Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hartmann, Moritz - Hartmann, Nicolai - Hartman(n), Wolfgang - Hartmannsweilerkopf - Hartmann von Aue - Hartmansdorff, Jakob August von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
589
Hartmann, N.—Hartmansdorff
590
»Kelch und Schwert» (1845) ställde H. i
frihetskämparnas led, »Neue Gedichte» (1847)
befäste hans anseende; 1848 blev han ledare
för tyska partiet i Prag och satt 1849 i
Frank-furtparlamentet. H. vistades under
reaktions-perioden efter 1848 på resor och flyttade 1868
till Wien som redaktör. »Reimchronik des
Pfaffen Mauritius» (1849), ironiserande i
Heines stil, det idylliska eposet »Adam und
Eva» (1851), »Erzählungen eines Unsteten»
(2 bd, 1858), »Von Frühling zu Frühling»
(1860) m. fl. arbeten vittna om rik begåvning
och skicklig stilkonst. »Gesammelte
Schrif-ten» (10 bd, 1873—74). Monogr. av O. Wittner
(2 bd, 1906—07). R-n B.
Hartmann, N i c o 1 a i, tysk filosof (f. 1882),
prof, i Marburg 1920 och i Köln 1925. H.,
som är lärjunge till H. Cohen och P. Natorp
och som vid början av sin filosofiska bana
särskilt intresserade sig för vara-problemet,
drevs småningom över ifrån Marburgskolans
ståndpunkt till ett slags objektivistisk
åskådning. H. ansåg sig tvingad att antaga ett
ting i sig utom kunskapen. I sin stora
»Ethik» (1926) vill H. förena en materiell
värdeetik, som tar hänsyn till värdenas
mångfald, med det Kantska kravet på sedelagens
aprioritet. H. har även utgivit
filosofihistoriska undersökningar, ss. »Die Philosophie
des deutschen Idealismus», I (1923). C. H-m.
Hartman(n), Wolfgang, tysk
kopparstic-kare, verksam i Rostock 1640—47, i
Stockholm 1650—52, i Riga 1653—54. H. är i
Tyskland känd som porträttör, men i Sverige
har han utom ett fåtal porträtt, t. ex. av Karl
X Gustav, graverat planscher i Keysers
vapenbok 1650 och i Mollets »Jardin du plaisir»
1651 samt den stora Stockholmsbilden »Den
konungslige residens- och hufwudstaden
Stockholm». G. W-m.
Ha’rtmannsweilerkopf [-vallor-], bergstopp i
&. ö. Vogeserna, Frankrike, 5 km n. om
Cer-nay, 956 m ö. h., under världskrigets första
del häftigt omstridd mellan fransmän och
tyskar, enär den
behärskar
Elsass-slätten åt ö., s. ö.
och s. H. besattes i
sept. 1914 av
fransmännen, bytte
sedan flera gånger
ägare och stannade
från dec. 1915 i
tyskarnas händer
till
vapenstilleståndet 1918.
Hartmann von
Ane, den förste av
den medelhögtyska
riddardiktens tre
stora klassiker
(omkr. 1165—omkr.
1210), schwabare;
deltog i korståget
1197. H. överförde
Hartmann von Ane.
Medeltida bokmålning.
Artursagorna, efter Chrestien de Troyes, till
Tyskland med »Erec» och »Iwein» och
riddar-legenden med »Gregorius vom Steine». »Der
arme Heinrich», hans mästerverk, behandlar
en sägen från hans länsherres (von Aue) ätt,
»Büchlein» innehåller minnesånger. H:s
diktning präglas av behag och ädelhet. Kritisk
uppl. av F. Bech (bd 1—2 i 3:e uppl. 1891—93,
bd 3 i 4:e uppl. 1902). R-n B.
Hartmansdorff, Jakob August von,
ämbetsman, politiker (1792 12/3—1856 21/i2);
tillhörde en urspr. pommersk släkt, som fick
svenskt adelskap 1683. H., som uppväxte i
ett obemedlat hem,
visade sig tidigt
arbetsam, ihärdig, sparsam
och ordentlig; jämte
duglighet ägde han
stark självtillit. Han
blev student i Uppsala
1806, tog examen till
rättegångsverken 1807,
kansliexamen 1808 och
tjänstgjorde från 1809
i Stockholm i Svea
hovrätt och
Krigsexpe-ditionen samt (1810—
12) i Pommerska expeditionen. Han blev 1812
kanslist i departementet för kolonialärenden.
Lars v. Engeström medtog H. som attaché till
fredsförhandlingarna med Danmark i
Jönköping 1809—10. H. stod den nyromantiska
kretsen nära och umgicks bl. a. i L. Hammarskölds
hem. Vid 1810 års riksdag tjänstgjorde han
i riddarhuskansliet och expeditionsutskottet.
1811 upptogs H. i Götiska förbundet. Han
följde 1813 Karl Johan till Tyskland och fick
under Wetterstedt handlägga pommerska
ärenden, vilka H., som 1814 blev protokollssekr.,
även fick föredraga under Wetterstedts
frånvaro. Han följde denne till Kiel och Paris
och var två gånger s. å. i Pommern i
finansiella kommissioner. Han var även kanslist
hos de svenska kommissarier, som efter
konventionen i Moss förhandlade med norska
stortinget. 1815 var H. sekr. vid Pommerns
överlämnande till Preussen (jfr uppsats av L.
Dalgren i Ord och Bild 1915). H. var 1816—21
sekr. hos svenska riksståthållarna i Norge,
av vilka han kom väl överens med Mörner
men ej med Sandels. H. fick ingående
kunskap om Norges statsliv och förvaltning, som
han visserligen kritiserade men varifrån han
dock hämtade åtskilliga reformuppslag. 1818
hade han fått kansliråds namn och blev 1821
led. av 1819 års kommitté för reglering av
rikets styrelseverk. Då hans genomgripande
ändringsförslag ej vunno gehör, utarbetade
han sitt märkliga »Förslag till inrättningen
af Sveriges statsförvaltning» (2 bd, 1823)
med en värdefull historik över den äldre
förvaltningen. Detta systematiska arbete förde
honom bort från tidigare, liberala idéer.
Kommitténs förslag blev jämte H:s reservation
överlämnat till 1823 års riksdag, och mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
