Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamn - Hamna - Hamnavgift (Hamnpenningar) - Hamnbassäng - Hamnbetjänte - Hamndirektion - Hamndirektör - Hamneda - Hamnfogde - Hamnkamrer - Hamnkapten - Hamnkontor - Hamnlots - Hamnmästare - Hamnområde - Hamnordning - Hamnpenningar - Hamnpolis - Hamnroddare - Hamnrutin - Hamnrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
Hamna—Hamnrätt
432
av C. Leche; »Svensk lots», utg. av
Sjökarte-verket. Sal. V-g.
Ö r 1 o g s ha m n a r n a äro i regel
försedda med s. k. mobiliseringskajer för
förläggning och utrustning av de örlogsfartyg,
som tillhöra örlogsstationen. Dessa kajer äro
utrustade med vattenledningar,
belysnings-ledningar, kolningsanordningar m. m.,
varjämte förrådsbyggnader o. dyl. äro belägna
på eller invid nämnda kajer. I
örlogsham-narna finnas därjämte devieringsbanor för
kompassernas justering, s. k. mätt mil i eller
omedelbart utanför h. för uttagande av
fartygens fart m. m.
Flyghamnarna äro utrustade bl. a.
med. slipar eller lyftkranar för upp- och
ned-tagning av flygbåtarna till och från
hangarerna (se d. o.), anordningar för bensin- och
oljefyllning i flygplanen m. m. ö-g.
Hamna, rättshist. I Norden indelades i äldre
tider landet i distrikt, skyldiga att utgöra
prestationer för sjökrig el. leding (se d. o.).
Av dessa hade ett skeppslag (se d. o.)
skyldighet att utrusta ett ledingsskepp, och inom
skeppslaget var den underavd., som kallades h.,
pliktig att ställa och utrusta en man. Jfr H.
Hildebrand, »Sveriges medeltid», I (1879);
E. Hildebrand, »Svenska statsförfattningens
historiska utveckling» (1896). K. G. Wn.
Hamnavgift (förr Hamnpenningar),
avgift, som enl. av K. m:t fastställd
hamntaxa erlägges för fartyg samt lossade och
lastade varor i för allmän trafik upplåten
hamn. Bestämmelser rörande h. innefattas i
förordn. 31 dec. 1907. H. för fartyg beräknas
efter netto reg.-ton, för fartyg under 10 ton
dock för stycket. H. för varor utgå enl.
specificerad taxa efter stycketal, vikt eller rymd.
Av Sveriges 609 hamnar och lastageplatser
ha 152 hamnar och 114 lastageplatser
fastställda hamntaxor. Den avgift, som upptages
vid lastageplats, kallas grundpenningar
(se d. o. 2). Förslag till ny
hamntaxeförord-ning föreligger i betänkande ang.
sjöfartsavgifter, avgivet 23 mars 1927 av särskilda
sakkunniga inom Kommerskollegium. Sal. V-g.
Hamnbassäng, ett inom en hamn avgränsat
vattenområde. H. kunna vara naturliga, d.
v. s. bildade av naturen och begränsade av
naturliga, ev. med kajer försedda stränder,
eller konstgjorda. I senare fallet skiljer man
mellan öppna och slutna. De förra begränsas
på tre sidor av kajer och mynna med den
fjärde mot hamnens redd eller tillfartsled. De
slutna, de s. k. dockorna, äro medelst slussar
avskilda från det yttre vattenområdet eller
infartsleden (jfr Hamn, sp. 430). Sal. V-g.
Hamnbetjänte, äldre beteckning på lägre
vid hamn anställd personal.
Hamndirektion, se Hamn, sp. 430.
Hamndirektör, chefstjänsteman vid
hamnarna i Stockholm (sedan 1922), Göteborg och
Malmö (sedan 1921), vilken har ledningen av
hamnväsendets förvaltning. Sal. V-g.
Hamneda, socken i Kronobergs län, Sun-
nerbo härad, kring och utmed Lagan,
huvudsaki. ovan Bolmåns inflöde; 129,24 kvkm, 1,382
inv. (1928). Spridd odlingsbygd, ljunghedar,
mossar och skog. 1,714 har åker, 7,790 har
skogs- och hagmark. Ingår i S. Ljunga och H.
pastorat i Växjö stift, Sunnerbo kontrakt.
Hamnfogde, tjänsteman vid vissa mindre
hamnar, som handhar hamnens drift och
uppbörd. Även äldre beteckning på tjänsteman
vid hamn med huvudsaklig uppgift att
debitera och uppbära hamnavgifter. Sal. V-g.
Hamnkamrer, tjänsteman vid
hamnförvaltning, som närmast handhar räkenskaper och
kassaväsen, debitering och uppbörd av
hamn-och arrendeavgifter samt taxe-, tull- och
fastighetsärenden. Sal. V-g.
Hamnkapten, tjänsteman vid
hamnförvaltning, som närmast handhar hamnens drift,
d. v. s. befattningen med fartygstrafiken inom
hamnen samt fartygens förläggning vid
ankringsplatser och kajer, uppläggning av gods
på kajer, isbrytning o. dyl. H:s avd.
benämnes vanl. hamnkontoret. Sal. V-g.
Hamnkontor, se Hamnkapten.
Hamnlots, av hamnförvaltningen i större
hamn anställd person, som mot fastställd taxa
inom hamnens område lotsar fartyg till eller
från av hamnkaptenen bestämda
ankrings-el. förtöjningsplatser. I Göteborg är fartyg
med över 500 ton nettodräktighet skyldigt
att vid förflyttning inom hamnen anlita h. I
Stockholm finnes ej dylik skyldighet. Sal. V-g.
Hamnmästare, hamnkaptenens närmaste
män.
Hamnområde, se H a m n, sp. 430.
Hamnordning, ordningsstadga för trafiken i
en hamn. Utfärdas av länsstyrelse i enlighet
med k. f. ang. hamnordningar o. a.
ordningsföreskrifter för allmänna hamnarna i riket
8 maj 1874 och ordningsstadgan för rikets
städer 24 mars 1868. Sal.V-g.
Hamnpenningar, se Hamnavgift.
Hamnpolis, den avd. av polisen, som svarar
för den allmänna ordningen och säkerheten
i en hamn. Sal. V-g.
Hamnroddare, person, som mot av
hamnmyndighet fastställd taxa biträder med
fastsättning och losstagning av fartygs
förtöj-ningstrossar vid kajer, dykdalber eller bojar.
Kallas i Göteborg b å t m a n. Sal.V-g.
Hamnrutin, fastställd dagordning för
arbeten, övningar, vaktgöring och måltider på
örlogsfartyg i hamn. Jfr S j ö r u t i n. ö-g.
Hamnrätt, en av Sveriges äldre
lagstiftnings specialdomstolar. Vid fisklägen skulle
finnas särskilda h., vilka hade att upptaga
en del fiskläget och fiskets idkare rörande
mål, särskilt mål om ordningen inom
fiskläget. En dylik domstol hade jämlikt
hamnrätten 10 maj 1669 och 1700-talets
hamnordningar en hamnfogde till ordf.; enl.
hamnordningen 24 jan. 1771 skulle bisittarna utgöras
av fyra fiskare. Sistnämnda hamnordning —
och därmed hamnrätterna — upphävdes
genom fiskeristadgan 29 juni 1852. A. E-g.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
