Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halling - Hallingeberg - Hallingjökeln - Hallingskarvet - Halliwell-Phillipps, James Orchard - Hallkyrka - Hallman, Carl Israel - Hallman, Johan Gustaf - Hallman (Göstafsson), Johan Göstaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
Hallingeberg—Hallman, J. G.
332
vet (1,933 m). I H:s mellersta del öppna
och välodlade dalpartier (korn, havre).
Vidsträckta sätermarker. Folkdräkt, språk och
byggnader från äldre tider äro tämligen väl
bevarade. I Nesbyen i nedre H. märkes H:s
folkemuseum.
Hallingeberg, socken i n. Kalmar län, S.
Tjusts härad, nära kusten, v. om Västervik;
166,45 kvkm, 2,864 inv. (1928). Är en
långsträckt, bergig skogssocken kring
Långrammens, Kogarens och Långsjöns natursköna
dalsträckning. 2,370 har åker, främst i mellersta
H., 8,668 har skogs- och hagmark. Södra H.,
kring Ankarsrum (se d. o.; 850 inv.), är
särskilt kyrkobokföringsdistrikt, 1,127 inv.
Pastorat i Linköpings stift, S. Tjusts kontrakt.
Hallingjökeln, se Hardanger.
Hallingskarvet, se Hallingdalen.
Halliwell-Phillipps [häTicool-fiTips], James
Orchard, engelsk litteraturhistoriker (1820
—89). Av hans många verk må nämnas »Life
of Shakespeare» (1847; senare uppl. kallas
»Outlines of the life of Shakespeare»). H.
redigerade en foliouppl. av Shakespeares saml.
arbeten (1853—65) och utgav flera faksimilen.
Hallkyrka (ty. Hallenkirclie, av Halle, hall,
stor sal), kyrka, i vilken mellanskeppets och
sidoskeppens valv ha samma eller nästan
samma höjd; motsats: basilika (se d. o.).
H. får därigenom utseendet av en enda stor
sal eller hall med sidobelysning genom
fönstren i sidoskeppens yttermur. H.
uppfördes redan under gammalkristen tid i
Orienten och sedermera även i Västeuropa. Sv.
ex. äro domkyrkorna i Linköping, Strängnäs
och Västerås, Vadstena klosterkyrka,
Storkyrkan i Stockholm m. fl. Upk. (B. Th.)
Hallman, Carl Israel, skald,
teaterförfattare (1732—1800), bror till J. G. H. Han
studerade en tid i Uppsala och ingick sedan
på ämbetsmannabanan, där hans framgång
dock ej blev stor.
Bättre lycka hade han
som författare.
Åtskilliga tillfällighetsdikter gjorde honom
känd, och då teatern
under Gustav III:s
dagar började få en
glansperiod, blev H. en
av dess populäraste
’författare. Flera av
hans burleska
komedier och sångspel blevo
särdeles omtyckta och
st odo länge på repertoaren: »Casper och
Dorotea» (1775; parodi på »Acis och Galathea»),
»Skeppar Rolf» (1778; parodi på »Birger Jarl»),
»Petis och Telée» (1779; parodi på »Thetis och
Pelée»). H:s dramatiska diktarskap var dock
ej inskränkt endast till burlesken. Han
författade även två operor, »Hero och Leander» samt
»Echo och Narcissus», av vilka den senare gått
h. o. h. förlorad och den förra finnes endast i
några fragment, samt dessutom, antagligen
efter plan av G. M. Armfelt, som skulle gälla
som författaren, och på dennes beställning,
det lilla divertissemanget »Tillfälle gör
tjuf-ven», en älskvärd, gladlynt folklivsbild, med
fintlig intrig, frisk ton och ledig
versbehandling. I tidens många ordenssällskap var H.
en flitigt anlitad skald och festtalare. Efter
Bellmans död (1795) kallades H. till
sällskapet Par Bricoles ordensskald. — H:s »Samlade
skrifter», red. av P. Hanselli, utkommo i 2 dir
1853, en uppl., som dock är täml.
otillfredsställande. Litt.: Chr. Eichhorn, »Nya svenska
studier» (1881); K. Waxburg, »Om
författarskapet till ’Tillfället gör tjufven’» (1878), och J.
Flodmark, »Stenborgska skådebanorna» (1893).
Hallman, Johan Gustaf, läkare (1726
—95), son till J. G. Hallman Göstafsson. Blev
student i Uppsala 1742, vistades 1749—54
med statsanslag utomlands, blev 1750 med. dr
i Padova och 1756
andre livmedikus. Då
syfilis i början av
1770-talet spred sig
bland den fattiga
befolkningen i
Stockholm, upprättades på
H:s förslag en
kuranstalt där, vars
föreståndare han blev.
Fördomen mot dessa sjuka
var så stor, att H. till
följd av sin
omvårdnad om dem delvis
miste sin praktik. Han uppoffrade likväl både
tid och förmögenhet för denna uppgift. H.
blev 1773 assessor vid Collegium medicum
och 1793 läkare vid Djurgårdsbrunn. Bland
H:s skrifter märkas »Om veneriska smittan»
(1774) och en avh., »Om drunknades räddning»
(1784). R. T-dt.*
Hallman (Hallman Göstafsson),
Johan Gösta f, skald, historiker (omkr. 1701
—57). Promoverades 1726 till fil. mag., blev
1729 komminister och 1737 kyrkoherde i
Hedvig Eleonora
församling i Stockholm. H.
var en intresserad
historiker. Hans mest
kända arbete är en
biografi över Olaus
och Laurentius Petri
(1726), livligt skriven
men delvis byggd på
oäkta dokument, av
vilka i varje fall flera
härröra från
förfalska-ren N. Rabenius.
Solidare är hans »Beskrif-
ning öfver Kiöping» (1728). Uppburen som
predikant, var H. tillika en produktiv skald med
växlande ämnesval: lärodikter, historiska
parafraser, tillfällighetsdikter m. m. Hans
tragedi »Erik och Valdemar» (utg. 1875)
gömmer sannolikt en politisk tendens, riktad mot
Lovisa Ulrika. H. var medlem av
hattpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
