Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hansa, Hanseförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
Hansa
510
het och tronstriderna i Sverige gjorde
krigsföretagen mot Valdemar resultatlösa. Efter
Albrekts av Mecklenburg val till svensk
konung 1363 bröt sig Norge ur förbundet och
närmade sig Danmark. Den gemensamma faran
enade då de tyska hansestäderna. På en stor
hansedag i Köln nov. 1367 ingingo de
»vendiska» och »westfalisk-preussiska» städerna ett
stort anfallsförbund mot Danmark och Norge,
den s. k. Kölnkonfederationen. All handel med
fienden förbjöds, och de handelsfartyg, som
seglade in i eller ur Östersjön, skulle
konvoje-ras genom Öresund. För att täcka
krigskostnaderna skulle i alla städer upptagas en
särskild utförseltull (Pfundzoll). Till förbundet
slöto sig även konung Albrekt av Sverige,
hans fader, hertig Albrekt av Mecklenburg,
och grevarna av Holstein. Inför denna
övermakt gav Valdemar snart spelet förlorat.
Svenskarna erövrade Skåne 1368, och s. å.
slöt Norge stillestånd med h. Då emellertid
h., i motsats till det mecklenburgska
furstehuset, ej åsyftade det danska rikets
förintande, slöt den med Danmark i Stralsund
1369 en fred, som 1370 bekräftades på ett nytt
fredsmöte där. Förutom bekräftelse på sina
handelsprivilegier fick h. såsom ersättning
för krigskostnaderna under 16 års tid rätt
att uppbära 2/3 av inkomsterna från Skanör,
Falsterbo, Malmö och Hälsingborg, vilka
städer jämte kringliggande områden även finge
besättas. H:s samtycke skulle fordras vid val
av ny dansk konung.
Stralsundsfreden betecknar höjdpunkten av
h:s maktställning. Dess ställning i Norden
försämrades emellertid, sedan drottning
Margareta åvägabragt unionen mellan Danmark
och Norge och återförvärvat den skånska
kuststräckan. H:s vacklande och osäkra
politik kom tydligt till synes, då Margareta
beredde sig att angripa Albrekt av Sverige och
än mer efter Albrekts tillfångatagande 1389,
då hans anhängare började bedriva sjöröveri
i de nordiska farvattnen. Dessa s. k.
vitalianer (se d. o.) lamslogo länge östersjöhandeln
och fingo t. o. m. understöd av hansestäderna
Rostock och Wismar. Omsider förmedlade
h. freden på Lindholms slott 1395, där
Albrekt frigavs mot att avsäga sig sina
tronanspråk, varjämte de preussiska städerna
under tre år skulle hålla det hittills av
mecklen-burgarna behärskade Stockholm besatt (se A
1-b r e k t, sp. 426). — Inbördes rivalitet
försvagade dock snart h:s maktställning.
Ly-becks krav att betraktas som
Östersjöhandelns stapelort erkändes ej av de preussiska
och nederländska städerna, vilka drevo direkt
handel mellan Nord- och östersjöområdena
genom de danska farvattnen. Erik av
Pommern närmade sig därför de nederländska
städerna och motarbetade de vendiska. De senare
förde 1426—35 (i förening med holsteinarna)
ett resultatlöst sjökrig med Erik. Efter ett
olyckligt krig mot de holländska städerna
måste h. 1441 medgiva dem rätt att segla
Hansabuset i Brygge. Tornspiran, som nedslagits av
blixten, är tecknad bredvid tornet. Teckning från
1602 i Kölns stadsarkiv.
till Östersjöhamnarna. Därjämte pågingo inre
ståndsstrider mellan köpmannaaristokratien
och hantverkarna i flera hansestäder. De
tyska territorialfurstarna sökte inskränka
städernas självstyrelse, varför flera av dessa
upphörde att utöva självständig politisk
verksamhet. Samtidigt uppstod i de främmande
länderna en påtaglig strävan att inskränka h:s
privilegier och krossa dess handelsherravälde.
Dess Rysslandshandel led svårt av Novgorods
införlivande med storfurstendömet Moskva,
och 1494 stängdes Novgorodkontoret. Även i
de nordiska länderna stodo unionskonungarna
tidtals på spänd fot med h. och särskilt
Ly-beck, vilket medförde, att denna hansestad då
sökte anknytning till det nationella partiet
i Sverige. Lybeck jämte Danzig understödde
Gustav Vasa i hans befrielsekrig och fingo
därför vidsträckta privilegier 1523, vilka
tillförsäkrade tullfrihet åt Lybeck, Danzig och
deras förbundna städer samt gav dem
ensamrätt att handla på Sverige. Den svenska
utrikeshandeln fick dessutom endast gå genom
dessa städer. Denna de nordtyska
hansestä-dernas ekonomiska hegemoni var dock
outhärdlig för Sverige, som i förening med
Danmark under grevefejden (se d. o.) krossade
Lybecks handelsherravälde. H. blev nu nästan
blott ett namn. Dess kontor i Bergen
förlorade sina viktigaste privilegier 1560, och det
i London rönte samma öde under Elisabets
regering. Uppkomsten av nya vägar för
världshandeln vid 1500-talets början hade
f. ö. rubbat hansestädernas merkantila makt
i n. Europa. Visserligen flyttades kontoret i
det avtynande Brygge 1540 till det
uppblomstrande Antwerpen, men detta ledde ej till
nämnvärd förbättring i läget. Långt innan den sista
hansedagen hölls 1669, hade h. faktiskt
upphört att existera. Blott de tre fria
riksstäderna Hamburg, Lybeck och Bremen fortforo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
