Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haller, Johannes - Haller, Józef - Haller, Karl Ludwig von - Hallesby, Ole Christian - Halley, Edmund - Halleys komet - Hallfred Ottarsson, Vandrædaskald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Haller, J.—Hallfred Ottarsson
328
även samtidshistoria. Grundlärt är hans
arbete »Coneilium Basiliense. Studien und
Quel-len ...», bd 1—4 (1896—1903). Vidare må
nämnas »Papsttum und Kirchenreformation», I
(1903), »Der Sturz Heinrichs des Löwen»
(1911), en studie över världskrigets uppkomst
(1915), »Die Aera Bülow» (1922) och »Die
An-fänge der Universität Tübingen» (1927). H.
har utgivit furst Ph. zu Eulenburgs
memoarer (»Aus 50 Jahren», 1923; 2:a uppl. 1925)
och en av helt ny uppfattning av fursten
präglad biogr., »Aus dem Leben des Fürsten
Philipp zu Eulenburg-Hertefeld» (1923; 2:a
uppl. 1925). V. S-g.
Haller, j 6 z e f, polsk militär och politiker
(f. 1873). Var 1895—1912 österrikisk
artilleriofficer, uppsatte 1914 en legion polska
frivilliga, blev chef för det av dylika legioner
bestående 3:e polska
reg:tet och deltog (på
österrikiska sidan) i
striderna i Karpaterna
1914-15. H. blev 1915
överste och chef för
polska »järnbrigaden»,
som deltog i striderna
i Volynien och Litauen
1916—17, och
befordrades därunder till
generalmajor. Som
protest mot
bestämmelserna i freden i Brest-
Litovsk (se d. o.) 1918 om gränsen mellan
Polen och Ukraina inryckte H. i Ukraina men
blev 11—12 maj 1918 i grund slagen av en
tysk styrka vid Kanev (s. ö. om Kiev). H.
undkom över Moskva och Murmankusten till
Frankrike. Där organiserade han sommaren
1918 »armén H.», bestående av polska
frivilliga under franskt befäl. I april 1919
transporterades »armén H.» genom Tyskland till
Polen. H. befordrades till general och
underlade sig maj—juli s. å. östgalizien. Som
överbefälhavare på s. v. och därefter på v. fronten
tog han 1919—20 för Polens räkning i
besittning de nyförvärvade landsdelarna. I juli 1920
organiserade han en av frivilliga bestående
armé, med vilken han 14—18 aug. s. å.
framgångsrikt deltog i slaget vid Warschau mot
bolsjevikerna. 1921 blev han generalinspektör
för artilleriet men avgick ur aktiv tjänst s. å.
Han har hl. a. varit president för polska Röda
korset. 1922—23 var H. deputerad (höger). —
H:s broder general S t ani sia w H. var 1925
-—26 generalstabschef. H. J-dt.*
Haller, Karl Ludwig von, schweizisk
statsrättslig författare (1768—1854). H., som
övergått till katolicismen och hatade
revolutionen, blev genom det talangfulla
teokra-tiskt-reaktionära arbetet »Die Restauration
der Staatswissenschaften» (6 bd, 1816—34)
lärofader för restaurationspolitiken.
Hallesby, Ole Christian, norsk
konservativ teolog (f. 1879). Blev prof, i
systematisk teologi vid menighetsfakulteten i Oslo
1909 och är ordf, i Landsinremissionen. Han
är mycket utpräglad motståndare till modern
liberal teologi. Flera uppbyggelsearbeten av
H. äro övers, till sv., några i 2:a uppl.:
»Troslivets hemligheter» (1921), »I korsets ljus»
(1922), »Andens fullhet» (1924), »Varför jag
är en kristen» (1925), »Det fördolda livet
i Gud» (1926) och »Från bönens värld»
(1928). B. A.
Halley [häTi], Edmund, engelsk
astronom (1656—1742). Utförde redan vid unga år
viktiga arbeten på planetastronomiens område
och blev efter en resa till S:t Helena, varvid
han noggrant
bestämde stjärnpositioner på
s. hemisfären, medlem
av Royal society 1678
(sekr. 1713—21).
Under en resa till Paris
upptäckte han där
tills, m. G. D. Cassini
1680 års stora komet.
H. sysselsatte sig
ingående med
månobservationer samt fäste
uppmärksamheten på
Venuspassagernas
be
tydelse för bestämningen av solens parallax.
Idén till denna metod fick H. vid observation av
Merkuriuspassagen (på S:t Helena 1677).
Metoden publicerades först 1693 och 1716. Under
sina resor till Afrika och Amerika 1698—1700
studerade han magnetnålens avvikning och gav
härigenom uppslaget till noggranna
undersökningar över jordmagnetismen. H. utbildade
vidare en ny metod för bestämningen av
longi-tuden till sjöss och beräknade enl. Newtons
metoder banelementen för kometerna av åren
1531, 1607 och 1682 samt visade, att de
tillhörde en och samma komet med en
omloppstid av omkr. 76 år, vilken sedermera
uppkallats efter H. (Halleys komet, se
Kometer). Vidare må nämnas hans påvisande
av fixstjärnornas egenrörelser, vilket senare
ledde Herschel till upptäckten av solens
fortskridande rörelse genom rymden, hans teori
om magnetnålens variation och om fyra
magnetiska poler, hans förbättring av
dykarkloc-kan samt hans spegeloktant. 1703 utnämndes
H. till prof, i geometri vid univ. i Oxford och
efterträdde 1720 Flamsteed som föreståndare
för Greenwichobservatoriet. B-d. (S. A-f.)
Halleys komet [häTis-], se Kometer.
Hallfred Ottarsson, kallad
Vandræda-skald (d. v. s. skald, som är svår att komma
överens med), islänning, den berömdaste av
Olof Tryggvessons hirdskalder (d. omkr. 1007).
Han besökte omkr. 987 Norge och diktade en
drapa till Hakon jarls ära, vistades 996—997
i Norge och förmåddes av Olof
Tryggves-son att antaga kristendomen. H. besökte
Sigvalde jarl och konung Olof Skötkonung i
Sverige, där han en tid var bosatt, men
återvände senare till Island. Han diktade efter
slaget vid Svolder en arvdrapa om Olof Trygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
