Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagerup, Georg Francis - Hagerup, Henrik Steffens - Hagerups förlag - Hagesandros - Hagfors - Hagfors, Johan Fridolf - Haggada - Haggai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Hagerup, H. S.—Haggai
262
blev 1879 universitetsstipendiat ocb assessor
i byretten, tog 1885 jur. doktorsgrad samt
blev s. å. t. f. och 1887 ord. prof, i jur.
fakulteten. Samtidigt därmed hade han ock säte
i Höiesteret som e. o.
assessor och var 1891
—93 medlem av
civil-processlagkommittén.
Han ägnade sig först
övervägande åt
förmögenhetsrätten och
utgav bl. a. »Om kjöb og
salg» (1883; 2:a uppl.
1884) och »Den norske
panteret» (1889; ny
uppl. 1898). Som ord.
prof, sysselsatte han
sig med process- och
straffrätten samt utgav »Den norske
straffe-proces paa grundlag af juryloven,
almenfatte-lig fremstillet» (1890), »Forelæsninger over
den norske straffeproces» (1892; ny uppl., I—
II, 1904) och »Forelæsninger over den norske
civilproces» (4 dir, 1896; 2:a uppl. 1903).
Därjämte utgav han och kommenterade flera
lagar, var huvudred, av Tidsskr. for
Retsvi-denskab från dess början (1888) och ordf, i
Den norske kriminalistforening sedan dess
stiftande (1892). På kriminalrättens område
representerade han den moderna
reformrörelsen. Sedan Getz’ död intog H. obestridligen
första rummet i norsk lagfarenhet. Han
spelade även en betydande politisk roll, blev
medlem av E. Stängs andra ministär (2 maj
1893) och genomdrev som justitieminister
(sedan 1894), att villkorlig dom för mindre
förbrytelser upptogs i strafflagen. Sedan
stortingets dagordning av 7 juni 1895 i
unions-frågan förmått ministären Stang att avgå,
bildade H. 14 okt. s. å. en koalitionsministär.
Unionsförhandlingarna ledde ej till önskat
resultat, H:s ministär måste 18 febr. 1898
lämna rum åt en vänsterregering, och han
återgick till univ. H. blev 22 okt. 1903 ånyo
statsminister men trädde, då unionskrisen
tillspetsade sig, 11 mars 1905 tillbaka för
ministären Michelsen-Lövland. 1906 blev H.
norsk minister i Haag, Bryssel och
Köpenhamn och 1916 minister i Stockholm. — H.
var Norges representant i Permanenta
skiljedomstolen i Haag (sedan 1903) och tog
bemärkt del i förhandlingarna vid 2:a
freds-konferensen där (juni—okt. 1907). Han var
ordf, för Norges delegation till Nationernas
förbunds möte i Genève 1921, i vilken
egenskap han nedlade ett mycket värdefullt
arbete för organiserandet av Fasta
mellanfolk-liga domstolen. H. var led. av sv.
Vet.-akad. (1915) och blev 1918 jur. hedersdr i
Lund. Han var en av de främsta
målsmännen för sammanhållningen i Norden samt
genom sitt redaktörskap i Tidsskr. for
Rets-videnskab och sina insatser i de nordiska
juristmötena en sammanhållande kraft av
rang för Nordens jurister. O. A. ö.*; N. S-g.*
Hägerup, Henrik Steffen s, norsk
sjöofficer (1806—59). Blev 1824 sekundlöjtnant
och 1854 kapten i marinen samt var 1840—
47 lärare vid sjökadettskolan i Fredriksværn.
Som stortingsman 1848, 1851 och 1854 väckte
H. uppmärksamhet genom sitt självständiga,
från all partihänsyn fria uppträdande. 1856
utnämndes H. till statsråd och chef för
ma-rindep. samt till konteramiral. Som statsråd
genomförde han flera sjöfartsreformer.
Hägerups förlag, bokförlag i Köpenhamn.
Grundades 1852 av Hans Hagerup (1823
—83) och övertogs 1884 av sonen Hans
Eiler Hensemann Hagerup (1854—
1928), som 1899 inköpte Hempelska förlaget
i Odense. 1920 ombildades affären till a.-b.
och förenades med J. L. Lybeckers förlag med
Lybecker (1862—1923) som den ene av
ledarna. 1923 blev Paul Hagerup (f. 1889),
son till H. E. H. Hagerup, meddir. Förlaget
är Danmarks största näst Gyldendals och har
särskilt sin styrka i populär skönlitteratur
och skolböcker; det har utgivit »Hagerup’s
illustrerede konversationsleksikon» (se E
n-cyklopedi, sp. 774). P. E-t.
Hagesa’ndros, se Laokoongruppen.
Hagfors, kapellförsamling i n. ö. delen av
Norra Råda (se d. o.) kommun i Värmlands
län; 305,58 kvkm, 5,670 inv. (1928). Vid fall
av Uvån ligger Hagfors järnverk;
1,000 arb. (se Uddeholmsverke n).
Hagfors, JohanFridolf, finländsk
publicist och musiker (f. 1857 “/s). Blev fil. kand.
1881 och utgav 1883—1919 Turun Lehti, ett
finskspråkigt men svenskvänligt folkblad med
betydande spridning i Egentliga Finland. H.
flyttade 1919 till Stockholm. Han har
komponerat manskvartetter o. a. sånger samt är
mest känd som förf, och kompositör till
»Modersmålets sång», som blivit
Finlandssvenskarnas samlingssång och
Estlandssvenskar-nas nationalsång.
Haggäda, nyhebr., förkunnelse, berättelse,
kallas med ett gemensamt namn de stycken
av Talmud, som utgöra bidrag till G. T:s
tolkning men icke bestå av mera direkta
lagbestämmelser (halacha el. halaka). H. innehåller
legender och sagor om bibliska och
efterbibli-ska personligheter, parabler, anekdoter,
religiösa och moraliska betraktelser,
naturhistoria, astronomi och astrologi, medicin och
magi, teosofi och mysticism, etnologi och
arkeologi (se vidare Talmud). Även i den
urkristna litteraturen finnas haggadiska
partier. Med h. betecknas även den ritualbok,
som nyttjas vid hemgudstjänsten under
påskfestens två första aftnar. (D. B-ck.)
HaggaT, en av de s. k. mindre profeterna
i G. T. Han uppmanade sina betryckta
landsmän att upptaga och påskynda arbetet med
tempelbyggnaden i Jerusalem. H. trodde, att
dåv. ståthållaren i Juda, Davidsättlingen
Se-rubbabel, var Messias och att det messianska
härlighetsriket skulle komma, så snart blott
templet blev uppbyggt. Så lyckades han och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
