Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Görres, Joseph von - Görslöv - Görtz el. Goertz, von Schlitz genannt von Görtz, ätt - Görtz el. Goertz, Georg Heinrich, frih. von Schlitz genannt von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Görslöv—Görtz
168
berg (2:a uppl. 1926) och K. A. von Müller
(1926); »Görres-Festschrift» (1926). — Till
G:s ära stiftades 1876
Görres-Gesell-s c h a f t (säte i Bonn) för att främja
vetenskaperna i katolsk anda; det utger
Histo-risches Jahrbuch, Philosophisches Jahrbuch,
»Quellen und Forschungen aus dem Gebiet der
Geschichte» m. m. och förfogar över stora
fonder. Jfr H. Cardauns, »Die
Görres-Gesell-schaft» (1901). R-n B.
Görslöv, socken i Malmöhus län, Bara härad,
på Lundaslätten, strax n. ö. om Malmö; 5,54
kvkm, 286 inv. (1928). Begränsas i s. av
Segeån. 367 har åker; skog saknas.
Egendom: Helenelund. Ingår i G:s och Särslövs
pastorat i Lunds stift, Bara kontrakt.
Görtz el. G o e r t z [görts] el., fullständigt,
von Schlitz genannt von G., en
redan omkr. 1100 känd tysk adlig ätt från Schlitz,
i nuv. fristaten Hessen. Ätten blev 1677
riksfriherrlig och 1726 riksgrevlig. En linje
av ätten upptog 1737 även namn och vapen
efter den utgångna friherrliga ätten von
W risberg. Om G. H. von G. se nedan.
Greve Johann Eustach von G. (1737—
1821) var diplomat i preussisk tjänst, bl. a.
sändebud i Petersburg 1779—86 och i Haag
1786—87. Greve Hermann von G., frih.
von Wrisberg (1819—89), blev
statsminister i Braunschweig 1883 och stod okt. 1884
—nov. 1885 i spetsen för regeringen efter
hertig Vilhelms död.
Görtz el. G o e r t z [görts],
GeorgHein-r i c h, frih. von Schlitz genannt von
G., holstein-gottorpsk statsman, Karl XII:s
minister (1668—1719). Studerade i Jena, där
han i en duell
förlorade sitt ena öga, blev
1698 kammarherre hos
hertig Fredrik IV av
Holstein-Gottorp, Karl
XII:s svåger, följde
sin herre i stora
nordiska kriget och
utnämndes, sedan
hertigen 1702 stupat, s. å.
av dennes änka,
Hedvig Sofia, till
gehei-meråd. 1707 vistades
han i Leipzig för
un
derhandlingar med Karl XII i Altranstädt.
Ett övervägande inflytande på hertigdömets
förvaltning vann G. efter hertiginnans död
(1708), då hans gynnare prins Kristian
August övertog förmyndarregeringen för hertig
Fredriks son Karl Fredrik. Under Karl XII:s
vistelse i Turkiet blev baron von Fabrice
holsteinsk envoyé hos konungen personligen,
medan general von Dernath förordnades till
minister hos rådsregeringen i Stockholm.
Denna senare med Arvid Horn i spetsen kom
i ytterst spänt förhållande till den av G.
ledda politiken och lät slutligen sommaren
1714 utvisa v. Dernath. Stenbocks inmarsch
i Holstein efter segern vid Gadebusch 1712
och vid kapitulationen i Tönning i maj 1713
vållade, att Fredrik IV av Danmark
bemäk-tigade sig det hertigliga husets andel av
Sles-vig och Holstein. En restitution av de
förlorade landsdelarna blev nu det energiskt sökta
målet för G:s politik. I detta syfte började G.
hemliga underhandlingar med Preussen,
Danmark och Ryssland samt drog därvid icke i
betänkande att på det kännbaraste skada
Sveriges intressen. Som ersättning för de
landavträdelser, vilka Sverige enl. G:s förslag
skulle göra åt sina fiender, krävde G.
förutom hertigdömets restitution även understöd
åt hertig Karl Fredriks svenska succession.
I sin underhandling med tsaren framställde
G. därutöver förslag om giftermål mellan
hertigen och Peter I:s dotter Anna. Dessa
förhandlingar fingo ett skandalöst efterspel (se
B a s s e w i t z), under vilket svenska rådet
ytterligare gav uttryck åt starkt missnöje
med G:s hänsynslöshet.
Så snart Karl XII beslutat återvända hem,
kastade G. omedelbart om sin politik. Han
uppsökte Karl XII i Stralsund 5 dec. 1714 för
att anmäla, att han, ledaren av
Holstein-Got-torps politik, övertagit Fabrices roll som
hertigdömets minister hos konungen och att han
önskade i denna egenskap följa Karl till
Sverige. Där antog honom konungen även i sin
tjänst och skänkte honom sitt oinskränkta
förtroende. Vad Karl XII därvid främst
åsyftade var återupprättandet av landets militära
maktmedel, utan vilka en hederlig fred ej
kunde genomdrivas. För anskaffande av
därför erforderliga medel inrättades i jan. 1716
ett särskilt ämbetsverk,
upphandlingsdeputa-tionen (se d. o.), som under G:s enväldiga
ledning slog under sig hela statshushållningen.
Den mest bekanta bland G:s finansåtgärder
var präglandet av s. k. mynttecken (se d. o.),
nödmynten el. »Görtzdalrarna». Snart fick
G. sitt finger med i avgörandet av de
viktigaste inrikesärendena, varjämte
utrikespolitiken kom att till huvudsaklig del gå genom
hans händer. Hans regeringssystem
kännetecknades av en häpnadsväckande
uppfinningsförmåga och energi, av ett utnyttjande
av möjligheterna till deras yttersta gräns.
Därigenom nödgades han tillfoga svenska
folket stora lidanden samt våldföra sig på dess
vanor och rättigheter. Men en ny och
respektingivande här kunde uppställas —
förutsättningen för nya fredsunderhandlingar.
Sommaren 1716 företog G. en resa till
Holland och Frankrike i syfte att anskaffa
penningar och söka inleda
separatunderhandling med någon av Sveriges fiender. G. var
avgjort böjd för fred med Ryssland, enär en
sådan öppnade de största utsikter för Karl
XII att återvinna rikets stormaktsställning.
För att vinna detta syfte ärnade G.
återupptaga den av Bassewitz 1714 inledda
underhandlingen om förmälning mellan Karl
Fredrik och storfurstinnan Anna. Men han hade
knappast hunnit gripa verket an, förrän han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
