Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halle- och Hunneberg - Geologi - Haller, Albrecht (Ablertus) von - Haller, Bertold - Haller, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Haller, A. v.—Haller, J.
326
Hunneberg med Hälleberg i bakgrunden.
och mindre Hälleberg med spets
framskjutande i Vänern, det sydligare Hunneberg
av nästan rombisk form och 7 km sida;
skiljas genom en v. s. v.-gående, 500 m bred
dalgång, i vilken väg och järnväg till
Vänersborg framgå. Bergen stiga med tvärbranta
sidor upp över den jämna slätten däromkring,
nedtill omgivna av ett väldigt »stalp» av
stenblock, och bilda ovantill svagt skålformigt
insänkta platåer, upptagna huvudsakligen av
skog, mossar och smärre sjöar. Högsta
punkterna äro på platåernas rand i ö., Hälleberg
150 m, Hunneberg 154 m. Hallsjön (124 m ö. h.)
på Hälleberg och Långvattnet (97 m) m. fl. på
Hunneberg avvattnas bägge västerut genom
vattendrag, som vår och höst bilda vackra
vattenfall. På några få ställen äro bergen
bestig-liga uppefter inskärningar, s. k. klev. H.
bilda Hällebergs och Hunnebergs kronoparker,
inom Skaraborgs län 2,807 har, inom
Älvsborgs 3,874 har. På H. finnes ett talrikt
älgbestånd (kungl. älgjakter). A. B-n.
Geologi. H. äro uppbyggda av kambriska
och ordoviciska avlagringar, avsatta på det
av gnejs bestående urberget, som här är
utjämnat till ett subkambriskt peneplan, samt
av en diabasbädd (trapp), täckande de
sedimentära bergarterna, vilka därigenom
skyddats mot denudation. Hunneberg uppvisar
följ, på gnejsen avsatta lagerföljd: sandsten
(24 m mäktig), alunskiffer med bollar av
or-sten i regelbunden växellagring med rena
orstenslager (tills. 24 m), ceratopygekalk (1
—P/2 na mäktig), undre graptolitskiffer (11
m) samt överst en i medeltal 60 m mäktig
diabasbädd. Lagerställningen är i det
närmaste vågrät. Lagrens mäktighet växla
(anförda siffror äro maximivärden) inom olika
delar av berget. Hälleberg saknar
graptolitskiffer och ceratopygekalk. Den undre
gränsen för diabasen förlöper oregelbundet och
skär ibland lagerkomplexet snett i
förhållande till skiktningsplanet, varför diabasen
stundom kommer att vila direkt på sandste-
nen. Den dalgång, som skiljer Halle- och
Hunneberg från varandra, har primärt
förorsakats av en förkastning (språnghöjd omkr.
30 m), varefter brottzonen utsatts för
erosion, som gått så djupt, att gnejsen blottats.
— Orsten har förr brutits i rätt stor
omfattning, nu obetydligt. G. Bbg.
Haller, Albrecht (Albertus) von,
schweizisk naturforskare (1708—77). H.
studerade medicin under Boerhaave i Leiden, var
1736—53 prof, i Göttingen, därefter
ämbetsman i Bern med
mångsidiga
uppgifter. Även som
forskare var han
ovanligt
mångfres-tande. Störst var
han utan tvivel
som fysiolog. Hans
avh. om irritabla
och sensibla delar
av kroppen
trycktes på flera språk,
bl. a. på svenska i
Vet.-akad:s Handl.
1753. Ehuru ej
utan misstag, äro
de experiment,
varpå avh. vilar, till
både planläggning,
metodik och slutsatser epokgörande. Hans
stora verk »Elementa physiologiae corporis
humani» (8 bd, 1757—66) är en alltjämt
värdefull historik över den äldre fysiologien.
»Pri-mae lineae physiologiae» användes ännu in på
1800-talet som lärobok. Hans sammelverk över
kirurgi, praktisk medicin och botanik
(»Bib-liotheca chirurgica» etc., 2 bd, 1774—75) äro
ännu av värde. Vidare utgav H. ett försök
till naturlig växtsystematik, som ej slog
igenom, vilket gjorde honom till Linnés hätske
fiende. H. var även skald; hans lärodikt »Die
Alpen» (1729) är en av de första hyllningarna
till fjällnaturens skönhet, och han bidrog
med sina, oden att genom kärnfull stil och
allvarlig känsla höja den tyska dikten. Som
fysiolog är han utan tvivel 1700-talets främste
och en av de största för alla tider. Led. av sv.
Vet.-akad. 1747. — Monogr. av O. von Greyerz
(1902); minnesskrift 1877. E-kN-d.
Haller, B e r t o 1 d, Berns reformator (1492
—1536), pastor i Bern 1519, outtröttligt
verksam i reformationens tjänst. H. deltog
framgångsrikt i religionssamtalen i Baden 1526
och Bern 1528, varefter det nya kyrkoskicket
genomfördes där. A. G-w.
Haller, J ohannes, tysk historiker (f.
1865). Föddes i Estland, blev fil. dr 1891,
arbetade 1892—97 och 1901—02 vid
Preussiska historiska institutet i Bom, var 1897—
1900 docent i Basel, 1902—04 prof, i
Mar-burg, 1904—13 i Giessen och är sedan 1913
prof, i Tübingen. H. har särskilt ägnat sig
åt medeltida påve- och konsiliehistoria, den
tyska medeltidens historia och de senaste åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
