Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haute-Volta - Haut goût - Hauthal, Rudolf - Haut-relief - Haut-Rhin - Haut-Sénégal-Niger - Hav (Ocean, Världshav) - Indelning - Salthalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
643
Haut goüt—Hav
644
Ingår i Franska Västafrika. H. upptages i s.
av savanner och, längs floderna, av regnskog;
mot n. stäpp. Befolkningen är sudannegrer,
fulbe m. fl.; 425 européer. Boskapsskötsel
huvudnäring; majs, hirs och bomull odlas.
Kautschuk insamlas i skogarna. Järnvägar saknas;
handeln är outvecklad. H. bildades 1919 av
delar av låv. Haut-Sénégal-Niger och Dahomey.
Haut goüt [å go’], se Goüt.
Håu’thal, Rudolf, tysk geolog (f. 1854).
Blev 1890 avdelningschef vid La Platamuseet
i Argentina och 1896 prof, i geologi vid univ.
i La Plata. Företog omfattande resor i
Anderna, återvände 1906 till Tyskland och blev
chef för naturvet. avd. av Roemermuseet i
Hildesheim. H. skrev bl. a. »Reisen in
Boli-vien und Peru» (1911). O. Sjn.
Haut-relief [å-rliä’f], fr., se Relief.
Haut-Rhin [å-rä’], fr. dep., se Elsass och
R h i n.
Haut-Sénégal-Niger [å-senegaT-ni^a/r], före
1920 namnet på Franska Sudan (se d. o.).
Hav (Ocean, Världshav), den
sammanhängande vattenmassa, som på alla sidor
omger jordens fasta land. Enl. Kosinna (1922)
har världshavet en sammanlagd areal av
361,059,200 kvkm och upptar 70,8 % av
planetytan. H. är till en större del
lokaliserat till s. halvklotet, där det intar 80,9 %.
Konstruerar man en halvklotskarta med
medelpunkt någonstädes s. ö. om Nya Zeeland,
får detta halvklot (»vattenhalvklotet»)
sammanlagt 94 % hav, under det att motsv.
halvklot på andra sidan jorden
(»landhalvklotet») erhåller endast 48 % hav. — H:s yta
brukas allmänt som bas för höjdmätningar
på jorden (»meter över havet»). Emellertid
ligger icke denna jämförelseyta på en överallt
identisk nivå (rotationsellipsoidens yta) utan
avviker med ställvis upp till 50—100 m och
representerar så geoidytan (se G e o i d).
Indelning. Världshavet indelas i tre
huvuddelar eller oceaner, Stora oceanen (Stilla
havet), Atlantiska oceanen (Atlanten) och
Indiska oceanen. N. delen av Atlanten n. om
n. polcirkeln kallas Ishavet. De olika
oceanernas arealer äro enl. Kosinna:
% av [-världshavet-]
{+världs-
havet+}
Kvkm
% av [-jordytan-]
{+jord-
ytan+}
Stilla havet......... 179,679,000 49,8 35,2
Atlantiska oceanen... 106,463,200 29,5 20,9
Indiska oceanen.... 74,917,000 20,7 14,7
B i h a v kallas en isolerad havsbassäng,
som står i öppen vattenförbindelse med
världshavet. Med r a n d h a v förstås ett
bihav, som endast ofullständigt, t. ex.
genom en ökedja, avspärras från öppna
oceanen. Medelhav är däremot ett bihav,
vilket visserligen genom ett sund står i
öppet sammanhang med världshavet men f. ö.
omges av mäktiga landmassor. Randhaven
finnas bäst utbildade längs Stilla havets
västkust. Som det typiska medelhavet gäller
naturligtvis det till Atlanten hörande
Medel
havet. — Bottenutbildning. De krafter, som
verka omformande på landytan, äro i främsta
rummet vittring och erosion. Ingendera kan på
samma sätt verka på havsbottnen, varför
dennas terrängformer visa sig betydligt
enformigare än det fasta landets. I regel företer
havsbottnen endast på grundare vatten en
något mera omväxlande utbildning med »berg»
och »dalar». — Djupförhållanden.
Havsbottnens topografi företer i stort följ, huvuddrag.
Närmast kontinenterna vidtager grundhavet
ovan kontinentalsockeln (se d. o.).
Utanför denna vidtager
kontinentalbranten. Denna avd. fortsätter ned till
3,000—4,000 m djup. Här nedanför vidtaga
djuphavsslätterna. Lutningarna bli
nu åter mycket obetydliga, men havsbottnens
olika »slätter» kunna vara belägna, på
betydligt olika djup. Djuphavsslätterna avbrytas
flerstädes av flacka platåer eller ryggar.
Världshavets djupaste partier äro
oceangravarna, långsträckta, smala sänkor eller
rännor, vilkas botten nå flera tusen m under
djuphavsslätternas nivåer. I en av Stilla
havets gravar, Filippingraven, är funnet
världshavets hittills största uppmätta djup,
10,793 m. — Världshavets medeldjup uppgår,
om bihaven medräknas, till 3,795 m, utanför
bihaven till 4,117 m.
Av tabellen å sp. 645 framgår, att
kontinentalsockeln i Atlanten upptar proportionsvis
större area (över 13 %) än i övriga oceaner
(4—6 %), djuphavet däremot mindre yta (nära
65 % mot eljest över 80 %). Detta kan
tänkas sammanhänga därmed, att Atlantens
till-rinningsområde är betydligt större än övriga
oceaners eller omkr. 80 mill. kvkm mot Stilla
havets 32 mill. och Indiska oceanens 18
mill. och att därför betydligt större
slammassor komma Atlanten än övriga oceaner till
godo. Vidare framgår av tabellen
oceangravarnas större roll i Stilla havet än i övriga
världshav. — Bottenavlagringar. Om
oceanernas bottenavlagringar se
Djuphavsbild-n i n g a r (Batyala bildningar) och
Grund-havsbildningar.
— Salthalt. Världshavets salthalt är
genomsnittligt 35 pro mille. I saltet ingå sannolikt
de flesta grundämnen, av vilka dock endast få
spela någon betydande roll. Havssaltets
sammansättning är praktiskt taget densamma
överallt:
Gram i en % av alla
1 vatten salterna
Koksalt (klornatrium)........ 27,213 77,758
Klormagnesium................. 3,807 10,878
Magnesiumsulfat............... 1,658 4,737
Gips (kalciumsulfat) ......... 1,260 S.eoo
Kaliumsulfat ................. 0,863 2,465
Kalciumkarbonat ...».......... 0,123 0,345
Brommagnesium ................ 0,076 0,217
Summa 35,ooo 100, ooo
Bland grundämnen, som utom de ovan
antydda ingå i havssalterna, märkas jod, kisel,
fluor, järn, mangan, nickel, kobolt, aluminium,
koppar, zink, arsenik, bly, silver, guld etc. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
