Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hartmansdorff, Jakob August von - Harts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
591
Harts
592
däri har efter hand genomförts. S. å. tog H.
f. ggn säte på riddarhuset, där han snart blev
en nitisk, kunskapsrik och uppmärksammad
talare. Han kämpade för avhjälpande av
förvaltningens brister och bl. a. för
statsrevisorernas oinskränkta rätt att granska allmänna
medels förvaltning. S. å. blev han fullmäktig
i Riksgäldskontoret och 1825 led. av den s. k.
stora skolkommittén, där han övergick till de
nyare åsikter, som förenade kommitténs
majoritet, bl. a. rörande de levande språkens,
modersmålets och gymnastikens plats i
skolan. H. var sedermera mångårig ordf, i
direktionen för Nya elementarskolan i
Stockholm, där kommitténs förslag prövades i
praktiken. Han kämpade både vid riksdagen och
lärarmöten för de nya åsikterna. Vid
riksdagen 1828—30 avlägsnade han sig från
oppositionen utan att uppge sin självständighet
mot regeringen. Han blev 1826
riddarhuskam-rer, 1829 bankofullmäktig och 1831 statssekr.
vid Ecklesiastikexpeditionen. Skolkommittén
hade i dec. 1828 avgivit sitt betänkande; före
slutgranskningen därav avgick emellertid H.
Den nya studentexamens införande blev under
hans statssekreterartid den enda praktiska
frukten av kommitténs arbete. Under
förordnanden som hovkansler kämpade H. mot den
oppositionella litteraturen, vilket gjorde
honom synnerligen impopulär; efter domen över
Crusenstolpe sommaren 1838 förekommo t. o. m.
gatutumult. H. hade en pinsam ställning
mellan Karl Johan och allmänna opinionen,
betraktades som indragningsmaktens
befräm-jare men var i själva verket ingen vän därav
utan förordade — utan att vinna stöd hos
Karl Johan — åtalsvägen. Slutligen begärde
H. och fick befrielse från
hovkanslersförord-nandet och blev nov. 1838 t. f. landshövding i
Kalmar. Vid 1840 års riksdag organiserade H.
kampen mot oppositionen och blev den ledande
vid försvaret av regeringen i syfte att, oavsett
den personliga spänningen med Karl Johan,
stödja konungamakten. H. hade som
partiledare ofantligt inflytande men vägrades av
förstärkt statsutskott pension som statssekr.
Landshövdingeförordnandet upphörde 1840, och
H:s enda löneinkomst aug. 1840—juni 1841
var som bankofullmäktig. Juni 1841 blev han
president i Kammarrätten och s. å. led. av
unionskommittén och dess svenske ordf. Han
arbetade för samtidig lösning av de unionella
spörsmålen och ogillade Oskar I:s i enlighet
med norska önskningar fattade separatbeslut
om vapen, titel och flagga. I
representationsfrågan stred han mot förslag om allmänna val.
Han utarbetade själv 1840, 1844 och 1851 (det
sistnämnda tryckt) utförliga
representationsförslag med valda ombud för fem klasser
och ombudens lika fördelning på två kamrar,
med längre funktionstid och högre
valbarhets-ålder för den ena. Då han däri gjorde
adelsmans representationsrätt beroende av val,
ämbete eller fastighet, mötte detta ovilja på
riddarhuset, och H. avgick som partiledare. Han
var likväl där alltjämt aktad och vördad. Vid
början av 1856 års riksdag nedlades H. på
dödsbädden. Hans under 20 år fortgående
impopularitet, som i mars 1848 givit sig luft
i skrän utanför och stenkastning mot hans
bostad, kändes efter hans död som en
orättvisa mot en ärlig kämpe. H. främjade ivrigt
nykterhetsrörelsen och bidrog till 1853—54 års
reformer i brännvinslagstiftningen. På ytan
sträv, var H. personligen en trofast och
hjälpsam vän. Bland hans tryckta skrifter
märkes ett förslag 1854 om införande av
kyrkomöte. Han var klart medveten om
pressens betydelse som politiskt stridsmedel och
polemiserade bl. a. flitigt i Tiden och
Post-och Inrikes Tidningar under Oskar I:s första
regeringsår mot dennes planer på vidgad
näringsfrihet. Om H:s efterlämnade papper i
Riksarkivet se redogörelse av H. Brulin i
Meddelanden från Svenska Riksarkivet, ny följd,
I, bd II: 19—21 (1908). Om H:s liv och
verksamhet till 1831 se uppsatser av H.
Alm-quist i Hist. Tidskr. 1916 och 1918. H. W.*
Harts, gemensamt namn för en del särskilt
hos växter förekommande
utsöndringsproduk-ter (sekret). I vissa fall utsöndras h.
frivilligt av växten, i andra fall först efter
skärning el. dyl. I kemiskt hänseende äro h. ännu
föga utforskade. Flera synas stå i nära
släktskap med de eteriska oljorna, tills, m. vilka
de ofta förekomma. Många hartser bestå
av högmolekylära estrar (resiner), andra av
hartssyror (resinolsyror), hartsalkoholer
(resi-noler) eller hartsfenoler med
garvämneskarak-tär (resinotannoler). Hartserna bilda amorfa,
spröda massor och ha mussligt brott. I tunt
skikt äro de genomskinliga och i rent
tillstånd färg-, smak- och luktlösa. De äro
olösliga i vatten men vanl. lösliga i organiska
lösningsmedel. I fysikaliskt hänseende indelas
hartserna i mjuka hartser el.
balsamer (se d. o.), hårda h. (egentliga h.),
gummihartser (se d. o.) eller slemhartser
och fossila h.
Egentliga h. användas mycket till
framställning av lacker och fernissor samt i ringa
grad i medicinen. Bland viktigare hithörande
h. märkas kolofonium, schellack, bensoe-,
ko-pal-, guajakol-, mastix- och sandarakharts,
dammarharts (från Pinus Dammara) och
ost-indiskt dammarharts (från Agathis-mter). Till
fossila h. höra bärnsten och uppgrävd kopal.
Förutom naturliga h. finnas konstprodukter,
som även gå under namnet h. Dessa utgöras
av kondensationsprodukter av olika ämnen (se
Bakelit) och överensstämma i fysikaliskt
hänseende mycket med naturliga h. I. B.
Under bronsåldern och äldre järnåldern i
Nordeuropa användes ett hartsartat ämne,
stundom kallat harpiks (da.), dels till tätning
av träkärl, dels — under bronsåldern — till
inläggning i inristade ornament på vissa
bronsföremål, t. ex. dosor. Det svartbruna h.
mot den gula bronsen var av synnerligen
dekorativ verkan och erinrar om senare tiders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
