Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hades - Hadfield, sir Robert Abbott - Hadik, Andreas - Hadik, János (Johann) - Hading, Jane (Jeanne Tréfouret) - Hadith - Hadji Chalifa - Hadley, Arthur Twining
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Hades—Hadley, A. T.
238
Hades (grek. Hal’des, AV des, Aidonéu’s).
1. I grek, mytologi betyder H. dels
underjorden, dels underjordens härskare. Möjl. är
den förra betydelsen den primära, ty H.
saknar nästan alldeles kult. Enl. mytologien är
H. bror till Zeus och Poseidon och fick, sedan
Kronos’ söner störtat sin fader och besegrat
titanerna, vid delningen av världen som sin
lott underjorden. Där härskar han jämte sin
gemål, Persefone, som Homeros kallar »den
förskräckliga»; senare skildras hon som
De-meters unga dotter, vilken H. rövade bort på
sin av svarta hästar dragna vagn, då hon
plockade blommor på en äng. H.
identifierades med Plutos, rikedomens, d. v. s. det i
underjordiska behållare förvarade
sädesförrå-dets, gud, och Persefone med Demeters
dotter Kore, »sädesflickan». I konsten
framstäl-les H. liknande Zeus men mörk och dyster;
som rikedomsgud bär han ymnighetshornet.
Underjorden är de dödas rike, vilka där irra
omkring som kraft- och medvetslösa skuggor;
enl. Homeros en äng, bevuxen med asfodelos,
där Persefones lund av icke fruktbärande
träd, vide och poppel, ligger. Odysseus kom
dit över oceanen, d. v. s. havet, som bildar
jordens gräns; senare tänkte man sig
nedgången genom grottor (Tainaron i Lakonien
m. fl.) eller bottenlösa sjöar. Föreställningen,
att underjorden begränsades av vatten, gav
upphov till myten om underjordsfloderna,
Styx, Acheron, Kokytos och Pyriflegethon,
slutligen Lethe, varur de döda drucko
glömska av sitt jordiska liv. över Acheron föras
de döda av Charon (se d. o.); han vägrar att
mottaga den, som ej blivit begraven, och
denne måste då osäll irra omkring på
Ache-rons strand. Underst ligger Tartaros vid
jordens »rötter», de störtade titanernas fängelse.
I underjorden förde skuggorna ett liv,
liknande det jordiska; dit fördes redan hos
Homeros straffade, som begått grova brott mot
gudarna. Skuggornas lott i underjorden är
sålunda olika. Med tiden uppstod
föreställningen om en sällhetens och straffets ort i
underjorden, där de döda belönas eller
straffas för sina gärningar i livet (jfr Orficism),
rikt utmålad t. ex. av Vergilius i 6:e boken
av »Aeneiden». Föreställningen, att de tre
underjordsdomarna, Minos, Rhadamanthys och
Aichos, avgöra den dödes lott, förekommer
först hos Platon. M. Pn N-n.
2. Septuagintas och N. T:s övers, av G. T:s
scheol, dödsriket. H. bör skiljas från
strafforten gehenna, helvetet. Jesus nedsteg till
dödsriket (hades). Jfr Eskatologi, sp.
1028—29. N. S.
Hadfield [hä’dfild], sir Robert Abbott,
engelsk metallurg (f. 1859), dir. för Hadfields
steel foundry co., Itd. H. är banbrytare på
specialstålområdet och upptäckare (1882) av
manganstålet (se Specialstål). Hans
främsta gärning kan sägas vara att ha lärt
tekniken att praktiskt utnyttja gammajärnet
(se J ä r n). Manganstålet brukas numera vid
nästan alla spårvägskorsningar, och H. har
även stor förtjänst om tillkomsten av
kisel-stålet (se Specialstål).
Undersökningarna över kiselstålet i elektriskt och
magnetiskt hänseende publicerades av H. tills, m.
sir William Barrett, som har huvudförtjänsten
om arbetets utförande, och W. Brown (1900—
02). Vidare har H. systematiskt studerat
andra järnlegeringar, med kisel, aluminium,
krom, nickel och volfram, ensamma eller i
blandning, och utgivit många andra arbeten
i metallurgi. H:s stora
historiska intresse har
gjort honom till
beundrare av Sveriges
klassiska insatser på
metallområdet. Han är
donator av
forskningsstipendium vid [-Metal-]ografiska-] {+Metal-
]ografiska+} institutet i
Stockholm. Led. av
sv. Vet.-akad. 1912;
hedersdr i Oxford 1927.
H. adlades 1908 och
blev 1917 baronet. Som
arbetsledare har H. visat stor klarsynthet och
införde redan 1891 vid sina verk den
sedermera i England allmänt antagna 48-timmars
arbetsveckan. H. utgav »Metallurgy and its
influence on modern progress» (1925). Se
vidare Teknisk Tidskr., Bergsvetenskap, 1923,
s. 25. C. B.
Ha’dik, Andreas, riksgreve (från 1776)
H. von Futak, österrikisk krigare (1710—
90). Företog 1757 ett djärvt tåg till Berlin,
som han dock nödgades utrymma efter en
dag. Han var överbefälhavare i bayerska
tronföljdskriget och likaså i kriget mot
turkarna 1789.
Ha’dik, Janos (Johann), greve, ungersk
politiker (f. 1863); av samma släkt som A. H.
Blev 1901 led. av ungerska parlamentet, var
aug. 1917—jan. 1918 livsmedelsminister i
ministären Windischgrätz och utsågs okt. 1918
till ministerpresident men hann ej bilda
ministär, innan, revolutionen utbröt.
Hading [adä’g], J a n e (eg.
JeanneTré-f o u r e t), fransk skådespelerska (f. 1859).
Debuterade 1873, spelade omväxlande operett
och skådespel, från 1876 i Paris, där hon 1883
definitivt övergick till talscenen och med sitt
starka temperament, sina sällsynt sköna yttre
medel och sin virtuosa teknik snart blev en
berömdhet. H. var 1892—94 anställd vid
Thé-ätrez frangais och besökte 1898 Stockholm.
Bland H:s roller märkas drottningen i »Ruy
Bias», Adrienne Lecouvreur, Kameliadamen,
Sapho (Daudet), Claire i »Derblays giftermål»,
Frou-frou och Thérèse Raquin. G. K-g.
Hadith [hadip], arab., tradition, särskilt
om profeten Muhammed. Se Arabiska
litteraturen, sp. 1211—12.
Hädji Challfa, se Haddji Chalifa.
Hadley [hä’dli], Arthur Twining,
nordamerikansk nationalekonom (f. 1856). Stude-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
