Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halvvokaler - Halvvärld - Halvylle - Halvädelstenar - Halys - Halysites - Ham (stad) - Ham (Cham, Noas son) - Hama (Chama) - Hamadan - Hamadani, Ahmed bin el-Husein el- (Badi ez-zaman) - Hamamatsu - Hamamelis - Haman - Hamann, Johann Georg (Magus aus Norden) - Hamar - Hamar bispedömme - Hamasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Halvvärld—Hamasa
370
pet »halvvokal» eg. främmande. Närmast
uppfattas h. som vokaler i konsonantisk
funktion, således senare elementet i en fallande
diftong, t. ex. i uti fr. bien. Lll.*
Halvvärld, se D e m i m o n d.
Halvylle, vävnad av ull i förening med
bomull, vanl. bomullsvarp samt inslag av
yllegarn.
Halvädelstenar, se Ädelstenar.
HaTys, grek., floden Kyzyl-yrmak (se d. o.).
Haiysltes, zool., se Kedj ekoral 1.
Ham [am], stad i fr. dep. Somme (Picardie),
vid floden Somme; 2,097 inv. (1921). I det
gamla slottet hölls Louis Napoléon fången
1840—46. Staden och slottet blevo till stor
del förstörda under världskriget.
Ham (C h a m), Noas yngste son, framställes
i G. T. som representant för folken s. om
hebréerna liksom Jafet för de nordliga och
Sem för de mitt emellan båda boende
(hebréerna och de med dem besläktade stammarna).
Som H:s söner nämnas Kusch (Etiopien),
Miz-rajim (Egypten), Kanaan (Palestinas
urinvånare) och Put (enl. nyare forskare folken på
Röda havets v. kust). (S. H-r.)
Hamä (C h a m ä), stad i autonoma staten
Damaskus, fr. mandatområdet Syrien, i en
smal dal på ömse sidor om Nahr el-Asi
(Orontes), vid järnvägen Damaskus—Aleppo. 35,414
inv. (1921). Ylleindustri, tillverkning av
läderarbeten; livlig handel; fruktbara omgivningar,
tack vare riklig konstbevattning. H. är G. T:s
H a m a t. Jerobeam II synes ha med
framgång bekrigat H., och Sargon gjorde 720 f. Kr.
slut på dess självständighet. (S. H-r.)
Hamadän, huvudstad i prov. Hamadan, v.
Persien, vid handelsvägen Teheran—-Bagdad;
omkr. 70.000 inv. Betydande utrikeshandel
över Bagdad och Enzeli. Läder- och
metallarbeten samt mattor förfärdigas. Många
judar. Jfr Ekbatana. H. besattes under
världskriget än av turkar (april 1915, aug.
1916), än av ryssar (dec. 1915, mars 1917),
än av engelsmän (april 1918).
Hamadäni, Ahmed bin el-Husein
e 1-, även kallad B a d i’ ez-zamän
(»Tidens under»), arabisk skald (d. 1007 vid ung.
40 års ålder). Föddes i Hamadan, företog
vidsträckta resor och dog i Herat. H. är den
förste mera framstående representanten för
den s. k. maqamdiktningen (se Arabiska
litteraturen, sp. 1210). H:s maqamer
äro utgivna i Beirut 1889. K. V. Z.*
Hamamatsu, stad på Hondo, Japan, 95 km
s. ö. om Nagoya; 92,152 inv. (1925).
Bomullsindustri; tillverkning av musikinstrument.
Hamamèlis, växtsläkte av den Saxifragaceae
närstående fam. Ilamamelidaceae, med 3 arter,
höga buskar med blad, liknande hassel eller al.
H. virginiana, »witch hazel», spelar en viktig
roll i skogarna i ö. Förenta staterna och
bidrar till att förläna dem deras praktfulla
höstfärg; den odlas i Europa som
prydnads-buske. Bladen (och barken) brukas till
läkemedel. De innehålla bl. a. garvämnen, sär-
skilt hamamelitannin, och äro
blodstillande. G. M-e.
Haman hette enl. Esters bok persiske
konungen Ahasverus’ (sannolikt Xerxes I:s, reg.
485—465 f. Kr.) förste minister el. vesir. Han
ville förgöra juden Mordokai och hela det
judiska folket men blev själv hängd i den
galge han upprest för Mordokai. (S. H-r.)
Hamann, Johann Georg, tysk
författare (1730—88), kallad Magus aus
Nor-d e n. Studerade i Königsberg filosofi och
teologi, språk och litteratur, vistades sedan än
i Tyskland, än i
Holland och England,
återkom 1758 till
Königsberg, där Kant
skaffade honom en
befattning vid
accisver-ket, och dog i
München. H:s små,
aforis-tiska och dunkla
arbeten, »Sokratische
Denkwürdigkeiten»
(1759), Ȯstetica in
nuce» (1761),
»Kreuz-züge eines Philologen»
(1762) m. fl., gåvo endast ansatser,
tankekorn, antydningar, icke klarhet och
system. De övade inflytande på Goethe,
Jacobi och i främsta rummet Herder. H.
var mystiker, närmast i pietistiskt
sen-sualistisk riktning, och polemiserade
exalterat mot upplysningstidens rationalism. Han
krävde frigörelse av känsla och fantasi och
vart därigenom en lärofader för
Sturm-und-Drangtidens män, vilka sökte frigöra sig från
det ensidiga förståndsherraväldet i tidens
åskådningssätt. H. satte poesi som
människosläktets äldsta språkliga uttrycksform,
förkastade all normerande, allmängiltig
språkriktighet och förordade individuellt, gärna
dialektalt färgat språk. Sami. skr. utg. av
Roth (3 bd, 1821—43), urval av Arnold (1888)
och Unger (1905). Monogr. av H. Gildemeister
(6 bd, 1857—73), G. Hillner (1924) och R.
Unger (2:a uppl. 1925); se även H. Cysarz,
»Erfahrung und Idee» (1924). R-n B.
Hamar, stad i Norge, Hedmark fylke, på
Mjösens ö. strand; 6,009 inv. (1927); säte för
fylkesmanden, stiftsstad för H. bispedömme.
H. omges av öppna och rika
jordbruksbygder. Järnvägsknut. Viktig skolstad
(lärar-seminarium, allmänt läroverk, teknisk skola
m. m.). Det medeltida H. omtalas tidigt som
marknadsplats och var från 1152 till
reformationen biskopssäte. Nuv. H. nyanlades i
närheten enl. stortingsbeslut 1848.
Hamar bispedömme i Norge; 52,741,58 kvkm,
278.768 inv. (1920). Omfattar Hedmark och
Opland fylken och indelas i 12 prosterier med
59 prästgäll och 2 stadsförsamlingar (Hamar,
Lillehammer).
Hamäsa, arab, (»hjältemod»), titel på äldre
arabiska antologier, av vilka den berömdaste
samlades av skalden Abu Temmäm (d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
