Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Görgey, Arthur - Görlitz - Görres, Joseph von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Görlitz—Görres
166
d. o.) avgått efter nederlaget vid Käpolna
och hans efterträdare Vetter insjuknat, blev
G. 31 mars överbefälhavare, slog österrikarna
i en rad strider, avgörande vid Isaszeg 6 april,
och intog 21 maj Buda.
Trots Kossuths
misstroende hade G. i april
blivit krigsminister i
revolutionsregeringen.
Efter ryssarnas
inmarsch i Ungern måste
G. draga sig tillbaka
för österrikarna,
följde icke regeringens
anvisningar för
fälttågets bedrivande,
avsattes 1 juli från
överbefälet men fortfor att
föra befälet över n. Donauarmén. Med denna
kom han 9 aug. till Arad, där regering och
parlament då residerade. Dembinski led samma
dag ett avgörande nederlag vid Temesvär, och
det militära läget ansågs hopplöst. G. blev
11 aug. Ungerns diktator och gav sig 13 aug.
i Vilägos åt ryssarna med återstoden av sin
här, omkr. 22,000 man. Han internerades i
Klagenfurt; en mängd av hans officerare
avrättades. 1867 återvände G. till Ungern och
levde sedan till sin död i obemärkthet. Efter
kapitulationen anklagades G. av Kossuth för
förräderi, men hans handlingssätt har av
den opartiska forskningen rättfärdigats. Eör
att försvara sig skrev G. bl. a. »Mein Leben
und Wirken in Ungarn in den Jahren 1848
und 1849» (2 bd, 1852; sv. övers, s. å.).
Jfr ung. monogr. av I. Görgey (1888, 1916
och 1918). A.A-t.
Görlitz [gö’-], stad i Oberlausitz, preuss.
prov. Niederschlesien, vid Neisse; 85,016 inv.
(1925). Industri- och handelsstad;
järnvägsknut; flyghamn. Ligger till största delen på
vänstra f dstranden; i s. v. reser sig den 420
m höga, lövskogsklädda basaltkäglan
Landes-krone. Stadens forna glans återspeglas ännu
i Altstadts praktfulla gotiska kyrkor (bland
dessa Peter- und Paulskirche, nybyggd under
1400-talet, efter en brand delvis nyuppförd
1691—1712; kyrkans femskeppiga inre
upp-bäres av smäckra pelare; de 84 m höga
tornen äro från omkr. år 1890), de ståtliga
porttornen, renässansbyggnader från 1500-talet
och det under 1400- och 1500-talet uppförda
rådhuset med rikt dekorerad fritrappa. G:s
storindustri befordras av de närbelägna
brun-kolslagren och omfattar maskiner,
järnvägsvagnar, vita vävnader, glas-, porslins- och
stenvaror; bryggerier. — Stad från omkr.
1220, var G. 1377—96 huvudstad i
hertigdö-met G., kom 1635 till kurfurstendömet
Sach-sen och 1815 till Preussen. — Litt.: E. Stein
m. fl., »G.» (1925).
Görres [gö’-], Joseph von, tysk
vetenskapsman och politiker (1776 25/i—1848 29/i).
Svärmade som ung för franska revolutionens
idéer och var verksam som skriftställare i
dess anda. Ett besök i Paris 1799 som
deputerad för Rhenländerna avkylde hans
hänförelse för Frankrike och väckte hans hat mot
Bonaparte. Han återvände till Koblenz, där
han blev lärare och
i sitt författarskap
(»Aphorismen über die
Kunst», 1802, »Glaube
und Wissen», 1806)
slöt sig till
naturfilosofien. 1806—08
verkade han som
föreläsare i Heidelberg, där
Clemens Brentano och
Achim von Arnim
intresserade honom för
folklitteraturen. G.
utgav »Die teutschen
Volksbücher» (1807) och medarbetade i Zeitung
für Einsiedler (nytr. 1883) m. fl. romantiska
tidskrifter. Samtidigt fördjupade han sig i
mytologiska undersökningar, vilkas resultat var
»Mythengeschichte der asiatischen Welt» (2
bd, 1810). I den tysknationella rörelsens
tjänst stod G:s i Koblenz febr. 1814—jan.
1816 utgivna tidning Rheinischer Merkur,
som av Napoleon kallades femte stormakten.
G:s program var tyska kejsardömets
återupprättande, pressfrihet samt hägnande av
tyskt språk och tysk egenart. Den
anti-reaktionära »Deutschland und die Revolution»
(1819) rågade måttet: häktningsorder
utfärdades, och G. måste fly till Schweiz. De följ,
politiska skrifterna, »Europa und die
Revolution» (1821) och »Die heilige Allianz und
die Völker auf dem Kongress zü Verona»
(1822; »Den heliga alliansen och folkslagen
på kongressen i Verona», 1824) o. s. v.,
utmärkas av allt ivrigare försvar för katolska
kyrkan. 1827 kallades G. av Ludvig I till prof,
i historia vid univ. i München, där han blev
medelpunkten för en betydande krets vänner
och lärjungar. Genom sin förbindelse med de
ivrigaste katolska ledarna och ett mycket
inflytelserikt författarskap (bl. a. den mot
protestantismen och den preussiska
byråkratien riktade »Athanasius», 1837, med
följd-skrifter) ingrep G. energiskt i de
kyrkligt-politiska spörsmålen. G:s senare större
arbeten äro »Das Heldenbuch von Iran aus dem
Schah-Nameh des Firdusi» (2 bd, 1820),
»Emanuel Swedenborg, seine Visionen und sein
Ver-hältnis zur Kirche» (1827) och »Die
christ-liche Mystik» (4 bd, 1836—42; ny uppl. i 5 bd
1879—80), Sanningstörst och rättskänsla
utmärkte G. liksom en utomordentlig fantasi och
en lysande, på bilder och liknelser rik stil.
Den svenska nyromantiken har fått impulser
från hans skrifter. — »Gesammelte Schriften»
utgåvos i 9 bd 1854—67 av G:s dotter Marie
G. (bd 1—7) och F. Binder (bd 8—9),
»Charak-teristiken und Kritiken» 1900—02. Ny uppl.
av G:s »Gesammelte Schriften» utges av W.
Schellberg (1926 ff.). Monogr. av J. N. Sepp
(1876 och 1896), M. Berger (1921), W. Schell-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
