Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallström, Per August Leonhard - Hallstämpling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
Hallstämpling
342
ten av hans novellistik. Efter »Nya noveller»
(1912) inträdde ett längre uppehåll i H:s
vittra produktion, och först med de mörka
och bittra »Händelser» (1927) uppträdde han
ånyo som novellist. — 1923 ff. utgåvos H:s
berättelser och romaner, delvis omarbetade
och försedda med korta inl., i ny, samlad uppl.
om 12 bd, av vilka »Ungdomsnoveller» ej
förut samlats i bokform. H. är även en
betydande dramatiker, med blankversdramat
»Grefven af Antwerpen» (1899; uppf. i Sthlm
1905), renässanssorgespelet »Bianca Capello»
(1900; uppf. i Sthlm 1901), den graciösa »En
veneziansk komedi» (1901; uppf. i Sthlm
1904), den halvt farsaktiga »Erotikon» (1908;
uppf. i Sthlm 1909), en litterär tendensdikt,
som gjorde stor lycka, »Två legenddramer»
(»Alkestis», på blankvers, och »Ahasverus»,
1909), »Två sagodramer» (»önskningarna»
och »Tusen och en natt», en förtjusande
versfantasi), de historiska skådespelen »Karl den
elfte» och »Gustaf den tredje» (1918) samt den
satiriska »Nessusdräkten» (1919). Av hans
reseskildringar ha i bokform utgivits
»Italienska bref» (1901) och »Våren till mötes»
(1925). Diktsamlingen »Skogslandet» (1904),
skriven i Florens 1902—03, innehåller svenska
stämningar och folksägenmotiv. H. har även
skrivit ett stort antal essäer och kritiker, av
vilka han samlat en del i »Skepnader och
tankar» (1910), »Levande dikt» (1914),
»Essayer» (1917) och »Konst och liv» (1919),
varjämte han i »Carl Vilhelm August Strandberg»
(1912 i Sv. akad:s Handl., XXIII; som bok
1915) lämnat en lysande monografisk
karakteristik. »Folkfienden» (1915) innehåller bittra
tidspolemiska inlägg. — 1922 ff. har han
utgivit en ny övers, av Shakespeares samlade
dramatiska arbeten, av vilken f. n. 8 band (24
pjäser) föreligga.
I det släktled H. tillhör representerar han
framför allt det psykologiska intresset och
har höjt novellen till en hos oss förut okänd
konstnärlighet. Han är en mästare i att återge
de mest skilda och olikartade scenerier,
verkliga eller diktade, klassiska, medeltida eller
nutida miljöer. Med utsökt stämningsverkan
och en obegränsad skiftningsförmåga återger
han landskapens måleriska element och
analyserar med förfinad sensibilitet deras verkan
på vårt förnimmelseliv. Hans
människoskildring är likaledes analytisk. Han skildrar icke
omedelbart; hans stil är känslig och
genom-reflekterad, rik på nyanser, kan äga bjärt
kolorit och starkt ljus men är oftare uttryck
för snabb och skarp iakttagelse, ironisk
kritik, vass satir, behagfull skämtan, fint vemod.
Hans karakteristiker gripa och klargöra
själstillstånd och subtila utvecklingsförlopp, som
äro svåra att fixera i ord. Ett djupt
medlidande, »själens vishet och klarsyn, livets
bästa gåva», med allt som är till kan
betecknas som hans diktnings grundstämning, och i
det rika figurgalleriet i hans verk fäster man
sig särskilt vid de med levande medkänsla
givna skildringarna av tillvarons styvbarn.
Som motvikt mot de dystra bilderna från
livets skuggsida har han drömt fria fantasier
ur sagans och legendens värld. Från början var
H. förtrogen med Byrons, Keats’ och Shelleys
lyrik, gjorde sedan bekantskap med
Schopen-hauer, som utövat ett djupt inflytande på
honom, och kom härigenom att med sin
frihets-och skönhetstörstande romantik förena ett
intensivt världsförakt. Från den politiska och
sociala radikalismen fjärmades han efter 1900
av etiska och patriotiska synpunkter; med
lidelsefull skärpa deltog han efter
världskrigets utbrott i pressdiskussionen på Tysklands
sida. Litt.: F. Böök i »Svenska studier» (1913);
R. G:son Berg, »Svenska skalder från
nitti-talet» (4:e uppl. 1922). R-n B.
Hallstämpling, stämpels påsättande på
fabriks- och manufakturvaror. Varor, som
tillverkades vid de verkstäder, vilka lydde under
hallrätt (se d. o.), skulle uppföras på ett rum,
den s. k. hallen, för att där besiktigas, innan
de utlämnades till försäljning. Besiktningen
förrättades av vid hallrätterna anställda
edsvurna hallmästare (i 1770 års
hallordning benämnda besiktningsmästare
och stämpelmästare), i vissa fall i
närvaro av hallrättens led. Varje arbetsstycke
skulle vara försett med tillverkarens märke,
och befanns det vara felfritt, påsattes en s. k.
hallstämpel. För att varor ej obehörigen
skulle undandragas h., var det förbjudet att
försälja inrikes tillverkat »ohallat» och
ostämplat gods. I stämpelavgift erlades viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
