Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hale, George Ellery - Hale, John Parker - Hale, Nathan - Haleb - Hálek, Vítězslav - Halenius, Engelbart - Halensee - Hales, Stephen - Halévy, Daniel - Halévy, Fromental - Halévy, Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Hale, J. P.—Halévy, J.
296
av H. uppfunna apparaten för fotografering
av solranden med protuberanserna, s p e k t r
o-heliograf en (se d. o.), har han
konstruerat i flera olika typer. De resultat, som
vunnits med hjälp av detta instrument, ha för
utforskandet av solens fysiska beskaffenhet
varit av den allra största betydelse. H. har
offentliggjort en mängd viktiga
undersökningar om solprotuberanserna och
solfacklorna, fotosfärens och solfläckarnas struktur,
rörelserna inom solatmosfären o. s. v. De äro
till stor del publicerade i den av H. tills, m.
W. W. Payne 1892—94 utg. tidskr.
Astro-nomy and Astrophysics samt i den av H. tills,
m. J. Keeler 1895 upprättade internationella
tidskr. The Astrophysical Journal. B-d.*
Hale [hell], John Parker,
nordamerikansk politiker (1806—73). Invaldes 1843 i
kongressens representanthus samt var 1847—
53 och 1855—65 senator för New Hampshire.
H. var ivrig anhängare av negerslavarnas
frigörelse, uppställdes 1852 av freesoilers (se
d. o.) som presidentkandidat och var 1865—69
amerikansk minister i Madrid. V. S-g.
Hale [héil], N a t h an, nordamerikansk
krigare (1755—76). Var vid frihetskrigets
utbrott 1775 skollärare, drog genast i fält som
frivillig och blev 1776 kapten. S. å. åtog han
sig ett farligt kunskaparuppdrag, i det att
han förklädd avtecknade de brittiska
befäst-ningsanläggningarna vid New York och Long
Island. H. greps på återvägen och avrättades
i New York 22 sept. Hans skönhet och
ung-domsglada mod gjorde honom till en alltjämt
firad folkhjälte. V. S-g
Häleb, se A 1 e p p o.
HåTek, Vftézslav, tjeckisk skald (1835
—74). Genom sin rika produktion, varav må
nämnas lyriksamlingen »V prfrodé» (I
naturen; 1872—74), balladerna »Pohädky z nasf
vesnice» (Sagor från vår by; 1874) och
realistiska bygdenoveller, ss. »Pod pustym kopcem»
(Nedanför det kala berget; 1874), påverkade
H. starkt såväl samtida som senare tjeckisk
litteratur. C. T-t.
Halènius, Engelbert, biskop (1700—67),
son till den lärde prosten och riksdagsmannen
Laurentius Jonæ H. (1654—1722), känd
som författare till en stor bibelkonkordans (3
folioband, 1734—42). H. blev 1745 teol. prof,
i Uppsala, 1751 riksdagsman, 1752 teol. dr
och 1753 biskop i Skara. Lärd och skarpsinnig
som teolog, åtnjöt han som politiker icke det
bästa rykte. Mot slutet av sitt liv kom han i
beröring med swedenborgianismen och
genomgick några år före sin död en djupgående
andlig kris, framsprungen ur studiet av
Sweden-borgs skrifter. — H:s barn adlades 1756 med
namnet Hallencreutz. E. M. R.*
Hälensee [-zè], v. delen av
Berlin-Wilmers-dorf. Jfr Berlin, sp. 53 och karta sp. 44—45.
Hales [héilz], Stephen, engelsk fysiolog
(1679—1761). Studerade naturvetenskap och
teologi i Cambridge och blev präst i
Ted-dington, Middlesex. Utförde över
växter
nas ämnesomsättning,
särskilt
vattenkonsumtion och
gasresorp-tion, samt över djurens
blodcirkulation
mästerligt anordnade
experiment, åtföljda av
snillrika kvantitativa
beräkningar. Däremot
äro hans teoretiska
slutsatser menligt
påverkade av hans även
för dåtida förhållan-
den bristfälliga kunskaper i kemien. Utgav
»Statical essays» (1738). E-k N-d.
Halévy [alevi’], Daniel, fransk författare
(f. 1872). H. väckte uppmärksamhet genom en
lödig »Essai sur le mouvement ouvrier en
France» (1901), slöt sig under Dreyfusfejden
till Péguy och blev en av de flitigaste med
arbetarna i hans skriftserie »Cahiers de la
quinzaine», vars program han upptog i sin
serie »Cahiers verts» (1921 ff.). Bland H:s
senare skrifter må nämnas »Apologie pour
notre passé» (1908) samt »Charles Péguy et les
Cahiers» (1918), ägnade den döde vännen och
hans verk. Kj. S-g.
Halévy [alevi’], Fromental, fransk
tonsättare (1799—1862), elev av Cherubini.
Tillhörde en judisk familj (L é v y), blev 1827
lärare vid konservatoriet i Paris och 1833 prof,
i kontrapunkt, 1829
därjämte sångledare
vid Stora operan. H.
vann sin största
berömmelse genom
operan »La juive» (1835;
»Judinnan», Sthlm
1866). Av hans senare
operor märkas »Les
mosquétaires de la
reine» (1846;
»Drottningens musketörer»,
Sthlm 1848) och »Le
val d’Andorre» (1848;
»Andorradalen», Sthlm 1888). H. var en av
Meyerbeers främsta lärjungar och delar med
honom äran av att ha skapat den historiska
operan. T. N.
Halévy [alevi’], Joseph, fransk orientalist
(1827—1917), prof, i etiopiska m. m. i Paris.
Besökte 1868 Abessinien för att taga
kännedom om de abessinska judarna, de s. k.
fala-scha, och lyckades därefter i det av ingen
europé förut besökta Nedjran skaffa
avskrifter av 686 s. k. himjariska inskrifter, utg. och
övers, i hans »Rapport sur une mission» etc.
(i Journal Asiatique 1872—75). H. kastade sig
även på studiet av assyriologien, sökte tolka
sumeriskan och uppställde den oriktiga tesen,
att den sumeriska kilskriften blott vore en
allografisk metod att återgiva ackadiska ord
(att då t. ex. det ackadiska rabü, »stor»,
återgives med gal, detta icke skulle bero på att
det en gång funnits ett [sumeriskt] språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
