Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hartmann, Karl Robert Eduard von - Hartmann, Ludo Moritz - Hartmann, Martin - Hartmann, Moritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
587
Hartmann, L. M.—Hartmann, M.
588
Kants (varseblivningsvärlden är rent
subjektiv), men söker att närmare än denne
bestämma tinget i sig, som ligger till grund för
fenomenen. Det måste ges ett dylikt objekt
i sig, enär fenomenen eljest vore endast ett
objekts- och väsenlöst sken. Sin ståndpunkt
kallar H. den transcendentala realismen för
att därmed markera sitt avböjande såväl av
den rena subjektiva illusionismen som av
den primitiva realismen. Tinget i sig är
sensationens transcendenta orsak. Ur detta
förhållande anser sig H. kunna draga en
mångfald slutsatser; tinget i sig är tidligt,
lag-bundet, mångfald, substans. Detta ting i sig,
som faller utanför medvetandet, kallar H. det
omedvetna, och han anser sig genom denna
teori ha avbrutit utvecklingen av det
medvetnas filosofi, som grundlädes av Cartesius. Vid
det metafysiska bestämmandet av detta
absoluta upptar H. den inom
transcendentalfiloso-fien vanliga tanken, att viljan är högsta
princip (ethelism), men i olikhet med Kant, Fichte
och Hegel fattar han ej den förnuftiga viljan
utan en blind, grundlös drift som yttersta
grund. Men jämte viljan finns i det absoluta
ett logiskt moment, näml. idén.
Världsskapelsen börjar, då livsviljan träder ut ur
övervarat in i varat. Världens existens är därför
grundlös och tillfällig, men inom denna
finnas sammanhang och ordning, ty den logiska
idén är grund till att världen är beskaffad,
såsom den är. Under utvecklingen råder en
strid emellan viljan och idén, och den
sistnämnda söker att genom skapandet av
medvetandet ge sig ett vapen, med vilket den
skall kunna framtvinga sin seger och det
yttersta ändamålets realiserande,
förlösningen från existensen. Naturen existerar för att
genom sin verksamhet ge upphov åt
medvetandet. I naturfilosofien kritiserar H. med
våldsamhet Darwin, vars mekaniska
förklaring av utvecklingen han vill ersätta med en
teleologisk. För att vederlägga påståendet,
att han icke vore verkligt inne i
darwinismens tankegång, utgav H. anonymt »Das
Un-bewusste vom Standpunkt der Physiologie und
Deszendenztheorie» (1872), som väckte stort
uppseende. I andra uppl. avslöjade sig H.
som författare och gendrev själv angreppet.
Medvetandet är produkt av naturens
utveckling och behandlas i andens filosofi. I
psykologien antar H. självklart ett
undermedvetet psykiskt, och i axiologien vill han
vetenskapligt grunda pessimismen genom en
erfarenhetsundersökning. Lusten är den
högsta värdemåttstocken, och då denna i den
givna världen överväges av lidandet, är
världen ond. Världens upphävande vore det högsta
goda. Men denna pessimism förenas med en
evolutionistisk optimism. Ty även om det
vore bättre, att världen icke existerade, är
den dock under givna förhållanden den bästa
möjliga, ty den logiska idén bestämmer
ändamålsenligt dess gestaltning. Moralprincipen
blir för H. självklart förlösningen själv.
Världsprocessen är en passionshistoria, som
lides av jorden, som tagit gestalt. Sedligheten
är människans arbete att förkorta denna
lidandes- och förlösningsväg, och detta sker
bl. a. genom deltagandet i det kulturella
arbetet. Också i estetiken, som endast är
en grundläggning men ej ett verkligt
utfört system, söker H. anknytning till sin
grundtanke. Det sköna är idén såsom starkt
framträdande i fenomenet. — Ehuru H.
upptagit sin princip från Schelling och
Schopen-hauer, saknar hans system ej betydelse. I en
tid, då det metafysiska tänkandet allmänt
föraktades, hävdade han dettas rätt, och han
behärskade ett stort empiriskt material, som
han infogade i sitt system och som han
underkastade en ofta skarpsinnig analys. Hans
ut-vecklingsfilosofi kan dock på intet sätt
jämföras med Hegels. Om H:s stora intresse för
problem av alla slag vittna hans skrifter om
kvinnofrågan, de sociala problemen,
spiritis-men m. m. — Litt.: A. Drews, »E. v. H:s
philosophisches System im Grundriss» (2:a
uppl. 1906); C. Dürr, »Interpretation und
Kritik der Erkenntnistheorie E. v. H:s»
(1912); J. P. Steffes, »E. v. H:s
Religionsphilo-sophie des Unbewussten» (1921). C. H-m.
Hartmann, Ludo Moritz, österrikisk
historiker, politiker (1865—1924), son till
Moritz H. Blev 1889 fil. dr vid Wiens univ.,
var 1898—1920 sekr. vid där anordnade
populärvetenskapliga universitetskurser och från
1918 e. o. prof, i äldre medeltidshistoria. Efter
revolutionen i Österrike var H. nov. 1918—
april 1921 österrikiskt sändebud i Berlin och
verkade ivrigt för republiken Österrikes
anslutning till Tyska riket. Han var även
(socialdemokratisk) led. av österrik,
förbundsrådet. Som historiker var H. lärjunge till Th.
Mommsen och skrev bl. a. »Geschichte Italiens
im Mittelalter» (4 bd, 1897—1915; 2:a uppl.
1923 ff.), »Der Untergang der antiken Welt»
(1903; 2:a uppl. 1910), »Theodor Mommsen»
(1908) samt programskriften »Gross-deutsch
oder Klein-deutsch?» (1919). I en av honom
utg. populär »Weltgeschichte in
gemeinver-ständlichen Darstellungen» skrev han bd 3,
»Römische Geschichte» (1919). V. S-g.
Hartmann, Martin, tysk språkforskare
(1851—1919). Vistades på uppdrag av
utrikesministeriet i Konstantinopel och Syrien 1875
—87 och blev efter hemkomsten lärare i
arabiska vid seminariet för orientaliska språk
i Berlin. H. var en grundlig kännare av
islams moderna förhållanden. Bland hans
skrifter märkas »Arabischer Sprachführer» (1881;
2:a uppl. 1895), »Lieder der libyschen Wüste»
(1899), »Der islamische Orient», I—III (1899
—1910; i sista bandet de mycket
omdebatterade »Unpolitische Briefe aus der Türkei»), och
»Dichter der neuen Türkei» (1919). H.
utövade även en omfattande publicistisk
verksamhet. H. S. N.*
Hartmann, Moritz, österrikisk författare
(1821—72). Den politiska diktsamlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
