Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hauch, Johannes Carsten - Hauch, Ludvig Alfred - Hauck, Albert - Haud - Hauer, Franz von - Hauff, Wilhelm - Haug, Émile - Hauge, Hans Nielsen - Haugesund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
Hauch, L. A.—Haugesund
632:
sonlig eld. När han behandlade ett ämne,
där hans eget inre liv fyllde formen,
fram-bragte han betydande verk som romanerna
»Guldmageren» (1836), »En polsk familie»
(1839), »Robert Fulton» (1853) och i lyriken,
där han nådde högst som gammal man
(»Lyriske digte», 1842, med romanscykeln
»Valdemar Atterdag»; »Lyriske digte og
roman-cer», 1861), »Valdemar Sejr» (1862) och »Nye
digtninger» (1869). Av H:s senare dramer,
»Söstrene paa Kinnekullen» (1849; uppf. i
Sthlm 1856), »Marsk Stig» (1850), »Æren tabt
og vuuden» (1851; »Gustaf Adolf och
Sea-ton», 1852), »Tycho Brahes ungdom» (1852;
uppf. i Sthlm 1857), »Julian den frafaldne»
(1866) m. fl., fingo åtskilliga framgång på
scenen. — H. utgav även 3 bd estetiska avh.
(1855, 1861, 1869), »Minder fra min barndom
og ungdom» (1867) och »Minder fra min förste
udenlandsrejse» (1871). Den olycka, som gjorde
honom till skald, präglade hans ande med
försakelsens märke, men hans natur varen djärv,
ridderlig kämpes. Den mystiska romantik,
som han utgick ifrån, vek delvis för
verklighets- och historiskt studium, men hans
grundstämning förblev religiös tro och tragiskt
patos. — H:s saml. verk utkommo i 12 bd
1852—91, valda skrifter började utges 1926.
Se G. Brändes i »Sami, skr.», 1 (1899), och
monogr. av F. Rönning (1890). R-n B.
Hauch, Ludvig Alfred, dansk
skogsman (f. 1845). son till J. C. H. Var 1886—
1915 forstinspektör på Själland. Han har
författat många uppsatser av stort värde om
skogsskötsel samt tills, m. A. Oppermann
utgivit »Ilaandbog i skovbrug» (1898—1902), ett
ypperligt arbete. H. har nedlagt ett intensivt
arbete på ekkultiveringens område. G. Sch.*
Hauck, Albert, tysk kyrkohistoriker
(1845—1918), professor 1878—89 i Erlangen
och sedan i Leipzig. Genom sin tyvärr
ofullbordade »Kirchengeschichte Deutschlands» (5
bd, 1887—1910; postumt bd V: 2. 1920,
omfattande tiden till mitten av 1400-talet),
genialt utformad på grundvalen av ett väldigt,
kritiskt genomarbetat källmaterial,
förvärvade H. berömmelse som sin tids måhända
främste kyrkohistoriker. I övrigt ägnade han
sig mest åt redigering och medarbetarskap
i 3:e uppl. av »Realencyklopädie für
pro-testantische Theologie und Kirche» (29 bd,
1896—1909). Höll 1916 i Uppsala Olaus
Petri-föreläsningar (»Tysklands och Englands
kyrko-historiska förbindelser», tr. s. å.). (E. Nwn.)
Håud, lat., förk. av häud illaudäbiHs, »ej
oförtjänt av beröm», betygsgrad vid norska
och danska examina; ungefär = svenskt Ba.
Håu’er, Franz von, österrikisk geolog
(1822—99). Blev 1849 förste geolog vid den
då inrättade geologiska riksanstalten och 1866
dess chef (efter Haidinger) samt 1885
intendent för naturhistoriska riksmuseet. — H:s
vetenskapliga arbeten behandla Österrikes geologi
och paleontologi; han utgav geologiska kartor
över olika delar av riket. K. A. G.
Hauff, Wilhelm, tysk författare (1802—
27). Skrev »Märchen» (1826; »Sagor», 1872),
satiriskt fantastiska
»Mittheilungen aus
den Memoiren des
Satans» (2 bd, 1827),
»Phantasien im
Bre-mer Rathskeller»
(1827), noveller (»Uie
Bettlerin vom Pont des
Arts»; sv. övers. 1832,
»Jud Süss»; sv. övers.
1827, »Das Bild des
Kaisers»; sv. övers.
1831, m. fl.), Walter
Scottimitationen
»Lichtenstein» (3 bd, 1826; sv. övers. 1890),.
en lyckad roman, och vackra dikter.
»Sämt-liche Werke» äro utg. av von Maasen (1923).
Monogr. av H. Hoffmann (1902) och M.
Schu-ster (1904). R-n B.
Haug [åg]. É m i 1 e, fransk geolog (f. 1861;;
blev 1904 prof, i geologi vid Sorbonne. Hans
arbeten behandla Alpernas geologi. — H:s
»Traité de géologie» (2 bd, 1907—11; senare
nytr.) är nu den förnämsta franska
handboken i ämnet.
Hauge, Hans Nielsen, norsk
lekmannapredikant (1771—1824). Begynte 1796
uppträda som botpredikant i sin hembygd och,
utsträckte småningom sina predikofärder till
snart sagt varje vrå
av Norge och även till
Danmark. Samtidigt
utvecklade han ett
flitigt religiöst
författarskap och gav även på
många håll impulser
till jordbrukets,
näringslivets och
industriens rationella
utveckling. Följd av en
rad andra
lekmannapredikanter, kunde
han så på några få år
driva fram en närmast mot
upplysningsfrom-heten och den urartade herrnhutismen riktad
väckelserörelse, vilken med sin över hela landet
enhetliga karaktär medförde en mäktig
lyftning inom Norges kyrka och för de breda
folklagren blev en hävstång även i ekonomiskt
och socialt avseende. Sedan han 1804 för tionde
gången arresterats för brott mot 1741 års
konventikelplakat, hölls han sju år i hårt
fängelse. Detta martyrium gjorde H. till en
bruten man. Litt.: A. Chr. Bang, »H. N. H. og
hans samtid» (4:e uppl. 1924); A. Hauge, »H.
N. H. 1771—1824» (1924); L. Dahle och E.
Sver-drup, »II. och haugianismen» (1925). E. Nwn.
Haugesund, stad på Norges västkust,
Roga-land fylke, vid n. inloppet till Boknfjorden;
17.061 inv. (1927). Uppkom i samband med
det rika sillfisket utmed kusten vid
1800-talets mitt, blev ladested 1855 och köpstad
1866. Stor sill- och makrillexport,
tillverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
