Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamnskär - Hamnstyrelse - Hamntaxa - Hamntid - Hamnumgälder - Hamp, Pierre - Hampa - Hampden - Hampden, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
Hamnskär—Hampden
434
Hamnskär, sePaternosterskären.
Hamnstyrelse, se Hamn, sp. 430.
Hamntaxa, se Hamnavgift.
Hamntid, den tid (i sann tid), då »högt
vatten» inträffar på en viss ort de dagar, då
det är ny- eller fullmåne. Enär nymånen
passerar meridianen samtidigt med solen och
fullmånen vid midnatt, är h. ett mått på
tid-vattensflodens fördröjning. Mellan ny- och
fullmåne växlar denna fördröjning olika för
olika orter. Fördröjningens medelvärde
under en månad kallas korrekt h. Jfr Ebb
och flod, sp. 250. ö-g.
Hamnumgälder, gemensam beteckning på
de avgifter, som i en hamn erläggas till
hamninnehavaren för fartyg samt lossade och
lastade varor. Dylika avgifter äro
hamnavgifter (se d. o.) — vid lastageplatser
grundpenningar —, hamnlotsavgifter,
hamnroddav-gifter (ersättning för biträde med
fastsättning och losstagning av fartygs
förtöjnings-trossar) och kranavgifter. Härtill kunna
komma sluss-, kanal- och farledsavgifter samt
bropenningar. H. böra ej förväxlas med s j
ö-f ar t s av gifte r (fartygsavgifter till staten
och vissa enskilda inrättningar). Sal. V-g.
Hamp [ä], Pierre, fransk författare (f.
1876). H., från början grovarbetare, har
framträtt med en rad sociala romaner,
sammanförda i cykeln »La peine des hommes» (1908 ff.;
10 vol. intill 1924). H., som utgår från Zolas
naturalism, vill i denna cykel ge en
helhetsbild av det franska samhället genom en serie
monografier över olika yrkesgrupper;
romanformen ger litterär relief åt hans sociala och
nationalekonomiska betraktelser, utmynnande
i en hymn till det praktiska arbetets ära.
Programmet har beröringspunkter med L.
Nordströms »totalism». Den tunga stilen, där
facktermerna trängas med varandra, har gjort det
svårt för serien att vinna popularitet. Kj. S-g.
Hampa, Ca’nnabis, växtsläkte av fam.
Can-nabaceae (ofta förenad med mullbärsväxterna,
Moraceae’). Enda arten, Cannabis sativa,
härstammar sannolikt från Centralasien och är
en enårig, upprätt ört med motsatta,
sträv-håriga, 5—9-fingrade blad och små,
grönaktiga blommor. Hanblommorna sitta i axlika
ställningar, honblommorna parvis i
bladvecken. Frukterna, »hampfrön», äro äggrunda
nötter med glänsande grått, sprött skal.
Frövitan innehåller fet olja, hampolja, som
utvinnes genom pressning. Resterna efter
pressningen, hampfrökakor, nyttjas som
fodermedel. Oljan har spelat en roll som
läkemedel (t. ex. vid urinvägarnas sjukdomar).
Hampfrön utgöra en vanlig föda åt burfåglar.
Växten är starkt narkotisk;
blomställningarna jämte bladen användas i Orienten som
berusningsmedel (jfr Hamprökning och
Haschisch). De genom rötning och
bråk-ning frigjorda långa bastfibrerna i stjälken
bearbetas ytterligare genom häckling (jfr
Lin) och användas till förfärdigande av
grövre vävnader, snören, rep o. dyl. Blånorna
begagnas som stoppnings- och
kalfatrings-material. En högvuxen, ända till 4 m hög
form, jättehampa, odlas allmänt i blad-
fa
Hampa; a hanblomma, b honblomma.
grupper. Som spånadsväxt odlas h.
mångenstädes, särskilt i tempererade länder, t. ex.
Ryssland, i Sverige numera nästan icke alls.
— Som »hampa» betecknas även andra långa
och grova bastfibrer, t. ex. manilahampa
(av Musa-arter) och sisalhampa (av
Agave-arter). G. M-e.
Hampden [hä’mpdon], viscount, se Brand,
sir H.
Hampden [hä’mpdan], J o h n, engelsk
statsman (1594—1643). Idkade grundliga studier
i Oxford och London samt bosatte sig 1619 på
släktgodset Great Hampden i
Buckingham-shire. Från 1621 till
sin död var H. led. av
underhuset och
tillhörde från 1626
avgjort oppositionen. Sin
historiska ryktbarhet
vann H.. då han 1637
vägrade att betala en
olaga skatt, de s. k.
skeppspenningarna,
och drog frågan om
deras laglighet under
domstols prövning.
Utslaget (1638) gav
kro
nan rätt mot H., men fem domare av tolv
uttalade sig mot kronans anspråk. Rättegången
mot H. eggade i hög grad folket till ihärdigt
motstånd mot konungamaktens missbruk, och
H. blev Englands populäraste man. I »korta
parlamentet» (april—maj 1640) ledde han
oppositionen, satt därefter en kort tid häktad och
var i det i nov. s. å. sammanträdande »långa
parlamentet» synnerligen verksam och
inflytelserik. Den mot H. 1638 fällda domen
förklarades av båda husen olaglig. Av det
utskott, som förberedde anklagelseakten mot
Strafford, var H. medlem, och han deltog 1641
i uppsättandet av parlamentets stora
framställning om rikets tillstånd (the grand
re-monstrance). H. var även en av de fem
underhusmedlemmar, som konungen förgäves sökte
häkta i underhusets sessionsrum (4 jan. 1642).
Vid inbördeskrigets utbrott uppsatte H. själv
ett fotregemente och deltog i de militära
operationerna kring Oxford. I en skärmyts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
