Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hausen, Max von - Hausen, Reinhold Theodor - Hauser, Kaspar - Hauser, Otto (fornforskare) - Hauser, Otto (författare) - Hausmann, Johann Friedrich Ludwig - Hausmanuit - Haussa - Hausse - Haussmann, Conrad - Haussmann, Georges Eugène
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Hausen, R. Th.—Haussmann
640
framryckningen in i Frankrike. Under
Mar-neslaget 1914 var 3:e armén framgångsrik men
måste på grund av högkvartersorder retirera.
Tilltagande sjuklighet förmådde IL att 16 sept.
s. å. nedlägga sitt befäl. H. skrev
»Erinnerung-en an den Marnefeldzug 1914» (1920).
Monogr. av A. Brabant (1926). M. B-dt.
Håu’sen, Reinhold Theodor, finländsk
arkivinan (f. 1850 9/io). Tjänstgjorde från
1872 vid Finlands statsarkiv, disputerade
1881 och var statsarkivarie från 1883 till
1916, då han måste avgå på grund av ryskt
misshag. Ilan har i tryck utgivit bl. a.
ur-kundssamlingarna »Bidrag till Finlands
historia» (5 bd, 1881—1917), »Åbo domkyrkas
svart bok» (1890) och »Finlands
medeltidsur-kunder» (4 bd, 1910—24; under utg.) samt
medverkat i samlingsverket »Åland» (bl. a.
med en bibliografi om Åland). H. E. P.
Håu’ser, K a s p a r. en av det tidigare
1800-talets mest omdebatterade personligheter.
Han uppträdde i Nürnberg i maj 1828 utan
att kunna förklara varifrån han kommit.
Psykiskt var han
fullkomligt outvecklad och
kunde blott upprepa
ett par mekaniskt
inlärda fraser samt med
en penna skriva
namnet K aspar II. Ett brev,
innehållande en del
upplysningar om hans
tidigare öden, var ett
tydligt falsarium. H.
omhändertogs av
staden Nürnbergs
myndigheter och överlämnades
till en lärare vid namn Daumer för att
uppfostras. De talrika pedagogiska experiment,
för vilka han utsattes, hade emellertid en
föga gynnsam inverkan på hans karaktär.
Om hans härkomst spredos snart rykten i
mängd. Han uppgavs vara en bayersk greve
von Tattenbach, en ungersk magnatson, ja,
t. o. m. en son till Napoleon. Mest tilltro
vann den åskådningen, att han var en strax
efter födelsen undanstucken ättling av
Badens furstehus. Denna teori, som bl. a.
förfäktades av den berömde rättslärde A. von
Feuerbach, har alltjämt många anhängare.
1833 blev H. enl. egen uppgift överfallen och
tillfogad ett djupt knivhugg i bröstet; han
avled efter några dagar. Antagandet, att
överfallet varit simulerat av H. själv för att
uppliva intresset för hans person, har ej
kunnat bevisas. — Klarhet i frågan om H:s
Härkomst har aldrig vunnits. Litteraturen om
honom är enorm men till största delen ytterst
partisk (för eller emot) och följaktligen av
ringa värde. I romanform har H:s liv
behandlats av Jacob Wassermann (»K. H.», 1908; sv.
övers. 1926). Ett betydande material är
sammanfört hos Julius Meyer, »Authentisehe
Mit-teilungen über K. H.» (2:a, omarb. uppl. 1913).
Fanatiskt partisk mot H. är A. von der Linde,
»K. H.» (2 bd, 1887). Av nyare litt. må
nämnas arbeten av J. E. Hohlenberg (1923), R.
Stratz (1924), R. Rahner (1925); se även II.
Peitler och H. Ley, »Caspar H. Über tausend
bibliographische Naehweise» (1927). Jfr O.
Wieselgren i Ord och Bild 1910 och C.
Hallen-dorff i »Från Carl XV:s dagar» (1924). O. W-n.
Håu’ser, Otto, tysk fornforskare (f. 1874),
utgrävare av de kända Mousterien- och
Au-rignacskeletten. H. är författare till en rad
populärvetenskapliga skrifter. På sv. föreligga
»Människan för 100.000 år sedan» (1918) och
»Urmänniskor och vildar» (1919). Bbg.
Hau’ser, Otto, tysk författare (f. 1876).
Har gjort en mängd övers, av dikter, romaner
och dramer från olika språk, även svenska
(»Aus fremden Gärten», 1911 ff.; 100 häften),
skrivit noveller, romaner (»Lucidor der
Un-glückliche», 1905, m. fl.), dramer, flera böcker
om rasproblem, en ytlig
världslitteraturhistoria (2 bd, 1910) m. m. R-n B.
Häu’smann, Johann Friedrich L u
d-w i g, tysk mineralog (1782—1859). II. blev
1811 prof, i mineralogi och teknologi vid univ.
i Göttingen. Utgav bl. a. en »Ilandlmch der
Mi-neralogie» (1813; 2:a uppl. 1828—47) och den
mycket intressanta »Reise durch Skandinavien
in den Jahren 1806 und 1807» (5 dir, 1811 —
18). Led. av sv. Vet.-akad. 1813. N.Zn.
Hausmannit (uppkallad efter J. F. L.
Ilaus-mann). metallglänsande, järnsvart,
tetrago-nalt kristalliserande mineral av
manganoxid-oxidul, MnO . Mn2O3; viktigt
manganmalms-mineral (t. ex. vid Långban). N. Zn.
Haussa, se H a u s a.
Hausse [ås; sv. uttal hås], fr. (av haut, hög).
1. (Hand.) Stegring i varupris eller i kursen
på värdepapper, särskilt vid börsaffärer. —
2. (Mus.) Franskt namn på frosch (se d. o.).
Håu’ssmann, Conrad, tysk politiker (1857
—1922). Var sedan 1883 advokat i sin
födelsestad, Stuttgart, från 1889 led. av
Württem-bergs lantdag och från 1890 av tyska
riksdagen (1919—20 tyska nationalförsamlingen).
H. var framstegsvänliga folkpartiets ledare i
Württemberg. åvägabragte 1918 dess
uppgående i tyska demokratiska partiet och var i
den nya riksdagen en av detta partis ledande
män. Han var en livfull talare, starkt
intresserad av författningsfrågor och hade som
ordf, i nationalförsamlingens
författningsut-skott stor andel i den nya tyska
författningens utgestaltande. I prins Max’ ministär
(okt.—nov. 1918) var H. parlamentarisk
stats-sekr. Han var politisk medarbetare i Berliner
Tageblatt; utgav bl. a. »Erinnerungen an die
Oktober- und Novembertage 1918» (1920).
Postumt utgåvos »Schlaglichter.
Reichstags-briefe und Aufzeichnungen» (1925). V. S-g.
Haussmann [åsma’n], Georges Eugène,
baron, fransk ämbetsman (1809—91). Var
1853—70 prefekt i dep. Seine och ledde som
sådan energiskt Paris’ omformning, rev
trånga kvarter och lade ut breda bulevarder,
byggde broar och offentliga byggnader, gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
