Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halstattiden - Hallstavik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
Hallstavik
338
Bild 1. Svärd frår
Hallstatt. a järn och
brons, b järn.
omfattande Alpländerna och Sydtyskland
intill Rhen, Västeuropa, omfattande
Rhenlän-derna, Frankrike och Belgien samt
närbesläktat med ett sydligt kulturområde på
Pyre-neiska halvön; en i många
avseenden egenartad grupp
bildas i ö. av Schlesien,
Böh-men och delvis Mähren samt
polska och preussiska
områden; ytterkantsområden med
relativt fattig representation
utgöra Brittiska öarna samt
Norden, där dock drag av
Hallstattkultur inkomma i
senare bronsåldern. På alla
dessa områden är det inom
H., som järnet först tages i
bruk för praktiska ändamål.
Perioden uppträder tidigast
i s. ö., senast i Norden och
har kortare varaktighet i
Väst- än i Centraleuropa, där
H. i runda siffror motsvarar
tiden 1000—500 f. Kr. Det
centrala områdets rika fynd
, förete nära släktskap med
Tidig järnålderskultur i
Nord-italien och på Balkan,
när
mast i Venetien och Istrien. Av fynden
framgår, att Donau utgör den
huvudsakligaste vägen för inlandshandeln och
importen av grekiska och italienska bronser till
Centraleuropa. Frankrike stod över Schweiz
i förbindelse med Norditalien. Till
Nordtyskland och Norden gick vägen från
kulturcentrum vid Adriatiska havet över
Mähren och Böhmen. Dessa vägar . beteckna
därmed införselvägarna för järnhanteringen
till Mellan- och Nordeuropa, och det är
påtagligt, att trakter, rika på då kända
järn-fyndigheter, snart överflygla områden, som
på grund av rik tillgång på bronsålderns
viktigaste metaller tidigare utvecklat en rik
kultur. I Spanien betingade silvergruvorna
den samtidiga och besläktade utvecklingen
och ditlockade feniciska handelsmän.
I Sydtyskland, Schweiz och
angränsande delar av Frankrike uppbars
Hallstattkulturen av kelterna, som
sedan under La Tènetiden (se L a
Tènekulturen) kommo att spela
en betydande roll. Redan under H.
börja de sitt framträngande i n. mot
Belgien och in i Holland; i s. nå de
Medelhavet och Pyrenéerna under
senare delen av H. Det anses
tvivelaktigt om de sydöstra Hallstatt
omgivande nejderna redan denna tid
varit keltiska. Gravskicket företer
vissa bestämda olikheter. I
Hallstatt, vars gravfält rymmer flera
tusen gravar, varav över ett tusen
undersökts, fanns ett ung. lika antal
brand- och skelettgravar under flat
mark, de förra i allm. från äldre,
Bild 2. Kedjesmycke av
brons, Hallstatt.
de senare från yngre hälften av perioden. I
Tyskland och Frankrike äro gravarna från H.
skelettgravar under stora jordhögar med ett
inre stenröse. — H:s gravar innehålla ett rikt
gravgods av både
vapen och smycken.
Bland de förra
märkas brons- och
järnsvärd med typiska
knoppar och vinglik
doppsko till skidan
(se bild 1 a); under
H:s senare del utbytas
svärden mot dolkar el.
kortsvärd med
häst-skoformigt avslutade
handtag (se bild 1 b).
Det drivna,
bronsblecket, enl. en från
Italien lärd teknik,
sär
skilt använt som bältesbeslag, jämte olika
kedjesmycken med hängande löv äro särskilt
utmärkande smyckeformer (se bild 2); bland
importföremålen från Italien framträda
särskilt bronskärlen (se bild 3; jfr C i s t a, sp.
1098). Keramiken är ytterst rikt företrädd,
mot slutet av perioden ofta målad. En
särskild grupp bilda de västpreussiska
ansikts-urnorna (se bild 4), ung. samtidiga med de
etruskiska i Mellanitalien. Representativa
för H. på Balkan äro särskilt gravfälten vid
Glasinac (se d. o.) med omkr. 20,000 gravar.
Från H. känner man bostäder, enstaka gårdar
och hela byar, särskilt i Norditalien och s. v.
Tyskland, illyriska pålbyggnadsstäder samt
pålverk och vallar kring hessiska byggnader.
Litt.: E. v. Säcken, »Das Grabfeld von
Hallstatt» (1868); »De förhistoriska tiderna i
Europa» (redig, av K. Friis Johansen), II
(1927; kap. »Järnåldern i Mellan-, Väst- och
Nordeuropa» av H. Shetelig); »Reallexikon der
Vorgeschichte» (utg. av M. Ebert; art.
»Hallstatt», »Hallstattstil», »Nordischer Kreis,
Vor-römische Eisenzeit» m. fl.). H. R-h.
Hallstavik, industrisamhälle i Häverö soc-
Bild 3—4. Situla av brons, Trezzo; ansiktsurna, Västpreussen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
