kvarhålla
urinen i gödseln, anlägger man cementmurade
eller av betong gjutna urin- el.
gödselvattenbrunnar invid g. eller
kreaturs-stallet. G:s utrymme beräknas till 4—6 kvm
för vuxet nötkreatur, brunnens rymd intill
2 kbm för vuxet nöt eller fyra svin. Jfr
hälsovårdsstadgan 25 sept. 1874. H. J. Dft.
Gödselvatten, den bruna vätska, som
avrinner från den lagrade gödseln, består av jäst
urin och ur den fasta gödseln utlösta ämnen.
G:s värde beror på dess växlande halt av
kalisalt och kväveföreningar; en vanlig
växling är från 0,10 till 0,60 % kväve och från 0,90
till 1 % kali. Jfr G ö d s e 1 s t a d. H. J. Dft.
Gödselämnen, växtnäringsämnena i
gödselmedel (se d. o., Kali, Kalk och Kväve).
Gödsling. De flesta näringsämnen, som
växterna upptaga ur jorden, finnas där i
praktiskt sett outtömliga förråd, varför blott
kväve, kali, fosforsyra och stundom kalk
behöva tillföras jorden. Då mull dock är av
största betydelse för jordens fruktbarhet och
växtnäringens upptagande, bör gödseln till
mullfattiga jordmåner innehålla även mull
eller mullbildande ämnen. G. sker dels med
kreatursgödsel o. a. naturliga, mullrika
göd
Gödselspridningsmaskin—Göinge
158
selmedel, dels med konstgödselmedel (se
Gödselmedel). På fast (mineralisk) jord
brukas mest kreaturs- o. a. mullbildande gödsel
för att underhålla jordens mullhalt,
konstgödsel för att giva hela g. en lämplig
sammansättning. På mull- och torvjord gödslas
mest med konstgödsel med tid efter annan
återkommande g. med kreatursgödsel för att
främja bakterielivet i jorden. Naturlig
gödsel tillföres vanl. på en gång i stora massor,
20—60 ton eller parlass per har, och med flera
års mellantid, vanl. 1—2 ggr i varje omlopp (se
d. o.), medan konstgödsel, som i mängder av
vanl. högst några hundra kg per har lätt
utföres och sprides, plägar givas för varje
särskild gröda. G. med naturliga
gödselmedel nyttjas så gott som endast på åkerjord,
g. med konstgödsel stundom även på ängar
och betesmark. H. J. Dft.
Gödåker, gravfält i Tensta socken,
Uppland, ung. 1 km n. om Tensta kyrka, med ett
80-tal kända gravar, de flesta synliga ovan
jord, en liten tresidig stensättning och 25
bautastenar. I G. har hittats ett rikt
gravgods, bl. a. av romerska arbeten; de tillhöra
slutet av 100-talet—början av 300-talet e. Kr.
— G. var en betydande ort, kanske en
föregångare, om också icke den omedelbara, till
Gamla Uppsala. Litt.: G. Ekholm,
»Gravfältet vid G.» (i Eornvännen 1925) och »G.»
(i Upplands Fornminnesfören:s Tidskr., XLI,
1927). H. R-h.
Gödöllö [gö’d-], kommun i ung. komitatet
Pest; 10,262 inv. (1920); omtyckt sommarort.
Godset G. med det på 1740-talet uppförda
lustslottet skänktes 1868 av staten till konungen.
Göholm, herrgård i Listerby socken,
Blekinge, 7 km s. ö. om Ronneby; 675 har, därav
102 har åker; tax.-värde 246,000 kr. (1927).
Tillhörde närmast före reduktionen
riksskatt-mästaren Sten Bielke, senare bl. a. släkterna
Sjöstierna, Liljenanker och Puke.
Göinge, gammalt härad i n. Skåne,
omfattande innersta delen av Kristianstadsslätten
och omgivande skogstrakter i v. (Hörja- och
Nävlingeåsarna m. m.) och n. (intill
Smålandsgränsen). Delades 1637 i Östra och Västra
G. (se dessa ord) och 1722 i två kontrakt, ej
fullt motsvarande häradena.
I äldre tider var G. som gränsland ofta
skådeplatsen för strider mellan svenskar och
danskar (strider vid Finjasjön 1319, Vittsjö
1612, Sibbarp 1657, Helgeån 1676, Hästveda
1710). Den mest beryktade perioden i G:s
historia är snapphanetiden 1658—60 och 1676
—79 (se S n a p p h a n e k r i g). Om G:s
folkdräkt se Folkdräkt, pl. 1. För studiet av
G:s historia och topografi verka bl. a. två
större hembygdsföreningar. Litt.: Hj.
Lindroth, »G. härads gårdsnamn» (i Fornvännen
1911), samt arbeten och uppsatser av P.
Johnsson, bl. a. »Från gamla dagars G.» (1911),
»Allmogeliv i G.» (1920) och »Göingeliv under
1700-talet» (i östra Göinge Hembygdsförenings
Årsbok 1921).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
