Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattpartiet, Hattarna - Hattsvampar - Hattula - Hatzfeld, Adolphe - Hatzfeldt, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
627
Hattsvampar—Hatzfeldt
628
riksdagen 1734 fingo de genom franske
ministern Casteja (se d. o.) förbindelser med
det franska krigsparti, som efter polska
tron-följdskrigets utbrott ville skaffa Ryssland en
ny fiende. Därmed uppstod det stora h., det
första egentliga parlamentariska partiet i
Sverige. H. önskade hämnd på Ryssland samt
forcerad utveckling av handel och industri
genom tullskydd, statsunderstöd, billiga
banklån och privilegier. H:s anhängare funnos
särskilt bland adeln, industriidkarna och
stapel-stadsköpmännen. 1734 höll Horn sig ännu
kvar vid makten, men hattarna bedrevo en
livlig agitation före nästa riksdag.
Ryskturkiska krigets utbrott 1736 och mordet på
major M. Sinclair 1738 ökade rysshatet.
Motståndarna stämplades som nattmössor; själva
togo krigsvännerna namnet hattar (jfr
Mösspartiet). Vid riksdagen 1738 hade h.
övervikt på riddarhuset och i borgarståndet samt
därmed i sekreta utskottet. Fri traktering,
månadsarvoden och klubbar stärkte
sammanhållningen. Horn tvangs till avsked, och hans
anhängare jagades ur rådet. Hattarna
bildade Sveriges första fullt utpräglade och
homogena partiregering. Det olyckliga kriget
mot Ryssland 1741—43 hotade h. med
undergång, men partiet sammanhölls och lyckades
vid riksdagen 1746—47 besegra mössorna, som
förlorat allmänhetens sympatier genom att
alltför nära sluta sig till Ryssland. H. hade
rollen som värn ej blott utåt mot Ryssland
utan från 1750-talet även för författningen
Interiör av Hattula kyrka.
mot kungamaktens utvidgningstendenser och
mot hovpartiet (se d. o.). Efter kuvandet av
det kungliga revolutionsförsöket 1756 stod h.
på höjden av makt. Det var nära förbundet
med Frankrike samt verkade för försvaret
genom stora befästningsarbeten i Finland och
bildandet av en skärgårdsflotta; näringarna
blomstrade, författningen prisades, och
partiet stödde ett rikt högre kulturliv. Mot
1750-talets slut började h:s nedgång. Pommerska
kriget 1757—62 undergrävde finanser och
myntväsen, vid riksdagen 1760—62 var
regeringens ställning svag, och 1763 års
handelskris verkade förödande på näringslivet. Ryska
diplomatien försvårade från 1704 h:s läge, och
Frankrikes stöd var otillräckligt. Vid
riksdagen 1765—66 föll h. trots allians med
hovpartiet. Detta förbund förde likväl hattarna
åter till makten 1769—våren 1772, dock mest
beroende på tillfällig reaktion mot mössornas
hänsynslöshet. Ur h:s led torde väsentligen
ha rekryterats anhängarna av Gustav lll:s
revolution aug. 1772. — H:s främsta ledare
voro kanslipresidenterna C. Gyllenborg, C. G.
Tessin och A. J. von Höpken samt mot
frihetstidens slut Axel von Fersen d. ä., som
dock ej inträdde i rådet. Hattarnas
lättsinniga angreppskrig mot Ryssland vållade
mycken skada; deras beroende av Frankrike var
stort. Slöseri med statsmedel, rättsvidriga
partiförföljelser och befordrande av
mutsy-stem och intrigväsen voro partiets svåraste
brister; dess förtjänster voro patriotismen
och ett varmt kulturintresse. Litt.: L.
Sta-venow, »Frihetstiden» (2:a uppl. 1907). L. S.*
Hattsvampar, se Hymenomycetes.
Ha’ttula, kommun och församling i
Ta-vastehus län, Finland; 289 kvkm, 5,196 inv.
(1926), finsktalande. H. var otvivelaktigt
redan under hednatiden ett
bosättningscent-rum och är en av Tavastlands äldsta kristna
socknar, f. ggn omnämnd 1318. H. kyrka, en
rektangulär, treskeppig anläggning av tegel
med ovanligt storslagna sidobyggnader
(sakristia och vapenhus), är sannolikt uppförd i
början på 1300-talet. Interiörens valv, väggar
och pelare äro dekorerade med målningar från
1500-talets början. Jfr J. K. Rinne och H.
Meinander, »H. kyrka» (1912). O. Brn;E.L-k.
Hatzfeld [atsfä’lt], A d o 1 p h e, fransk
lexi-kograf (1824—1900), anställd vid fil.
fakulteten i Grenoble och Lycée Louis-le-Grand i
Paris. H:s förnämsta verk är »Dictionnaire
général de la langue frangaise du
com-mencement du XVII:e siècle jusqu’ä nos
jours» (1890—1900; i samarbete med A.
Darmesteter och A. Thomas). H. lade särskild
vikt vid skarpa och exakta orddefinitioner,
ett logiskt ordnande av betydelsenyanserna
och en väl vald exempelsamling ur
litteraturen. Härigenom och genom den omsorg, som
hans medarbetare ägnade dess etymologiska
och grammatiska del, är »Dictionnaire
général» ett verk av mycket hög rang. E. S-f.
Hatzfeldt, tysk ätt, urspr. från Hessen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
