Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallfred Ottarsson, Vandrædaskald - Hallgren, Adolf - Hallgrimsson, Jónas - Halligen - Hallin, Eric Adolf - Halling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
Hallgren—Hallingdalen
330
vesson. Särskilt intressanta äro många av
H:s tillfällighetsstrofer (»lausavisor»), som
måla brytningen mellan hedendom och
kristendom. H:s skiftesrika liv skildras i H a
11-fredssagan. Se E. Noreen, »Den
norskisländska poesien» (1926).
Hallgren, Adolf, tidningsman (f. 1855 25/io).
Var student i Uppsala 1874—77, medarbetare
i tidningen Nerike 1878—79 och dess red. 1880,
därefter red. för Gripen (i Södertälje) 1880—
83, Norrlandsposten (i Gävle) 1883—90 och
Nya Gefle-Bladet 1890—91. H. blev april 1891
medarbetare i Stockholms-Tidningen, var dess
huvudred, och utgivare aug. 1899—sept. 1906,
då han avgick med pension. Han tillhörde
den försvarsvänliga och nationella riktningen
inom det liberala partiet och hävdade i
unionsfrågan tidigt, att vänskaplig upplösning
av svensk-norska unionen vore att föredraga
framför fortsatta unionella tvister. Sedan
1908 är H. skattmästare, sekr. och
ombudsman i Svenska publicisternas pensionskassa
samt var 1912—22 sekr. i Svenska
tidnings-utgivareföreningen. Han var av K. m:t
tillkallad sakkunnig för lotteriväsendets
reglering 1908—10 och för revision av Tr. O. 1909
—12. H. har nedlagt ett förtjänstfullt, bland
tidningsmän högt uppskattat arbete för
pressens organisation och i synnerhet för
utvecklingen av Svenska publicisternas
pensionskassa. Ths.*
Hallgrimsson [hadl-], J 6 n a s, isländsk
skald (1807—45). H. utgav jämte K. Gfslason
och T. Sæmundsson årsskr. Fjölnir, vars l:a
årg. (1835) inleddes med en programdikt av
H., »Island», vilken i likhet med hans övriga,
sparsamma diktning fick stor betydelse för
islänningarnas nationella väckelse, framför
allt för rensningen och lyftandet av deras
skriftspråk. Han var eg. naturlyriker och hade
tagit starka intryck av Schiller och Heine. I
Fjölnir tryckte H. även berättelser och
litteraturuppsatser. Hans vittra
skrifter samlades i »Ljöömæli og
önnur rit» (1883). R. N-g.*
HaTligen, ty., mot havet
oskyddade små öar bland
Fri-siska öarna (se d. o.) mellan
Föhr och halvön Eiderstedt i
preuss. prov.
Schleswig-Hol-stein. De största äro
Lange-ness och Hooge. H.
översvämmas vid stormflod av havet.
Husen äro byggda på
konstgjorda upphöjningar, Werften.
Vallar och dammar ha börjat
anläggas kring de större
öarna. Invånarna äro duktiga
sjömän och fiskare och idka
någon boskapsskötsel. H. omfatta
28 kvkm med 586 inv. (1925).
Till H.-gruppen räknas av
några även Nordstrand (43 kvkm)
och Pellworm (36 kvkm).
Hallin, Eric Adolf,
poli
tiker (f. 1870 15/y). Tog hovrättsexamen i
Uppsala 1897, blev 2:e sekr. i Utrikesdep. 1901
och l:e sekr. 1905 men lämnade s. å. den
diplomatiska banan. Blev 1912 kammarherre och
1920 kabinettskammarherre. Sedan 1908 har
H. varit konservativ led. av Första
kammaren, varunder han suttit i
konstitutionsutskottet 1910—14, bankoutskottet 1914—18
och statsutskottet sedan 1919. Sedan 1925 är
H. riksgäldsfullmäktig.
Halling. 1. Norsk folkdans i 2/4 takt, bäst
utvecklad i Hallingdalen med omnejd, utföres
av en dansare; han börjar lugnt, driver hit
och dit som på måfå, men alltefter musikens
tilltagande livlighet gör han raskare rörelser
med benen, än hopkrupen, än upprätt, och slår
kullerbyttor, till sist i luften, det s. k.
hal-lingkastet, vid vilket han söker med foten
nå takbjälken. — 2. Svensk folkdans i 2/4
takt med livlig rytm, dansas av två män
med varjehanda lustigt gymnastiska
sträckningar på lemmarna och bålen samt
vighets-dater, sådana som »skjuta hare» (nedhukad,
på endera hälen sittande ställning med
ömsevis framkastade fötter) och »sittsteg»
(liknande ställning men fotterna ömsevis förda
ut åt sidan), hjulningar o. s. v. H. har i
växlande former förekommit flerstädes i Sverige
men synes överallt härstamma från Norge.
Liknande vighets- och skämtdanser äro dock
gamla även hos svensk allmoge. E. F-t.*
Hallingdalen, en av huvuddalarna i s. Norge,
östlandet, från sjön Kröderen till fjällvidderna
mot Sogn och Hardanger; genomflytes av
Hallingdalselven (från övre
Strandfjord, 947 m ö. h.), biälv till Dramselven (se
d. o.). Sidodalar äro Hemsedal mot n. v.
till Hemsedalsfjellene, genomfluten av Hemsil
(väg till Lærdal i Sogn), och Ustadalen,
som följes av Bergensbanan förbi Ustavatn
(982 m). Mellan Ustadalen och övre H. höjer
sig den mäktiga fjällryggen Hallingskar-
Ä1 i Hallingdalen med Bergensbanan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
