Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hannas (socken) - Hannas (överstepräst) - Hannibal - Hannibal ad portas - Hannibalsfejden - Hannikainen - Hannington, James - Hanno (ärkebiskop) - 1. Hanno (upptäcktsresande) - 2. Hanno den store (fältherre) - Hannong, familj - Hannover (provins)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
Hannas—Hannover
498
inv. (1928). 690 har åker; skog saknas. Ingår
i Hammenhögs, H., Ö. Herrestads och ö.
Ingel-stads pastorat, Lunds stift, Ingelstads kontr.
Kyrkan, vars kor och långhus äro från äldre
medeltiden och torn, i v., från senare
medeltiden, restaurerades 1927.
Hannas, överstepräst i Jerusalem på Jesu
tid. Han insattes i sitt ämbete 6 el. 7 e. Kr.
av legaten Quirinius, avsattes år 15 men var
ännu vid Jesu död den mest inflytelserike
(H:s måg Kaifas var då överstepräst). H.
tillhörde det sadduceiska partiet. E.S-e.*
Ha’nnibal, fenic. (»Baals gåva»), namn på
kartagiska fältherrar. Mest berömd är H.
(omkr. 247—183 f. Kr.), son till Hamilkar (se
d. o.). Som nioårig följde han fadern till
Spanien, där han efter Hasdrubal (se d. o.) blev
överbefälhavare för de kartagiska trupperna
221. H:s erövring av det med Rom förbundna
Sagunt framkallade 2:a puniska kriget. Med
en stark här tågade H., som förvissat sig om
de italiska kelternas bistånd, genom Gallien
samt lyckades, ehuru med betydande förluster,
utföra sin berömda övergång över Alperna
(trol. vid Lilla S:t Bernhard) 218, besegrade
s. å. romarna vid Ticinus och Trebia samt
ryckte, förstärkt med keltiska hjälptrupper,
217 över Apenninerna. Vid Trasimenus ledo
romarna ett nytt nederlag och året därpå,
sedan den försiktige Fabius (se d. o.) trätt
tillbaka, ett ännu fruktansvärdare vid
Can-nae (se d. o.); betydande delar av s. Italien
slöto sig nu till H. Emellertid förblevo
bundsförvanterna i mellersta Italien Rom trogna;
H. vågade ej angripa den befästa
huvudstaden, och då Filip av Makedonien, med vilken
H. ingått ett fördrag, ej lämnade verksamt
bistånd samt H. ej fick nödiga förstärkningar
hemifrån, lyckades romarna steg för steg
återställa sitt välde i norr. Det med H. förbundna
Syrakusa återtogs 212, Capua 211; för att
rädda denna stad företog H. en djärv marsch
fram till Rom {Hannibal ad portas). När så
H:s broder Hasdrubal (se d. o.) besegrats vid
Metaurus 207 och romarna åter fått fast fot
i Spanien, blev läget ytterst vanskligt för H.,
som slutligen, dock alltjämt obesegrad,
behärskade blott en del av Bruttium. 203
hem-kallades han till Afrika, där Scipio redan
vunnit åtskilliga framgångar. Denne, som lärt
sig H:s taktik, lyckades med hjälp av
Masi-nissa (se d. o.) fullständigt besegra sin store
motståndare vid Zama 202. — Efter den hårda
freden 201 ägnade sig H. bl. a. som suffet (se
K a r t a g o) med kraft åt inre reformer,
särskilt finansernas ordnande. Staten var på
god väg att repa sig, då H. på grund av sina
politiska motståndares hållning och faran för
Roms inblandning gick i landsflykt till
An-tiochos III i Syrien, senare till Prusias i
Bity-nien, där han, när romarna begärde hans
utlämnande, intog gift. I Libyssa reste
Sep-timius Severus ett praktfullt monument på
hans grav. -—• H. var en framsynt statsman
och satte som sitt mål att bryta Roms makt.
Att detta ej lyckades berodde på
romarsta-tens fasta fogning och på att kartagerna, som
splittrade sina krafter, ej gåvo H. tillräckligt
stöd. Som fältherre är H. en av alla tiders
främsta. Jfr G. Egelhaaf, »H.» (1922). H. Sgn.
Ha’nnibal ad po’rtas (el. an te po’rtas), lat.,
»Hannibal (står) vid portarna», om
överhängande (krigs-)fara. Jfr Hannibal.
Hannibalsfejden, namn på det gränskrig,
vilket 1644—45, som ett led i kriget mellan
Sverige och Danmark 1642—45, fördes i
landskapen vid svensk-norska gränsen med Hannibal
Sehested som befälhavare på norsk sida. Jfr
O. Munthe, »H. 1644—45» (i Norsk Militært
Tidsskr. 1900). V. S-g.
Ha’nnikåinen, finländsk musiker släkt.
Pekka Juhani H. (1854—1924) var 1893—1917
lektor i musik vid Jyväskylä seminarium samt
komponerade och arrangerade sånger, mest
för kör. Hans söner Toivo 11 m a r i H. (f.
1892 19/io), pianist, elev av Siloti, Tauno
Heikki H. (f. 1896 28/2), cellist och dirigent
vid operan i Helsingfors, samt Arvo H. (f.
1897 1:t/ii), violinist och konsertmästare vid
Helsingfors stadsorkester, ha tillsammans och
som solister uppträtt med framgång i
hemlandet och utomlands. H. E. P.
Hannington [hä’ninton], James, engelsk
missionsbiskop (1847—85). Utbytte 1882 sin
verksamhet i en engelsk landsförsamling mot
missionsarbetet i Afrika. 1885 vigd till biskop
över ö. Ekvatorialafrika, drog han s. å. in i
Ugandakonungen Mwangas rike. På
Mwan-gas befallning fängslades han och dräptes
med spjut. H:s död påskyndade de engelska
strävandena att vinna Uganda för
civilisationen. Biogr. av E. C. Dawson (1887). V. S-g.*
Hanno, ärkebiskop, se Anno.
Hanno, kartagiskt namn. 1. H., en
upptäcktsresande, företog på 400-talet f. Kr. med
en flotta en färd längs Afrikas västkust ung.
till nuv. Kamerun. En skildring därav är
delvis bevarad i grekisk övers., »Periplus».
— 2. H. den store, fältherre, var ledare
för det mot Hamilkar (se d. o.) och hans släkt
fientliga fredspartiet i Kartago i slutet av
200-talet f. Kr. (H. Sgn.)
Hannong, berömd keramikerfamilj i Elsass.
Karl Franz H. (1669—1739) grundade en
fabrik i Strassburg 1721, vars verksamhet
fortsattes av sonen Paul Anton H. (1700
—60). Denne fulländade tillverkningen av
de högt uppskattade
Hannongfajan-serna. Paul Anton H. igångsatte 1755
porslinsfabriken i Frankental, mest känd för i
klara färger målat figurporslin. — Litt.: E.
Heuser, »Porzellan von Strassburg und
Fran-kenthal im 18. Jahrhundert» (1922). E. L-k.
Hannover [-nå’før], preuss. provins i n. v.
Tyskland, före 1866 självständigt
konungarike; 38,584 kvkm, 3,215,449 inv. (1925);
huvudstad: Hannover (se nedan). Sträcker sig
från Nordsjön mellan nederländska gränsen
och Elbe till Teutoburgerwald, Harz o. a.
bergstrakter i s., omslutande Oldenburg (hu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
