Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Hadrianus VI (påve) - Hadrianus’ vall - Hadselfjorden - Hadubrand - Hadžić, Stevan - Haebler, Konrad - Haeckel, Ernst Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Hadrianus’ vall—Haeckel
244
der Päpste seit dem Ausgange des
Mittel-alters», bd 4: 2 (1907); G. Pasolini, »Adriano
VI.» (1913). E.Nwn.
Hadrianus’ vall, av kejsar Hadrianus till
/ärn mot pikterna anlagd, av Septimius
Se-verus restaurerad befästningslinje tvärs över
England från Tynes mynning till
Solwayvi-ken. Den bestod av fästningsvall, senare
stenmur, med parallell grav på n. samt
jord-vall(ar) på s. sidan, fästen, portar och torn.
Betydande rester finnas kvar. H. Sgn.
Hadselfjorden, fjord på n. sidan av
Lofoten, Norge. I H. ligger den längs kusten
väl-odlade ön H a d s e 1 ö y med de båda trafik-,
fiske- (även valfångst) och industricentra
Melbo (folkhögskola) och Stokmarknes.
Hadubrand, se Hildebrand, myt.
Hadzic [ha’d$itj], S t e v a n, serbisk
general (f. 1868). Har efter världskriget flera ggr
som partilös varit krigsminister, bl. a. 1926
—28, och fick juli 1928 i uppdrag att bilda
ministär men misslyckades.
Haebler [ha’b-], Konrad, tysk historiker,
biblioteksman och inkunabelforskare (f. 1857),
1907—21 direktor för handskriftssamlingen i
kungl. bibi, i Berlin. Utgav från 1903
»Samm-lung bibliothekswissenschaftlicher Arbeiten»,
vari H:s epokgörande typologiska arbete
»Ty-penrepertorium der Wiegendrucke», avd. 1—5
(1905—24), ingår. H. var den förste ordf, i
Kommission für den Gesamtkatalog der
Wiegendrucke, som leder utgivningen av en allt.
1400-taJstryek omfattande bibliografi (hittills
2 bd, Abano—Arznei). — H:s senaste
bibliografiska bedrift är upptäckten av den första bok,
som tryckts i Italien (»Die italienischen
Frag-mente vom Leiden Christi, das älteste
Druck-werk Italiens», 1927). Dessutom har han
utgivit »Der deutsche Wiegendruck in
Original-typen-Beispielen» (2 portföljer i stor fol., 1927).
Han mottog 1919 festskriften »Wiegendrucke
und Handschriften». I. Collijn. (O. W-n.)
Haeckel [hä’kol], Ernst Heinrich,
tysk zoolog och naturfilosof (1834 10/2—1919
9/8). Blev med. dr 1857 efter studier för
Köl-liker, Virchow och Joh. Müller samt genom
Gegenbaurs förord
prof, i zoologi i Jena,
där han verkade 1862
—1909. — H:s
specialforskning ägnades helt
åt de lägsta djuren;
främst står hans
monumentala verk »Die
Radiolarien» (1862—
88), som vid sidan av
en mängd nybeskrivna
arter innehåller
värdefulla iakttagelser
rörande cellens
bygg
nad och liv, vidare »Die Kalkschwämme»
(1872) med ett försök till naturligt system
utan Linnéanska arter, vilket ej vunnit
efterföljd men är intressant som konsekvent
till-lämpning av darwinismen, dessutom »Das
System der Medusen» (1879), som blivit
allmänt antaget, och slutligen »Studien über
Moneren» (1870), ett försök att särskilja
en kategori av encelliga organismer utan
kärna, som skulle underlätta antagandet
av en uralstring men vilka sedermera i
de flesta fall befunnits äga kärna eller åtm.
kärnsubstans. Denna förtjänstfulla
specialforskning undanskymdes dock för samtid och
eftervärld av H:s verksamhet som kämpe för
descendensläran (se d. o.) och en »monistisk»
naturfilosofi i samband därmed. Denna
mycket omstridda verksamhet började han redan
1863 och fortsatte den med stigande
intensitet livet igenom, så att den slutligen helt
kom att sysselsätta honom. Dess främsta
verk äro »Generelle Morphologie der
Organismen» (1866), »Natürliche
Sehöpfungsge-schichte» (1868; »Naturlig skapelsehistoria»,
1882; förk. 1907), »Anthropogenie» (1874; det
bästa; många uppl.), »Gesammelte populäre
Vorträge» (1878—79), »Die Welträthsel» (1899;
»Världsgåtorna», 1902). — H., som uppvuxit i
ett kristligt men samtidigt politiskt frisinnat
preussiskt ämbetsmannahem, var i ungdomen
troende kristen men stöttes bort av den
officiella kristendomens reaktionära hållning
under hans ungdomsår och omfattade en
frisinnat idealistisk världsåskådning. När så
Darwin framlade sin urvalslära, grep H. med
hänförelse dess idé om frajnåtskridande utveckling
och kombinerade den med den Goetheska
romantikens tro på enheten mellan ande och
materia och den samtida liberalismens
samhällsuppfattning till ett
naturvetenskapligt-filosofiskt system. Som hans värdefullaste
bidrag till descendenslärans utformning må
nämnas den biogenetiska satsen (se
d. o.) eller »grundlagen», som han
betecknande nog kallar den, samt som tillämpning
därav läran om groddskikten och
gastraea-teorien, eller att de olika embryonalstadierna
hos t. ex. människan (se E m b r y o 1 o g i)
ha ägt motsvarighet i primitiva djurformer,
varur hon utvecklats: 1) ett encelligt djur,
2) en cellanhopning, 3) ett djur med hud- och
tarmskikt, motsvarande gastrulan och kallat
gastraea o. s. v., varför även alla groddskikt
äro homologa djurriket igenom
(gastraea-teorien). Dessa idéer ha övat stort
inflytande på den följ, forskningen men också
blivit i mycket hög grad modifierade, ja, av
somliga embryologer helt förkastade. H. grundade
sin härfetamningslära uteslutande på
jämförande ryggradsdjursembryologi och -morfologi,
ehuru han ej idkat specialforskning på dessa
områden och därför också ofta betänkligt
brast i detaljkunskap. Detta berodde dels på
inflytande från Gegenbaur, dels på att han mer
och mer ensidigt intresserade sig för
människans härkomst, vilken med tiden blev för
honom medelpunkten för biologien. Den härav
orsakade polemiken mot den kyrkliga
konservatismen blev för honom slutligen en livssak,
till vars främjande han utformade sin från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
