Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haematokolpos - Haematometra - Haematopus - Haematosalpinx - Haematoxylon - Haempois - Haemus - Haen, Anton van - Haering (Häring), Theodor - Haeseler, Gottlieb von - Hafenreffer, Matthias - Haff - Haffner, Wolfgang von - Haffner, Wolfgang Wenzel - Hafgren-Waag-Dinkels, Lilly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Haematokolpos—Hafgren-Waag-Dinkela
248
Haematoko’lpos (av grek. häl’ma, blod, och
ko’lpos, barm), med., se Haematometra.
Haematometra (av grek. haVma, blod, och
métra, livmoder), med., med blod utspänd
livmoder, uppstår, då antingen hymen, slidan
eller livmoderns mynning är tillsluten och till
följd därav det av livmoderns slemhinna
under menstruationen avskilda blodet ej kan
flyta bort. Orsaken till en dylik tillslutning
kan ligga i medfödda bildningsfel eller senare
tillkomna sammanväxningar i nämnda delar.
Resultatet blir i båda fallen en stundom
kolossal utvidgning och utspänning av de inre
födslodelarna genom det blod, som
kvarstan-nat. Den med blod utspända slidan kallas
haematokolpos, den på samma sätt
förändrade äggledaren haematosalpinx.
Symtomen äro utebliven menstruation och
periodvis återkommande synnerligen häftiga
smärtor. Behandlingen består i att på
operativ väg bereda det innestängda blodet väg
utåt. R. T-dt. (Bvn.)
Haema’topus, se Strandskator.
Haematosalpinx (av grek. hal’ma, blod, och
’’a’lpinx, trumpet), patol., är en utspänning av
äggledaren med blod antingen till följd av
bildningsfel med utebliven menstruation (se
Haematometra), till följd av extrauterint
havandeskap eller inflammation (se
Havandeskap och Kvinnosjukdomar). Bvn.
Haemato’xylon, se Kampeschträ.
Haemo’pis, se I g 1 a r.
Häè’mus, latinskt namn på Balkan.
Haen, Anton van, holländsk-österrikisk
läkare (1704—76). Inlade som prof, i Wien
mycket stora förtjänster. I sitt stora verk
»Ratio medendi in nosocomio practico» (15
bd, 1757—73; forts, i 3 bd, 1772—79) gav H.
en systematisk och kritisk översikt av nästan
alla sjukdomsfall han iakttagit. R. T-dt.*
Haering [ha/riij], även stavat H ä r i n g,
T h e o d o r, tysk filosof (f. 1882), e. o. prof,
i Tübingen. H. har med skarpsinnighet
behandlat en serie av problem inom värdelärans,
vetenskapsteoriens och den naturfilosofiska
uppfattningens områden. Han har bl. a. sökt
använda den experimentella metoden vid
utforskandet av värdets väsen. Värderingen är
enl. H. icke en process, som skapar värden,
utan en handling, varigenom man upplever
(innewerden) värden, d. v. s. ett i sig
indiffe-rent någots tillhörighet till en värdesfär (se
art. i »Archiv für die gesamte Psychologie», bd
26, 27 och 37). I sitt stora arbete
»Philo-sophie der Naturwissenschaft» (1923) vill H.
söka bestämma förhållandet emellan den
förvetenskapliga världsbilden och den av
naturvetenskapen skapade fysikaliska, varigenom
han vill åstadkomma en rehabilitering av den
förstnämnda. Han analyserar därvid en stor
mängd naturvetenskapligt material, däribland
även Einsteins teorier. Den fysikaliska
åskådningens karaktär av abstraktionsprodukt gör,
att den ej får betraktas som den absoluta
världsåskådningen själv. C. H-m.
Haeseler [ha’z-], Gottlieb von, greve,
tysk generalfältmarskalk (1836—1919). Blev
1853 officer vid kavalleriet och anställdes
1864 i generalstaben. I 1864, 1866 och 1870—
71 års krig var H.
anställd i prins Fredrik
Karls stab. 1873—79
chef för ett
kavalleri-reg:te, blev han sedan
chef för
generalstabens krigshistoriska
avd., 1886
kavalleri-brigadchef, 1887
för-delningschef och 1890
chef (med generals av
kavalleriet grad) för
16:e armékåren i Metz.
Sin rasrlösa
verksam
het för att höja den fältmässiga utbildningen
inom honom underlydande truppförband
utvecklade han i hög grad som armékårschef.
Han fick generalfältmarskalks rang 1903 och
avgick ur aktiv tjänst 1905. Under
världskrigets första del följde han kronprins
Vilhelms armé som åskådare. Skrev »Zehn Jahre
im Stabe des Prinzen Friedrich Karl» (3 dir,
1910—15). M.B-dt.
Häfenreffer, M a 11 h i a s, tysk teolog (1561
—1619), prof, i Tübingen. Ett kompendium
av hans »Loci theologici» (1600; tr. i Sthlm
1612) infördes 1612 som off. lärobok vid
Uppsala univ. och var sedan i bruk lång tid
framåt i Sverige. G. A-n.
Haff, ty. (av fnlty. haf), grund strandsjö
med bräckt vatten vid tyska östersjökusten,
skild från havet genom en smal landtunga
(Nehrung) el. en rad öar. Störst äro Kurisches
Haff, Frisches Haff och Stettiner Haff.
Haffner, Wolfgang von, dansk
politiker (1810—87). Var urspr. officer, fick 1871
generals titel, ägde sedan 1829 godset Egholm
på Själland och var en synnerligen driftig
jordbrukare. Han var från 1866 led. av
landstinget och där en av högerns ledare. H. var
inrikesminister 1869—70 samt krigs- och
marinminister 1870—72 och 1875—77. P. E-t.
Haffner, Wolfgang Wenzel, norsk
sjöofficer, statsråd (1806—92). Blev sjöofficer
1824, var en rad år lärare för kronprins
Oskars (konung Oskar I:s) söner och
utbildade särskilt Oskar II till sjöman. 1861—69
var han statsråd och chef för marindep.,
utträdde 1870 ur aktiv tjänst men var 1875 och
1884 för kort tid medlem av regeringen. Hans
son generalstabsofficeren Johan Fredrik
Wilhelm H. (1835—1901) blev 1888 chef för
generalstabens topografiska avd. och Norges
geografiska uppmätning; överste 1891. O.A.Ö.*
Hafgren-Waag-Di’nkela, Lilly,
operasångerska (f. 1884). Föddes i Stockholm,
utbildades i Tyskland och i Italien 1904—08 samt
debuterade 1908 i Bayreuth som Freja i
»Rhen-guldet». Har sedan varit anställd bl. a. i
Mann-heim och Berlin. Förutom gästspel i
Tyskland, Italien och Spanien har hon ofta låtit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
