Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hammar, Hans Birger - Hammar, Hugo Gilius Eugène - Hammar, Johan August Harald - Hammarband - Hammarberg, Henrik - Hammarberg, Lars Mauritz Fabian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
Hammar, H. G. E.—Hammarberg
402
herde i Mjällby 1851. Fördomsfri och
självständig, var han i det rent religiösa
befryn-dad med Schartau men förfäktade på det
kyr-kopolitiska området en åskådning, som
utformats under
inflytelserna från
Evangeliska alliansen (se d.
o.) och det skotska
frikyrkoidealet. Den
inomkyrkliga
lekmannaverksamheten hade
i honom en lika
oförskräckt som ihärdig
och högt begåvad
förkämpe. Som utgivare
av månadsskriften
Evangelisk Kyrkovän
(1852—57) och
initia
tivtagare till en mängd mot det
statskyrk-liga tvångssystemet oppositionella möten
framstår H. som en av Sveriges främsta
märkesmän i kampen för religionsfrihet. E. Nwn,
Hammar, Hugo Gilius Eugène,
skepps-byggnadsingenjör och varvschef (f. 1864 ’/3).
Utexaminerades från Chalmersska institutets
skeppsbyggnadsavd. 1888, praktiserade vid
varv i Frankrike.
England och Förenta
staterna till 1896, då han
återvände till Sverige
och blev överingenjör
vid Lindholmens
verkstads a.-b. i Göteborg.
Anställd i samma
egenskap vid
Göteborgs nya mek.
verkstads a.-b. 1906, blev
H. 1910 chef för detta
företag, vilket under
det ändrade namnet
a.-b. Götaverken (se d. o.) främst genom H:s
energiska och insiktsfulla ledning utvecklade
sig till Sveriges största skeppsvarv. G. H-r.
Hammar, Johan August Harald,
anatom, universitetslärare (f. 1861 21/s). Blev
med. dr och docent i histologi i Uppsala 1892,
e. o. prof. 1894 och var 1898—1926 ord. prof, i
anatomi där. H. har
bearbetat talrika
embryologiska och
histologiska frågor, så
beträffande sambandet
mellan cellerna
(blas-tomererna) under
äggklyvningen och
beträffande framtarmens och
angränsande organs
utveckling hos
män-niskofostret. Tills, m.
talrika lärjungar har
han utfört ingående
undersökningar över thymus, vars olika
beståndsdelar (bark, märg, Hassalska kroppar)
kvantitativt bestämts under olika
levnads-skeden i friskt och sjukt tillstånd. H.
upp
fattar thymus som ett giftbindande organ.
Han har nyligen givit en sammanfattande
framställning i »Die Menschenthymus in
Ge-sundheit und Krankheit», 1 (Leipzig 1926).
H. har även författat populära skrifter,
»Praktisk handledning vid verkställandet af
elementära dissektioner. 1. Däggdjuren. 2.
Fåglarne», »Om kycklingens utveckling i
ägget» och »Om den inre sekretionen»
(samtliga i Verdandis Småskrifter). Han blev 1908
led. av Vet.-akad. (Ljd.)
Hammarband, horisontell träbalk, som
upptill sammanhåller en resvirkesvägg och är
upplag för takstolar eller ock utgör mellanled
mellan två våningar i dylik vägg. H. nyttjas
ibland, ehuru oegentligt, som namn på yttre
remstycket under takstolar, som vila på
stenmur. Jfr Stavkyrka och Tak. A. E-én.
Hammarberg, Henrik, ämbetsman,
politiker, »Stenbocks kurir» (1686—1768), sonson
till S. B. Hammarinus (se d. o.), vars son
sedermera överjägmästaren Gustaf
Hamma-rin 1683 adlades med namnet H. (ätten
utgick på manssidan 1882). H. blev 1707
aus-kultant i Göta hovrätt, kom som sekr. (1708}
i skånska undersökningskommissionen i
beröring med Skånes dåv. generalguvernör,
Magnus Stenbock, samt blev efter utbrottet
av kriget med Danmark 1709 dennes
adjutant. S. å. blev han regementskvartermästare
(och febr. 1710 ryttmästare) vid Norra
skånska kav.-reg:tet, anlitades tidtals av
Stenbock som generalkvartermästarlöjtnant och
utmärkte sig i slaget vid Hälsingborg (28
febr. 1710). Som kurir förde han Stenbocks
rapport om slaget till regeringen i Stockholm
(färden besjungen av C. Snoilsky i »Stenbocks
kurir»). Som ryttmästare vid Livreg:tet till
häst (från 1716) deltog H. i fälttåget i Norge
1718. Han återgick därpå till den civila
ämbetsmannabanan, blev 1719 med lagmans
titel häradshövding i Luggude, Onsjö och
Rön-nebergs härader, 1737 lagman i Uppland,
1739 vicepresident och 1751 president i Göta
hovrätt. H. tog avsked 1753. På riddarhuset
gjorde han sig känd som god talare och
anhängare av Arvid Horn samt bekämpade vid
riksdagen 1740—41 hattarnas krigspolitik.
Schück tillskriver honom den 1741 utgivna
dilettantiska herdekomedien »Den beständiga
herdinnan», och han hade tidigare gjort sig
känd som patriotisk tillfällighetspoet. H. var
livligt religiöst intresserad, och ett outgivet
arbete om läran om alltings återställelse samt
en hymn i samma anda föranledde 1728 ett
sedermera ej fullföljt inskridande av Lunds
domkapitel. Litt.: H. Schück, »Kurir och
poet» (i »Ur gamla papper»; 8:e ser. 1908);
H. Pleijel, »Stenbocks kurir» (i »Julboken»,
1925). V. S-g.
Hammarberg, Lars Mauritz Fabian,
trädgårdsman (f. 1871 20/i). Utexaminerad från
Lantbruksakad:s trädgårdsskola 1893,
studerade H. trädgårdsskötsel i England, Frankrike
och Tyskland 1894—98, blev
stadsträdgårds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
