Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handelskompani - Handelskorrespondens - Handelskris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
Handelskorrespondens—Handelskris
464
befästningar och anställde fasta agenter.
Allt detta och de esomoftast nödiga
underhandlingarna om jordinköp o. dyl. kunde
tydligen lättare utföras av ett stort, mäktigt
kompani än av den enskilde affärsmannen,
liksom ock h. bättre än ett antal enskilda
kunde behärska och till sin förmån använda
marknaden. De stora erforderliga beloppen
sammanskötos av ett flertal »participanter»,
och risken delades sålunda på många händer.
De förnämsta kompanierna voro de
Ostindiska handelskompanierna (ett
engelskt, stiftat 1600; ett holländskt 1602;
ett danskt 1616; ett franskt 1664; ett svenskt
1731 m. fl.), de Västindiska
kompanierna (ett holländskt 1621; ett franskt
1664; ett danskt 1671; ett svenskt 1786; det
franska Mississippikompaniet 1717), det
engelska Hudson-Bay- kompaniet (1670),
de Afrikanska el.
Guineakompa-n i e r n a (ett svenskt 1649—67; ett danskt
1658—1785 m. fl.). Kännetecknande för alla
de stora h. var, att de åtnjöto stora
privilegier och oftast uteslutande monopol. För
dessa lät dock staten i regel betala sig. Det
första svenska Ostindiska kompaniet betalade
till staten 100 dal. smt per läst; det av 1746
skulle för varje fartyg, efter lycklig
hemkomst. i reda penningar erlägga 50,000 dal.
smt till staten samt fick därutöver ofta nog
bispringa med gåvor och lån, 1765 med 450,000
dal. smt. Så snart en erkänd folkrätt infört
mera stadga i de internationella
förbindelserna och den enskilda företagsamheten
genom samlade kapital ernått kraft och medel
att verksamt uppträda i tävlan på
världsmarknaden, upphörde h. att vara goda
affärer och fingo i många fall vara glada att
kunna åt staten överlämna utredandet av de
trassliga affärerna.
En ny typ av privilegierade h. ha,r uppstått,
sedan Afrika och Oceanien delats mellan
europeiska sjömakter. Deras uppgift är att arbeta
för de koloniala områdenas utnyttjande.
England har här gått i spetsen. Det har givit
ett flertal kompanier privilegier (charters,
därav namnet chartered companies), som
förläna dem en rad höghetsrättigheter, ss. att
utfärda förordningar, upprätta polis och
militärstyrka, upptaga skatter och tullar från
förvaltningsområdet m. m., men samtidigt
pålägga dem en mängd förpliktelser och åt
regeringen förbehålla både kontroll över deras
verksamhet och godkännande av deras beslut
i viktigare frågor. Dock ha dessa moderna
kompanier aldrig handelsmonopol. Det första
kompaniet av denna typ var det 1882 bildade
British North Borneo company
(se Borneo, sp. 881). — Litt.: Rothschilds
»Handbok för köpmän» (1903); G. Wittrock,
»Svenska handelskompaniet och
kopparhandeln under Gustaf II Adolf» (1919); E. Olän,
»Ostindiska compagniets saga» (1920; ny uppl.
1923). J. F.N. (E. F.K. S-n.)
Handelskorrespondens, den mellan köpmän
förda brevväxlingen om
affärsangelägenheter. Då den rör sig företrädesvis om
affärsavtal, vilka äga rättslig innebörd, blir
han-delsbrevet självt ett slags rättsligt dokument,
som ofta kan få en vittgående betydelse.
Därför föreskriver också svensk lag, att varje
bokföringspliktig person är skyldig att bl. a.
föra en s. k. brevbok med noggranna
avskrifter av alla i handelsärenden avlåtna brev
samt att även brev, som i handelsärenden
ankomma, skola noggrant bevaras. — En
betydande del av h. avfattas i telegramform.
Särskilt vid telegrafering till utlandet är det
vanligt att använda s. k. telegrafcoder (se
Chiffer). — Bland handböcker i svensk
och utländsk h. må nämnas Arthur Holmqvist,
»Svenska handelsbrev» (1925), J. A. Afzelius
och E. Hägg, »Tysk h.» (9:e uppl. 1926), C.
Auerbach, »Tyska affärsbrev» (3:e uppl. 1918),
J. A. Afzelius, »Engelsk h.» (9:e uppl. 1926),
A. Ahlström, »Handledning i fransk h.» (4:e
uppl. 1926), E. Högdahl, »Spansk h.» (1925),
och R. Ekblom, »Ryska affärsbrev» (2:a uppl.
1916). Ä. W:son M. (K. H. A.)
Handelskris, en akut, merendels relativt
kortvarig hämning av affärs- och
näringslivet, yttrande sig (i större el. mindre grad
och omfattning) i prisfall på och hämmad
avsättning av varor, brist på affärslust,
betydande inskränkning av krediten, nedläggande
av affärsföretag o. a. inskränkning av
produktionen, minskning av företagarvinsten,
sänkning av arbetslöner, tilltagande
arbetslöshet, betalningsinställelser o. s. v. Krisen
kan vara begränsad till ett fåtal länder eller
utbreda sig över så gott som hela världen.
— H:s natur och orsaker ha, särskilt under
de senaste tre årtiondena, varit föremål för
ingående forskningar, som dock icke lett till
någon allmännare erkänd teori. — H. stå i
nära samband med konjunkturväxlingarna
eller växlingarna mellan å ena sidan lugna
och stillsamma tider samt å andra sidan
livliga tider, uppsvingstider (den vanliga
beteckningen »dåliga» och »goda» tider är ej
träffande). Den absoluta och den relativa längden
av dessa delar av konjunkturcykeln samt
längden av denna i dess helhet kunna vara
mycket olika i olika fall. Det en tid gängse
antagandet, att konjunkturcykeln i sin helhet
alltid skulle vara av samma tidslängd (vanl.
omkr. 10 år), har icke någon verklig grund;
misslyckade äro såväl Jevons’ försök att
finna ett (indirekt) sammanhang mellan
konjunkturväxlingarna och solfläckarna som ock
antagandet, att vissa socialekonomiska
förhållanden vore ägnade att framkalla en
pe-riodicitet för dessa växlingar. — Mellan
konjunkturväxlingar och h. råder det
förhållandet, att övergången från ett livligt och
animerat affärs- och näringsliv till ett stillsamt
och lugnt sådant vanl. är förenad med en kris
men att detta icke är nödvändigt. Vad som
ger upphov till den livliga tiden,
uppsvings-tiden, äro reala förändringar, vilka göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
