Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hannover (stad) - Hannover, Emil Viggo - Hannover, Harald Immanuel - Hannoverska alliansen - Hannoverska hästen - Hannäs - Hanoi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Hannover, E. V.—Hanoi
504
323,700 ton, utförsel 258.900 ton. H. är viktig
flyghamn. H. har stor teknisk högskola (2,022
stud, vintern 1926—27), veterinärhögskola
och forskningsinstitut för flygteknik; av
museerna märkas Provinzialmuseum,
Kestner-museum, Kunstgewerbemuseum (i Leibnizhaus,
1652). H. har uppstått som övergångsstad
vid Leine och var del av de welfiska
besittningarna, slöt sig till hansan 1386 och hörde
från 1495 till linjen Kalenberg-Celle av huset
Braunschweig-Lüneburg. 1636 blev H.
hertig-ligt residens. Då kurfurstarna av Hannover
1714 bestego Englands tron, förblev H.
kur-furstendömets regeringssäte; 1837—66 var H.
residensstad för konungarna av H. Litt.: »H.,
Die Grosstadt im Grünen» (utg. av
Verkehrs-Verein Hannover, 1927). A. B-n.
Hannover, Emil Viggo, dansk
konstförfattare och museichef (1864—1923), son till
anato-men Adolf H. (1814—94). Efter fyra års
studier vid konstakad. i Köpenhamn ägnade sig
H. åt konsthistoriska
studier och
konstkritik. Han blev 1894
bibliotekarie vid
konstindustrimuseet och var
dess föreståndare från
1906. Sedan 1912 var
han även dir. för
Hirschsprungska
museet, som han ordnat
med utmärkt smak och
skicklighet. Efter en
bok om Watteau(1888)
utgav han vidlyftiga,
uttömmande och högst förtjänstfulla monogr.
över målarna Köbke (1893), Chr. W. Eckersberg
(1898) och Constantin Hansen (1901), vidare
en förträfflig framställning av danskt måleri
under 1800-talet och en dylik över Europas
konst under denna tid (sv. uppl. 1918). Han
bidrog energiskt att sprida kännedom om
svensk konst i Danmark. Själv en av de mest
insiktsfulla och praktiskt lagda av samtida
museiledare i Norden, tog han initiativet till
Skandinaviska museiförbundet, som bildades
i Köpenhamn 1915. Hans sista arbete blev
den stora, grundlärda »Keramisk haandbog»
(2 dir, 1919—23; även sv. uppl.). — H:s hustru,
Karen H. (f. 1872), har utfört uppskattade
fajansarbeten, kraftigt formade, ofta prydda
med blommor och girlander i färg. G-g N.
Hannover, Harald Immanuel, dansk
tekniker (f. 1861), bror till Emil H. Tog
poly-teknisk examen 1884, blev 1888 lärare i
mekanisk teknologi (1894 prof.) vid Polyteknisk
læreanstalt och var 19J2—22 dess dir. Han
tog initiativ till upprättandet av statens
ma-terialprovningsanstalt 1896 och var dennas
ledare till 1912. 1908 uppfann H. det s. k.
poremetal. H. har även föranlett praktisk
användning av diatomacéjorden i
Limfjords-trakten, »moleret» (se M o 1 e r), för
isolerings-ändamål och fabrikation av lätt mursten till
trossbottnar och innerväggar. P. E-t.
Hannoverska alliansen, ett på slottet
Her-renhausen vid Hannover 3 sept. 1725 ingånget
förbund mellan England, Frankrike och
Preussen, vartill senare anslöto sig Holland (9 aug.
1726) och Sverige (14 mars 1727). Preussen
övergick 1726 till motförbundet
Wienalli-ansen (ingången 1725 i Wien mellan
kejsaren och Spanien, 1726 biträdd av Ryssland).
Litt.: Hj. Jansson, »Sveriges accession till
Hannoveranska alliansen» (1893); J. F. Chance,
»The alliance of Hannover» (1923). (V. S-g.)
Hannoverska hästen är en täml. grov
halv-blodshäst, från början uppkommen i
Hannover, företrädesvis genom förädling av den
inhemska häststammen med engelska hingstar,
särskilt främjad genom landets långvariga
förening med England (1714—1837).
Avels-målet är nu att frambringa en tillräckligt
grov men ädel halvblodshäst, som i de lättare
exemplaren lämnar en stark ridhäst, i de
tyngre åter en medelstor karossier eller en
tyngre kavallerihäst. Stambok över rasens
lämpliga ston föres sedan 1893. H. har på
senare tider i stor utsträckning använts inom
den ädla hästaveln i Sverige, i det att bl. a.
de flesta hingstarna i statens hingstdepåer
tillhöra nämnda ras. E. T. N.
Hannäs, Kalmar läns nordligaste socken, N.
Tjusts härad, s. om sjön Yxningen på
öst-götagränsen; 133,89 kvkm, 1,296 inv. (1928).
Skogig bergstrakt, rik på odlade småslätter
och sjöar (Storsjön, Vindomen). 2,081 har
åker, 7,532 har skogs- och hagmark.
Egendom: Grevsäter. Ingår i Tryserums och H.
pastorat i Linköpings stift, N. Tjusts kontrakt.
Hanoi, huvudstad i Tonkin och, sedan 1902,
i hela Franska Indokina, i Song-kois delta vid
flodens huvudarm; 103,235 inv. (1926). H.
består av tre olika delar. Quartier frangais
har h. o. h. prägeln av en modern, europeisk
stad och har uppväxt på platsen för det gamla
H., vars murar och hus rivits. Cité indigène,
infödingsstaden, motsvarar de forna
handelskvarteren utanför stadsmuren och bevarar
alltjämt sin österländska karaktär. Citadelle,
på det forna citadellets plats, omfattar
kaserner, parker, generalguvernörens residens m. m.
H. är Tonkins viktigaste
kommunikations-centrum; järnvägar till hamnstaden Haiphong,
Nam-quan (vid kinesiska gränsen), Yün-nan-fu
(i Kina) och Ben-thuy (i Annam). Industrien
omfattar bomullsväverier, sågverk,
möbelfabriker, brännerier m. m. H. är säte för
Franska Indokinas och Tonkins
förvaltningsmyndigheter, har appellationsdomstol och
universitet (Vuniversité de VIndochine, en
sammanslutning av högskolor och institut i H.);
i H. finnes även École frangaise
d’Extréme-Orient (med museum), vars uppgift är att
utforska Bortre Indiens konst, litteratur,
historia m. m. — H., tidigare kallat Kecho, anlades
767 e. Kr. (enl. kinesiska källor) och blev på
1400-talet Tonkins huvudstad. 1873 intogo
fransmännen under F. Garnier (se d. o.) H.
och fingo genom fördrag 1874 rätt att hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
