Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagunda (kontrakt) - Hahn, Canutus - Hahn, Eduard - Hahn, Jonas - Hahn, Otto - Hahn, Petter - Hahnemann, Samuel - Hahn-Hahn, Ida von, f. von Hahn - Hahr, släkt - Hahr, Anders Vilhelm Theodor - Hahr, August (kartograf)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Hagunda—Hahr, A.
270
Hagunda, kontrakt i Ärkestiftet. Omfattar
2 pastorat: Balingsta, Hagby och Ramsta;
Järlåsa, Skogs-Tibble och Äland.
Hahn, C a n u t u s, bjskop (1633—87). Var
småländsk bondson, studerade 1652—54 i
Tyskland och blev 1661 fil. mag. i Uppsala. Han
blev s. å. professor i logik och metafysik vid
gymnasiet i Lund och 1667 vid univ. där. H.
var 1671—79 kyrkoherde i Ronneby och blev
1680 biskop i Lund (efter Winstrup). Mer
än de flesta bidrog H. att genomföra Skånes
och Blekinges försvenskning, i det att han
införde den svenska kyrkoordningen i Lunds
stift samt svenskt språk i kyrka och skola
där. H. hade därjämte största förtjänsten om
återupprättandet av Lunds univ. Han dog
kort efter det han fått av hälsoskäl sökt
utnämning till biskop i Växjö stift.
Hahn, E d u a r d, tysk etnolog och
ekonomihistoriker (1856—1928), prof, vid Berlins univ.
och lantbrukshögskola. H. är främst känd
genom undersökningar om mänsklighetens
tidigaste ekonomiska utveckling och de första
husdjurens tämjande, genom skiljande av
äldre, enklare jordbruk (hackbruk, se d. o.)
från det högre plogbruket och framställande
av herdelivet som en sidogren — ej ett
allmänt genomgångsstadium — av utvecklingen.
Viktigaste skrifter: »Die Haustiere und ihre
Beziehüngen zum Menschen» (1896), »Die
Ent-stehung der Pflugkultur» (1909) och »Von der
Hacke zum Pflug» (1914). Rbg.
Hahn, Jonas, lotsofficer, sjökartograf (1703
—59). Utgav på eget förlag en förtjänstfull
»Sjö-Märkes-Bok» samt sjökort över Östersjön
och Kattegatt. P. Dn.
Hahn, Otto, tysk kemist (f. 1879). Blev
1901 fil. dr, 1919 prof, i radioaktivitet vid
univ. i Berlin, 1924 andre dir. för
Kaiser-Wilhelm-Institut für Chemie, Berlin-Dahlem.
H. är en framstående forskare på
radioaktivitetens område. Han har upptäckt radiotorium
(1905), mesotorium (1906) och aktiniums
modersubstans, protaktinium (1918), samt f. ö.
utfört ett stort antal viktiga arbeten, som
gälla de radioaktiva ämnenas kemi. G. S-ck.
Hahn, Petter, svensk-finländsk
naturforskare (d. 1718). Blev 1683 prof, i fysik vid
Äbo akad. och 1690 därjämte bibliotekarie.
Bidrog genom sina 125 avh. att uttränga det
förut vid akademien rådande skolastiska
betraktelsesättet inom naturvetenskaperna.
Hahnemann, Samuel, tysk läkare,
homeo-patiens upphovsman (1755—1843). Efter att
ha verkat som praktiserande läkare på olika
orter i Tyskland bosatte sig H. 1784 i
Dresden och 1789 i Leipzig för att uteslutande
ägna sig åt kemiska studier och
författarverksamhet. Här uppstod hos honom (1790) första
idén till den nya läkemetoden (homeopatien),
sedan han vid självförsök iakttagit, att han,
ehuru förut frisk, efter en stor dos kina fick
en feber, liknande frossa. Hans homeopatiska
grundprincip var nu färdig: similia similibus
curantur, »lika botas med lika», d. v. s. en
sjukdom botas bäst av det medel, som hos
en frisk framkallar symtom av samma
sjukdom. Omkr. mitten av 1790-talet började han
ånyo efter omkr. 10 års uppehåll utöva
läkekonsten men enligt
sin nya metod, varvid
han själv tillredde
sina läkemedel och
bestämde dosen efter
alldeles nya
grundsatser (jfr Homeopati).
Efter att 1810 ha ut
givit sitt homeopati
ska arbete »Organon
der rationellen
Heil-kunde» återvände H.
1811 till Leipzig, där
han praktiserade och
föreläste till 1820. En krets av hängivna
lärjungar slöt sig kring H., och snart spredos hans
läror vida, även till främmande länder. H:s
andra stora arbete, »Reine Arzneimittellehre»,
utkom 1811—21. Oaktat överdrifterna och
ensidigheterna i det homeopatiska systemet,
har dock H. verkat åtskilligt gott genom
att minska läkemedlens överdrivna bruk,
undersöka medikamentens inverkan på den
friska kroppen och införa dietisk behandling
vid sjukdomar. (Ljd.)
Hahn-Hahn, Ida von, f. von Hahn,
grevinna, tysk författarinna (1805—80), 1826
g. m. och 1829 skild från greve F. W. A.
von H. Hon var en ytterligt flitig skribent
(dikter, romaner — »Zwei Frauen»
bearbetades 1846 av Sophie von Knorring på sv.
—, reseskildringar, bl. a. »Ein Reiseversuch
im Norden», 1843, propagandaböcker för
katolicismen, vartill hon övergick 1850, m. m.).
Hennes författarskap är rätt ytligt, uttryck
för en otillfredsställd kvinnas behov av
surrogat. Hennes tidigare romaner utkommo 1851
i 21 bd, de senare (ultramontana) i 45 bd
1902—05. Monogr. av H. Jacoby (1894). R-n B.
Hahr, svensk släkt, urspr. från
Mecklenburg, inkom till Sverige 1715. Kartografen
A. H. (se nedan) var far till A. V. Th. H. och
J. E. M. H.; brorsöner till dessa senare voro
bröderna prof. A. H. och arkitekt E. M. H.
Hahr, Anders Vilhelm T h e o d o r,
skogsman (1839—1927); se släktöversikten.
Utexaminerad från Skogsinstitutet 1859, blev
H. jägmästare i Ängelholms revir 1869,
skogs-inspektör 1871, domänintendent i
Västmanlands län 1883 och över jägmästare i
Bergs-lagsdistriktet 1889. Han var en skicklig
skogsman samt intresserad jägare. H. utgav bl. a.
»Handbok för jägare och jagtvänner» (1865—
66; 2:a uppl. 1881—82) samt »Samling af
gällande författningar rörande skogsväsendet»
(1877; 3:e uppl. 1906). (S—r.)
Hahr, August, militär, kartograf (1802—
85). Blev underlöjtnant i Fältmätningsbrigaden
1821, vistades två år utrikes, tjänstgjorde
1831—32 vid fältmätningarna i Östergötland
och 1832—34 vid generaladjutantsexpeditionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
