Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Görväln (gods) - Görz - Gös (flagga) - Gös (fisk) - Gösar (tackjärn) - Göschen, Georg Joachim - Göschenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Görz—Göschenen
172
Gös, mindre flagga, se Flagga, sp. 551,
och L o t s g ö s.
Gös, Luciope’rca luciope’rca, fisk av a
b-borrfiskarnas fam. Kroppen är
långsträckt och kan nå en längd av 1 m. Två
ryggfenor finnas, varav den främre är
tagg-strålig. Käk- och gombenen bära rätt kraf-
Gös, Lucioperca lucioperca.
Huvudbyggnaden på Görväln.
ägts av kronan, kom senare till släkten Bielke
och genom gifte 1661 till pfalzgreve Adolf
Johan, som uppförde den nuv. huvudbyggnaden.
Nuv. ägare: Karl Salin.
Görz [görts], ital. Gorizia, stad i ital. prov.
Gorizia (2,667 kvkm, 200,707 inv. 1921),
på den rika Isonzoslätten; 28,154 inv. (1921).
Ärkebiskopssäte. Staden har domkyrka (från
1400-talet); på en kulle ovan staden ett slott
från 1500-talet, förr säte för grevarna av G.
Frukt- och vinodling; sidenindustri. G. är en
mycket besökt vinterkurort. G. var till 1919
huvudort i det österrikiska kronlandet Görz
och Gradisca. Detta »furstgrevskap»
uppstod på 1000-talet, tillföll 1500 Österrike och
blev 1849 kronland. Det omfattade förutom
G. med omnejd även Gradisca, en stad
vid Isonzo, 12 km s. v. om G. (4,717 inv.
1921), vilken med omgivning tidtals varit
avsöndrad från furstgrevskapet G. Görz och
Gradisca införlivades 1919 med ital. prov.
Udine men avsöndrades 1926 till prov. Gorizia.
Under världskriget stod striden om G.
synnerligen skarp. Under upprepade anfall vid
Isonzo sökte italienarna sätta sig i
besittning av brohuvudet v. om G. och själva
staden. Detta lyckades först under sjätte
Isonzo-slaget, 8 aug. 1916. G. besattes åter av
österrikarna 28 okt. 1917 efter genombrottet vid
Caporetto. Genom vapenstilleståndet 2 nov.
1918 överlämnades G. till italienarna. Jfr
Italienska krigsskådeplatsen.
tiga tänder. Till färgen är g. gråbrun,
mörkare på ryggen och ljusare på sidorna. Buken
är vit. På sidorna finnas mörka tvärband. G.
förekommer i sjöar och vattendrag på spridda
ställen ända upp till Tornedalen men blott
inom låglandsområdet och företrädesvis i sjöar
med lerig botten. Dess utbredningsområde är
i övrigt rent östligt. Den saknas i v. Europa
och är i Finland allmännare än i Sverige.
G. är en utpräglad rovfisk, ehuru rätt trög
till sina vanor, och lever mest av nors. G:s
utmärkta kött och ansenliga storlek (till 9
kg) göra den till en av Sveriges högst
skattade sötvattensfiskar. G. finnes, sällsynt,
även i ö. skärgården. T. P.
Gösar kallas de 3,5—4 m långa
tackjärns-galtar, som vid vallonsmidet förarbetas till
mjukt järn (se V a 11 o n s m i d e).
Göschen [gö’-], Georg Joachim, tysk
bokhandlare (1752—1828). Grundläde 1785 i
Leipzig ett bokförlag, som snart blev ett av
Tysklands förnämsta. Biogr. av sonsonen viscount
Goschen (1903). Förlaget gick 1838 ur
släkten och har flera gånger växlat ägare (köptes
1919 av W. de Gruyter & co.). Adolf Nast,
som 1889—96 innehade förlaget, började
skriftserien »Sammlung Göschen» (1,000 bd 1928),
som omfattar alla vetenskaper och genom
kortfattad, allmänfattlig framställning och
praktisk utstyrsel fått enorm spridning.
Göschenen [gö’-], by i schweiz. kant.Uri, 1,109
m ö. h. vid Reuss och n. ingången till Gott-
Utsikt över Görz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
