Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haggai - Haggard, sir Rider - Hagge - Hagia Triada - Hagiograf - Hagiografa, Hagiographa, Chetubim el. Ketubim - Hagiographa - Hagioi Saranta - Hagion oros - Hagios - Haglund, Robert Ludvig - Haglund, Sims Emil Patrik - Hagman, Emil Oskar - Hagman, Karl Justus - Hagman, Konrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Haggard—Hagman, K.
264
profeten Sakarja framdriva det andra
templets fullbordan i Jerusalem 516 f. Kr. S. H-r.
Haggard [hä’ged], sir Rider, engelsk
romanförfattare (1856—1925). Innehade 1875—79
sysslor i Natal och Transvaal samt var sedan
advokat i London och fredsdomare för
grevskapen Norfolk och
Suffolk. Adlades 1912.
H. begagnade sina
sydafrikanska erfarenheter i en rad
spännande äventyrsböcker, av
vilka några haft stor
framgång: »King
So-lomon’s mines» (1885;
»Kung Salomos skatt»,
1886), som skapade H:s
rykte, »She» (1887;
»Hon eller
Dödsgrot-torna vid Kör», s. å.;
ny uppl. 1895) m. fl. H. studerade engelska
lantbruket och skrev därom bl. a. »Rural
England» (2 bd, 1902; 2:a uppl. 1906). Många av
H:s böcker ha översatts till svenska. R-n B.
Hagge, gammalt bruk i s. Dalarna,
Norr-bärke socken, vid Kolbäcksån. Tillhör
Grängesbergs gruv-a.-b. Anlädes omkr. 1650;
numera nedlagt.
Hagia Triada [a’ja tria’öa]. På en kulle
mellan Faistos på Kreta och havet har en av
de viktigaste orterna från den kretiska
kulturen upptäckts, kallad H. efter ett kapell i
närheten. Bland fynden märkas ruinerna av
ett palats, en kupolgrav och en sarkofag. Se
vidare Kretisk kultur. M. Pn N-n.
Hagiogräf (av grek. ha’gios, helig, och
gra’-fein, skriva), författare av helgonbiografi
(ha-giografi); jfr Helgon.
Hagio’grafa, Hagiographa (av grek.
ha’gios, helig, och grafè, skrift), Chetubim
el. K e t u b i m, hebr., skrifter, »heliga
skrifter», kallas med ett gemensamt namn de
böcker, som utgöra den tredje och sista avd. av
G. T., den hebreiska bibeln. Jfr B i b e 1 k
a-n o n, sp. 201.
Hagio’grapha, se Hagiografa.
Ha’giöi Sara’nta, hamnstad i s. Albanien, se
Santi Quaranta.
Ha’gion o’ros, se At hos.
Ha’gios, grek., helig (ofta i ortnamn).
Haglund, Robert Ludvig, tecknare (f.
1844 5/3). Studerade vid Konstakad. och i
utlandet, blev en skicklig illustratör och etsare
(flera Stockholmsbilder, illustrationer till H.
Hildebrands »Visby», 1893, en samling »Från
främmande länder», 1902). H. var
tecknings-lärare vid Tekniska högskolan 1896—1919,
initiativtagare till Konstnärernas sjuk- och
understödskassa 1888 samt red. av
Konstnärs-klubbens publikation Jul 1888—1907. G-gN.
Haglund, Sims Emil Patrik, läkare,
universitetslärare (f. 1870 27/s). Blev 1891 fil.
kand, i Uppsala, 1904 med. dr där och docent
i ortopedisk kirurgi vid Karolinska institutet;
s. å. avlade han gymnastikdirektörsexamen
vid Gymnastiska centralinstitutet. H. har
sedan 1903 tillhört marinläkarkåren och
kvarstår i dess reserv som l:e marinläkare. Han
kallades 1913 till innehavare av O. Ekmans
professur i ortopedi
vid Karolinska
institutet. Stor förtjänst har
H. inlagt genom sitt
arbete för
vanföre-vården. Redan 1904
blev han styrelseled. i
Föreningen för bistånd
åt lytta och vanföra i
Stockholm, blev
överläkare vid dess klinik
och poliklinik 1913
samt överinspektör
över provisoriska van-
föreavdelningarna i Säter och Västervik 1912
samt i Hälsingborg 1913. H. är ordf, i Svenska
vanföreanstalternas centralkommitté och har
varit ordf, i eller led. av flera kommittéer
rörande vanförevård, gymnastikfrågor m. m.
Sedan 1918 är han biträdande läkare vid
Riks-försäkringsanstalten. Bland H:s skrifter, till
antalet mer än 100, märkas »Om vanförhet
och vanförevård» (1912; 2:a uppl. 1915),
»Barnförlamningsföljderna och deras
behandling» (1913) och »Die Prinzipien der
Ortho-pädie» (1923). R. W.*
Hagman, EmilOskar, socialdemokratisk
riksdagsman (f. 1880 V12)- Arbetade som
målare 1895—1906, var kassör i Sv.
måleriarbetarförbundets avd. n:r 1 i Stockholm 1904—
12, förtroendeman och kassör i samma förbund
1913—20 samt är från 1920 e. o. byråassistent
i Socialstyrelsen. H. är led. av Andra
kammaren för Stockholm sedan 1918 och har varit
led. av andra lagutskottet sedan 1919. Han
var 1920—30 juni 1926 led. av Statens
arbets-löshetskommission och är sedan 1 juli 1926
av K. m:t förordnad till kanslichef i nämnda
kommission. Från 1920 tillhör han
Socialdemokratiska partistyrelsen och dess
verkställande utskott. H. har (tills, m. Sigfrid
Hansson) utgivit »Åttatimmarslagen ... jämte
kommentarier» (1919). (R. L-dm.)
Hagman, Karl Justus, skådespelare (f.
1859 14/2). Var efter anställningar i landsorten
1876—82, vid Svenska teatern i Helsingfors
1882—85 och Stora teatern i Göteborg 1885
—90 fäst vid olika teatrar i Stockholm, bl. a.
vid Dramatiska teatern 1899—1901 och vid
de Ranftska scenerna 1893—97, 1901—12 samt
under olika perioder från 1913, även som
regissör. H. ledde 1912—13 Lilla teatern. Bland
H:s roller märkas Don Cesar de Bazano,
La-gardère i »Den puekelryggige», Lutz i »Gamla
Heidelberg», Didrik i »Ljungby horn», Fagan
i »Oliver Twist» och Per Olsson i »Per Olsson
och hans käring». H. förenar med
känslo-värme och naiv spelglädje den bredd i
framställningen, som den folkliga repertoaren i
skämt och allvar kräver. G. K-g.
Hagman, Konrad, statsvetenskaplig
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
