Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hammarskjöld, Knut Hjalmar Leonard - Hammarskjöld, Peder Michelsson - Hammarskjöld, Åke Hugo - Hammarsköld, Lorenzo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
Hammarskjöld, P. M.—Hammarsköld
418
aftalet och dess viktigaste rättsföljder» (1886),
»Om grufregal och grufegendom i allmänhet»
(1891) och »La neutralité en général» (i
Bib-liotheca Visseriana, III, 1924). K. G. Wn.
Hammarskjöld, Peder Michelsson,
krigare (omkr. 1560—1646); jfr
släktöversikten och där anförd litt. Var ryttare vid en
fana Smålands ryttare 1579 och
kvartermästare där 1591. Följde konung Sigismund till
Polen 1598. Var partigängare i
östersjöprovinserna mot hertig Karl men torde i
Livland 1606 ha övergått till denne och blev
ryttmästare vid Smålands ryttare s. å., adlad
med namnet H. 1610 och överste s. å. H. blev
slottsloven på Kalmar 1611, ståthållare på
Borgholm och överste för krigsfolket på
Öland 1617, slottsloven på Kalmar 1621, åter
ståthållare på Borgholm under 1622. Han
försvarade tappert Borgholm mot danskarna
1611 och 1612.
Hammarskjöld, Åke Hugo, politiker,
lanthushållare (f. 1845 20/i), bror till C. G. H.
Blev student i Uppsala 1863, genomgick
Konstakad:s byggnadsskola och verkade
sedan i sin hemtrakt,
Norra Kalmar län, som
arkitekt och
jordbrukare, sedan 1878 bosatt
på släktgodset Tuna.
Han var led. av
Andra kammaren 1894—
96 och 1903—08 samt
av Första kammaren
1909—18, led. av
konstitutionsutskottet
1905 och av
statsutskottet 1906 samt ordf,
i landstinget för
Kal
mar läns n. del 1909—18. Livligt
intresserad av kyrkliga frågor, har H. varit led. av
samtliga kyrkomöten 1893—1920. I riksdagen
gjorde han sig känd som van och slagfärdig
debattör samt var i Andra kammaren en av
de ledande i det 1906 ur Lantmannapartiet
utbrutna Nationella framstegspartiet. I
ministären Lindman var H. ecklesiastikminister
från 29 maj 1906 till 11 juni 1909, då han
avgick till följd av Andra kammarens
avvisande hållning mot propositionen om
lönereglering för prästerskapet. Han
kontrasig-nerade bl. a. kung, om läroböcker i
kristendom och tillsättande av
kristendomslärarebefattningar vid de allmänna läroverken
(1907) samt propositioner om lönereglering
för universiteten och lindring i främmande
trosbekännares skattskyldighet till
statskyrkan (1908). I rösträttsfrågan hade han 1906
motionerat (tills, m. frih. Th. Adelswärd) om
proportionella val även till Första kammaren
men uppträdde 1918 i sitt sista
riksdagsanfö-rande mot beslutet om nästan obegränsad
allmän rösträtt. — Hans dotter, Nina H.
(f. 1873), har utgivit släktboken »Ätten
Hammarskjöld» (1915). Ths.*
Hammarsköld, L o r e n z o, författare (1785
7ln—1827 15/io); se Hammarskjöld,
släktöversikten. Blev student 1801 och fil. mag. 1812
i Uppsala, inskrevs 1806 som e. o. amanuens i
Kungl. bibi., där han
1811 vart förste
amanuens, och fick 1826
titeln kungl.
bibliotekarie. 1803 bildade H.
jämte några kamrater,
bl. a. C. Livijn och L.
F. Rääf, sällskapet
Vitterhetens vänner
(V. V.), vars
verksamhet förebådade
Aurora-förbundet(se d. o.). H:s
och Livijns
brevväxling 1803—10 (i utdrag
utg. av R. Hjärne i »Dagen före drabbningen»,
1882) visar, att H. tidigt stod i opposition
mot den akademiska efterklangspoesien och
sökte anknytning till den moderna tyska
litteraturen. Rastlöst verksam, offentliggjorde
H. de första Stockholmsåren bl. a.
»öfversätt-ningar och imitationer» (1806), »Försök till
en kritik öfver Fr. Schiller» (1808),
tidskrifterna Lyceum och Läsning i Hvarjehanda
(1810; den senare blott 2 h.) samt
stridsskriften »Kritiska bref rörande Herr
Cantz-lirådet C. G. af Leopolds Samlade skrifter»
(s. å.). Svaga voro hans originalarbeten,
»Kär-leks-qväden» (1811), sorgespelet »Prins Gustaf»
(1812) och »Poetiska studier» (1813). H. bidrog
med en mängd kritiska artiklar till Polyfem
och Swensk Litteratur-Tidning, oftast
instruktiva, stundom bittra och skarpa. Samtidigt
sökte han genom föreläsningar (hållna 1815,
utg. 1817 under titeln »Utkast till de bildande
konsternas historia») höja den konsthistoriska
bildningen. Vidare utgav han »Första
grunderna af grekiska språkläran» (1818), som
Tegnér bestod en kvick och mördande kritik,
»Svenska vitterheten» (1818—19; ny uppl. av
P. A. Sondén 1833), H:s förnämsta verk,
grundläggande genom sin rikedom på nya
uppgifter, »Svenska folksagor»* (1819; tills, m. J.
Imnelius), »Historiska anteckningar rörande
fortgången och utvecklingen af det
philoso-phiska studium i Sverige» (1821), det
ursinniga angreppet på Wallmark »Allmänna
journalistens hederskrans» (1819) och
»Stridsfrågan i vår litteratur» (s. å.). Han deltog i
avfattningen av »Markalls sömnlösa nätter»,
vars »första natt» (1820) utgjorde en av H.
urspr. för Polyfem författad parodisk
hjältedikt, sedan omarbetad av Atterbom, Sondén
m. fl. Mot slutet av sin levnad medarbetade
H. i bl. a. Nya Extraposten 1819—21, den av
H. och C. J. L. Almquist utg. Hermes 1821,
Kometen 1825—27 m. fl. och ägnade sig åt
filosofiska studier. Dessa hade till frukt bl. a.
»Grunddragen af philosophiens historia» (4 bd,
1825—27). Outtröttligt verksam även som
bibliograf, offentliggjorde H. »Svenska
bok-tryckningshistorien» (1810—11), »Förteckning
på de i Sverige från äldre, till närvarande
IX. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
