Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hansson, Ola - Hansson, Per Albin - Hansson, Sigfrid - Hansson, Valborg Sigrid, f. Holmlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Hansson, P. A.—Hansson, V. S.
528
ska intryck, samt 1908 »På hemmets altare».
Ett besök i hemlandet avsatte frukt i en sista
roman från Skåne, »Rustgården» (1910), och
i »Tidens kvinnor» (1914) återvände han än
en gång till könsmystikens problem. H:s
»Samlade skrifter» började utges 1919 i en
fullständig svensk uppl. — De rika löften H.
gav i sina ungdomsverk infriade han
knappast; den frivilliga landsflykt han
underkastat sig, även i språkligt avseende, torkade
på ett tidigt stadium ut inspirationens
naturliga källor. Som subtil landskapspoet och
intressant tidstyp bevarar han dock en
framskjuten plats i svensk 1890-talsdiktning. Litt.:
V. Ekelund, »Böcker och vandringar» (1910);
J. Mortensen, »Från Röda rummet till
sekelskiftet», II (1919); F. Böök, »Sveriges
moderna litteratur» (1921); Erik Hedén i »Valda
skrifter», IV (1927). Kj. S-g.
Hansson, Per Albin, tidningsman,
politiker (f. 1885 28/io), bror till Sigfrid H. Fick
vid 14 års ålder anställning i en kooperativ
förening i Malmö, blev 1904 expeditör hos
tidningen Arbetet, var
1905—09 fast anställd
hos
Socialdemokratiska ungdomsförbundet (som han 1903 var
med om att stifta och
av vars
centralstyrelse han var led. till
1912) samt red. för
dess tidning Fram.
1910 blev H.
medarbetare i
Social-Demo-kraten, där han sedan
med avbrott för
sous
chefskap i Nordiska presscentralen 1915—16
verkat först som redaktionssekr., sedan som
andre red. och slutligen (1917—24) som
huvudred., med avbrott under de tider han
varit statsråd. 1926 inträdde han som politisk
medarbetare i Ny Tid. Han har från 1918
varit led. av Andra kammaren för Stockholm
och har varit led. av statsutskottet 1919—
mars 1920, av första lagutskottet 1921. Efter
att ha varit led. av 1918 års
försvarskom-mission och 1919 års försvarsrevision har H.
varit led. av de Brantingska ministärerna som
chef för Lantförsvarsdep. mars—juni 1920
samt för Försvarsdep. juli—okt. s. å. och okt.
1921—april 1923.
H. var försvarsminister även i Brantings
3:e ministär, 18 okt. 1924—24 jan. 1925, och
i Sandlers, 24 jan. 1925—7 juni 1926. Han
var den främsta drivande kraften vid 1925
års riksdag för genomförande av en ny
härordning (se därom Sverige, försvarsväsen
och historia), genom vilken betydande
inskränkningar beträffande lantförsvaret
vid-togos. Efter avgången från statsrådsämbetet
blev han ordf, i marinberedningen. Som
politiker har H. alltid förfäktat sdna meningar
med stor energi. Han var urspr. antimilitarist
i Hörups anda och företrädde i
Ungdomsför
bundet kravet på snar avväpning ur den
synpunkten, att ett litet land ändock icke skulle
kunna militärt värna sin självständighet. Men
han har aldrig velat hävda den antimilitarism,
som motiveras med likgiltighet för landets
självständighet, och hans framträdande under
de senare åren har ofta präglats av en starkt
socialt motiverad patriotism. H. invaldes i
socialdemokratiska partistyrelsen 1908, i dess
verkst. utskott 1911, har sedan dess
oavbrutet tillhört utskottet och fungerade under den
andra ministären Branting som partiordf.;
efter Brantings död, 1925, utsågs han att
uppehålla partiordförandens post och valdes till
denna av partikongressen 1928. Han tillhör
sedan 1927 Socialistiska
arbetarinternationa-lens exekutivkommitté. 1914—15 och 1921—27
var han ordf, i Stockholms arbetarkommun.
H. har skrivit bl. a. »Den socialdemokratiska
ungdomsrörelsen» (1905), »Kamrat i
vapenrocken» (1907), »Socialdemokrati och
ungsocialism» (1908), »Borgfreden» (1917), »Samtal
i försvarsfrågan» (1924), »Sverge åt
svenskarna — svenskarna åt Sverge» (1926),
»Fakta i försvarsfrågan» (1927), »Nationellt
ansvar och nedrustning» (1928). Ths. (R. L-dm.)
Hansson, Sigfrid, tidningsman (f. 1884 12/e),
bror till P. A. H. Arbetade som murargesäll
1902—05, blev 1902 sekr. i Malmö
murar-fackförening samt vid den socialdemokratiska
ungdomsrörelséns början (1903) led. av
Ungdomsförbundets centralstyrelse (en tid dess
ordf.). Han blev 1905 medarbetare i Ny
Tid, övergick 1908 till Social-Demokraten,
var 1916—18 medarbetare i Svenska
telegrambyrån, 1918—19 i Nordiska presscentralen,
1919—20 redaktionssekr. i Social-Demokraten
och är sedan 1920 red. för
Landsorganisationens veckotidskrift Fackföreningsrörelsen. H.
är sedan 1919 (urtima riksdagen) led. av
Första kammaren för Göteborgs och Bohus
län samt har sedan 1922 varit led. av 2:a
lagutskottet. 1926 blev H. ordf, i Arbetarnas
kulturhistoriska sällskap; han är en mycket
anlitad föreläsare. På ett flertal
arbetarkon-gresser i utlandet har han varit svensk
representant. — H. har utgivit flera förtjänstfulla
bidrag till svenska arbetarrörelsens historia,
ss. »Ur skomakareyrkets historia» (1919),
»Bidrag till den svenska fackföreningsrörelsens
historia» (3 bd, 1920—22), »Arbetarrörelsen i
Sverige» (1922), »Den svenska
fackföreningsrörelsen» (1923; ny, utvidgad uppl. 1927),
minnesskriften »Landsorganisationens första
kvartsekel 1898—1923» (1923) och »Svenska
träarbetarförbundets historia» (1925). R. L-dm.
Hansson, Valborg Sigrid, f. Holmlund,
skådespelerska (f. 1874 28/i). Debuterade 1892,
var 1894—98 anställd vid Svenska teatern i
Helsingfors, 1898—99, 1910—11, 1912—14 och
1915—17 hos Ranft, 1899—1909 vid
Dramatiska teatern och 1921—22 vid Hälsingborgs
stadsteater samt har gästspelat och företagit
turnéer, även som recitatris. Bland fru H:s
roller märkas Maria Stuart, Karin Månsdotter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
