Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallstavik - Hallsten - Hallström, Carl Erik - Hallström, Gunnar - Hallström, Gustaf - Hallström, Ivar Christian - Hallström, Per August Leonhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
Hallsten—Hallström
340
ken, Stockholms län, på Roslagskusten, vid
ändan av Edeboviken, ändpunkt för järnväg
från Rimbo (Stockholm—Roslagens
järnvägar); omkr. 2,000 inv. (1928). Pappersbruk,
trämasse- och sulfitfabrik med stor, 6,5 m djup
exporthamn; ägas av Holmens bruks
och fabriks a. - b. (se d. o.).
Hallsten, konung, se H a 1 s t e n.
Hallström, Carl Erik, biskop (1786—
1861). Blev kyrkoherde i Ed och Eds kapell
i Linköpings stift 1818, kontraktsprost 1825
och biskop i Visby 1841; tog av hälsoskäl
avsked 1858. H. bevistade alla riksdagarna
1823—58. Kunskapsrik, orädd och
självständig, intog han en bemärkt plats inom den
konstitutionella oppositionen.
Hallström, Gunnar, målare (f. 1875 2/5),
bror till Gustaf H. Studerade vid Konstakad.
1893—97 och i Paris 1906—07. H. blev tolk
för en fosterländskt betonad strävan inom
konsten i en stil med allvarlig karaktär och
dekorativ hållning. Bland hans tidigare alster
märkas »Valborgsmässoafton» och teckningar
till Runebergs »Älgskyttarna», därjämte
»Beväring på marsch», »Skidbindaren», »På
långtur», skisser till vävnader (»Fornguld»,
»Stjärngossar», »Ygdrasil»). Hans förslag till
målningar i riksdagshuset (prisbelönade) och
i Nordiska museet stannade vid uppslagen.
Han har varit ivrigt verksam för att bevara
Björkö med dess kulturminnen. Bland smärre
arbeten märkes akvarellen »Torparen Johan
Erik Malm» (gammal jordarbetare på
dödsbädden). H. håller målarskola och är även
författare. Jfr bild vid Birka, sp. 349. G-g N.
Hallström, Gustaf, arkeolog, museiman
(f. 1880 ^Ij), bror till Gunnar H. Fil. lic. 1915,
amanuens vid Statens historiska museum 1909.
Som e. antikvarie sedan 1925 har H. sysslat
med den allmänna fornvården och dess
organisation. H. har företagit många arkeologiska
och etnografiska resor i Norrland, Norge och
Ryssland; deras resultat ha framlagts i
Fataburen, Fornvännen (bl. a. »Nordskandinaviska
hällristningar», 1907—09), Ymer (bl. a.
»Kolalapparnas hotade existens», 1917) m. fl. tidskr.
Särskilt må påpekas hans undersökningar om
fjällbygdernas järnålder, Norrlands forntid
och hällristningarna samt »Tanums härads
bronsåldersgrafvar» (i Göteborgs och
Bohusläns Fornminnesfören:s Tidskr. 1917). 1913
utgav H. »Birka. I, Hjalmar Stolpes
graf-undersökningar», h. I. Han var 1915—16 Röda
korsets delegat i Sibirien samt deltog 1918—
19 ivrigt i arbetet för Finlands, Estlands och
Lettlands frigörelse. T. J. A.*
Hallström, Ivar Christian, tonsättare
(1826—1901). Tog hovrättsexamen 1849, hörde
i Uppsala till prins Gustavs förtroliga krets
och kallades efter hans död till bibliotekarie
hos prins Oskar (1853). 1861—72 var han
ledare av A. F. Lindblads musikskola och
instruktör för sångscenen på Kungl. teatern
1881—85. H. framträdde som kompositör på
1850-talet med solosånger och 1860 med kör-
verket »Blommornas undran», sedan även med
andra körverk, därav några till text av
Oskar II. För scenen skrev han på 1860-talet
operan »Hertig Magnus och sjöjungfrun»
(uppf. på Kungl. teatern 1867) och sagospelet
»Den förtrollade katten» (Kungl. teatern
1869). Av hans
sceniska stycken efter 1870
blev särskilt »Den
bergtagna» (Kungl.
teatern 1874) mycket
berömd. Sedan följde
»Vikingarna» (1877),
»Jagnarita» (1884),
»Neaga» (1885),
»Granadas dotter» (1892),
»Liten Karin» (1897;
ej uppf.), »Hin ondes
snaror» (1900) samt
flera operetter och
sa
gospel, däribland »Per Svinaherde» (1887). —
H:s främsta insats som kompositör är, att han
skapat en svensk nationell opera med
folkvisan som underlag. På grund av H:s
bristande musikaliska utbildning blev dock denna
opera ej av så stor betydelse. Någon
utpräglat individuell kompositör var H. ej, men han
förstod bättre än någon annan då att ge sin
musik en folklig ton och uppskattades i hög
grad av allmänheten. Knappast någon opera
av svensk kompositör har som »Den
bergtagna» hållit sig uppe på scenen. Även för
sina solosånger var H. högt skattad. T. N.
Hallström, Per August L e o n h a r d,
(författare (f. 1866 29/9). Blev student 1883,
utexaminerades 1886 som civilingenjör från
Tekniska högskolan, var hösten 1888—våren
1890 kemist på en fabrik i Filadelfia och efter
återkomsten till Sverige 1891—97 e. o.
amanuens i Telegrafstyrelsen. 1904—05 var han
teaterkritiker i Dagens Nyheter, invaldes 1908
i Sv. akad. och vart hedersdoktor vid
Göteborgs högskola 1917. Han har företagit många
resor, särskilt till Italien. — H. debuterade
1891 med diktsamlingen »Lyrik och fantasier»,
1894 följd av »Vilsna fåglar», skisser och
berättelser, som väckte uppmärksamhet genom
psykologisk skärpa och stämningsintensitet.
I motsats mot dessa moderna etsningar stod
»Purpur» (1895) med sina sago- och historiska
motiv, sin prakt och glans. Den vemodiga
»En gammal historia» (s. å.) är förlagd till
en svensk småstad på 1820-talet, novellerna
»Briljantsmycket» (1896) visa en stor
mångsidighet, »Våren» (1898) är en
konstnärs-roman från 1890-talet, »Reseboken» (s. å.)
innehåller berättelser från skilda länder,
»Tha-natos» (1900) uteslutande dödsmotiv.
Berättelsen »Döda fallet» (1902) anknytes till
Ra-gundasjöns utgrävning 1796, »Gustaf
Sparf-verts roman» (1903) är en allvarlig
samtids-berättelse, medan »En skälmroman» (1906)
behandlar en svensk fantasiberusad
sangvi-niker; berättelserna »De fyra elementerna»
(s. å.) beteckna jämte »Thanatos»
höjdpunk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
