Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamiter - Hamitiska språk - Hamlet - Hamlin, Hannibal - Hamm - Hammada - Hammann, Otto - Hammar (Malmöhus län) - Hammar (Närke) - Hammar, Hans Birger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
Hamitiska språk—Hammar, H. B.
400
h. och semiter äro besläktade. Rent
antro-pologiskt är det numera ofta svårt att skilja
dem åt. Även hottentotterna synas vara
besläktade med h., då hottentottspråkens
grammatik visar märkvärdiga överensstämmelser
med de hamitiska språken, vilket knappast
kan vara en tillfällighet. — Litt.: L. Adametz,
»Herkunft und Wanderungen der Hamiten»
(1920). Jfr Fulbe och H a u s a. K. G. L.
Hamitiska språk, en språkfamilj, som
tidigare torde ha varit utbredd över hela n.
Afrika men väsentligt inskränktes genom den
arabiska invasionen på 600-talet. Namnet är
bildat efter Noas son Ham (se d. o.), i Genesis
omtalad som stamfar för flera hithörande
folk, liksom de semitiska språken fått namn
efter Noas son Sem. H. omfatta ett stort antal
språk dels i v. och n. v. Afrika (ss. ful och
hausa i Sudan, tuareg i Sahara, schilh, rif
o. a. »berberspråk» i Medelhavstrakterna),
dels i ö. Afrika, de s. k. kuschitiska
språken i länderna ö. om Nilen från s. Egypten
till nära Sansibar (bedawie o. a.
»bedsja-språk» i s. Egypten och Nubien, saho, afar,
galla och agauspråken, d. v. s. bilin, chamir
och quara, i Eritrea och Abessinien, somali
på halvön med samma namn, masai i
Tan-ganjika m. fl.), dels slutligen nama o. a.
»hottentottspråk» nere i Sydvästafrika, vilka,
ehuru starkt uppblandade med långods
ur buschmännens språk, numera
betraktas som hamitiska. Däremot synes
egyptiskan (fornegyptiskan och dess dotterspråk
koptiskan), som ofta räknas hit, vara
närmare släkt med de semitiska språken. De
hamitiska och semitiska språken äro
otvivelaktigt besläktade och gå tillbaka på ett
gemensamt urspråk. I formläran förekomma
nämligen många likheter mellan dessa
språkfamiljer, t. ex. bildning av femininum genom
prefigerat el. suffigerat t, bildning av
kausa-tivum genom s, överensstämmelser i fråga om
pronomina och verbböjningen m. m.
Syntaktiskt råder stor olikhet, och även lexikaliskt
är skillnaden betydande. En stor svårighet
är, att h. blott äro kända i sin nuv. form
och att man vet så gott som intet om deras
utveckling under äldre tider. — Litt.:
Mein-hof, »Die Sprachen der Hamiten» (i
Abhand-lungen des Hamburgischen Kolonialinstituts,
IX, bd 6. 1912; med bibliogr.). P. L.
Ha’mlet, enl. fornsägnen dansk prins,
tidigast omtalad av Saxo (Amlethus, fda.
Am-blothe. fsv. Amblodhe, »dåre»); enligt honom
son till drottning Gerutha och konung
Hor-vendel, som mördas av sin bror Fengo, vilken
därpå äktar Gerutha och tar väldet. H. låtsar
sig vara galen men förbereder hämnden, som
drabbar Fengo, sedan H. i England vunnit
maka och samlat en här, varmed han
besegrar sin farbror. Sägnen återgavs i
Belle-forests »Histoires tragiques» (1564), som är
källan för ett (förlorat) skådespel av Thomas
Kyd från 1580-talet. Shakespeares tragedi
»Hamlet» trycktes 1603; dess teckning av
H:s karaktär har varit föremål för
mångfaldiga olika tolkningar både av skådespelare
och litteraturforskare. Se arbeten av J. M.
Robertson (1919), L. Morsbach (1922) och I.
Gollancz (2 bd, 1926). (R-n B.)
Hamlin [hä’mlin], H a n n i b a 1, amerikansk
politiker (1809—91). Blev 1833 advokat samt
representerade sin hemstat, Maine, i
kongressens representanthus 1844—48, i senaten
1848—56 och 1857—61. Urspr. demokrat,
övergick H. 1856 till det republikanska partiet.
Som vicepresident under Lineolns första
presidentskap 1861—65 stödde han troget dennes
politik. Sedermera var H. 1869—81 ånyo
senator och 1881—82 amerikansk minister i
Madrid. V.S-g.
Hamm, stad i preuss. prov. Westfalen.
reg.-omr. Arnsberg, vid Lippe och
rhensk-westfali-ska stenkolsområdets nordgräns; 49,902 inv.
(1925). Järnverk och kolgruvor*;
maskinindustri. Järnvägsknut. Termalsoolbad (33.8° C).
Hammäda, typ av klippöknar i Sahara,
utmärkt genom stora, skarpkantade stenblock
och f. ö. av vinden rensopade ytor, t. ex. H.
el-Homra (»den röda H.») mellan Tripolis och
Fezzan.
Hammann, Otto, tysk politisk
skriftställare (1852—1928). Blev 1875 jur. dr,
medarbetade från 1877 i flera tidningar och kallades
1894 av rikskanslern Caprivi till
föredragande för pressärenden i utrikesministeriet.
Han förestod därpå, slutligen med titeln
ministerialdirektor, dess pressavd. till 1916.
Särskilt med furst Bülow var H:s samarbete
förtroligt. Efter revolutionen utgav han en
rad delvis rätt upplysande memoararbeten
och samtidshistoriska studier: »Der neue
Kurs» (1918), »Zur Vorgeschichte des
Welt-krieges» (1918), »Um den Kaiser» (1919;
»Kring kejsaren», 1920); »Der
missverstan-dene Bismarck» (1921), »Bilder aus der
letz-ten Kaiserzeit» (1922) och »Deutsche
Welt-politik 1890—1912» (1925). V.S-g.
Hammar, socken i Malmöhus län, se S t o r &
Hammar.
Hammar, socken i s. Närke, Sundbo härad;
194,33 kvkrq, 4,978 inv. (1928). Omfattar
mellan n. Vättern, Askersund och östgötagränsen
odlade slättpartier och bergiga skogstrakter,
i Vättern Stora och Lilla Röknen m. fl. öar
samt v. därom delar av Tiveden. 3.377 har
åker, 13.333 har skogs- och hagmark. H:s
skärgårdsdel är mycket vacker. I H. ligga
Åmmebergs gruvor och bruk (se Ä m m
e-b e r g). Hammars glasbruk och flera Munksjö
a.-b. tillhöriga bruk, sågar m. m.: Olshammar
(V. v. Heidenstams födelsegård), Aspa m. fl.
Av H. tillhör Stora Röknen (2.09 kvkm, 10
inv.) V. Ny församling. I övrigt är H. ett
pastorat i Strängnäs stift, Kumla kontrakt.
— Om äldre tiders folkliv i H. se C.
Lagergren, »Mitt livs minnen», 1 (1922).
Hammar, Hans Birger, präst (1814—
62). Prästvigdes 1837, blev fil. mag. 1838,
»klockarepräst» i N. Rörum 1841 och kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
