Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hardy, Thomas - Hardys luftsugbroms - Hare el. Nordhare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
553
Hardys luftsugbroms—Hare
554
jöns obevekliga makt, »The
well-beloved» (1897 i bokform),
de två diktsamlingarna
»Wes-sex poems» (1898) och »Poems
of the past and present» (1902),
dramat »The dynasts» (1904
—08) samt »A changed man»
(1913) och dikterna »Satires
of circumstauce» (1914),
»Moments of vision» (1917),
»Se-lected poems» (1916; ny
uppl. 1921), »Collected poems»
(1919), »Late lyrics and
ear-lier» (1922) och »The famous
tragedy of the queen of
Corn-wall» (1923).
H. har blivit kallad »a
sentimental materialist»; han är
påverkad av den moderna
pessimismen hos bl. a. den ryska
naturalistiska novellistiken
och av Taines uppfattning.
Ras, klimat och omgivning bestämma en
människas karaktär och avgöra hennes
handlingssätt. Med sin stora konst att låta
situationer och händelser organiskt utvecklas ur
personernas liv förband H. en realistiskt
åskådlig naturskildring, som på det intimaste
ackompanjerar karaktärsteckningen. Av hans
prosaverk finnas tre stora uppl., »Wessex
novels» (1895 ff.), »The Wessex» (1912—13) och
»The Mellstock»(1919—20). Monogr. av L.
Aber-crombie (1912), H. C. Duffin (2:a uppl. 1921),
S. Chew (1922); L. Aas, »Th. H. og hans
digt-ning» (1927); P. Braybrooke (1928). R-n B.*
Hardys luftsugbroms [hä’dis-], uppfunnen
av eng. ingenjören J. G. Hardy (1851—1914),
se Broms, sp. 7.
Hare el. N o r d h a r e, Le’pus ti’midus, den
i Sverige förekommande arten av harsläktet.
Från den på sina håll införda tyska haren
(se nedan) skiljer den sig bl. a. genom att
öronen, då de vikas framåt, endast nå till
nosspetsen el. obetydligt framför denna.
Bakbenen äro betydligt längre och kraftigare än
frambenen, vilket gör, att h. endast kan
förflytta sig med gångarten språng (se Gång).
Svansen är kort, och kroppslängden uppgår
till 54—60 cm. Sommardräkten är mörkt
gråbrun, vinterdräkten vit eller blågrå.
Öronspetsarna äro dock alltid svarta. H.
uppträder i två färgvarieteter, fj äl 1 h a r e n med
vit vinterdräkt och mohären, som om
vintern är blågrå, stundom med bruna fläckar
över öronen och på tassarna. Den förra
förekommer allmänt i hela n. och mellersta
Sverige men blir söderut sällsynt, mohären
återigen är allmän i s. Sverige, sällsynt i
mellersta delarna av landet och saknas i n. Man
har häri trol. att se en anpassning efter de
växlande snömängderna i olika delar av
landet. — H. är ett utpräglat nattdjur, varom
de stora ögonen vittna. Även hörseln är väl
utvecklad. Dagarna tillbringar h. dold.
Födan utgöres av mjuk bark, särskilt av asp,
Nordhare, Lepus timidug. Den helt vita haren t. h. är en alhino.
späda skott, sädesbrodd o. dyl. Vintertid kan
h. stundom anställa skada genom att gnaga
barken av fruktträd. För att undgå sina
talrika fiender utvecklar h. stor skygghet och
försiktighet. T. o. m. innan den går till
dag-legan, söker den vilseleda eventuella
förföljare genom att gå tillbaka ett stycke i sina
egna spår (göra »lycka») för att sedan, innan
den stannar, göra ett hopp åt sidan (»avhopp»).
Harens spårställning, a betningsspår, b vanligaste
spårtypen, c flyktspår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
