Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havsmus - Havsmås - Havsnålsläktet - Havsormar - Havsorre - Havspärlmussla el. Äkta pärlmussla - Havsrosor - Havsrudor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
667
Havsmus—Havsrudor
668
Havsmus, Chimaera monstrosa.
Havsmus, Chimaè’ra monströsa, enda
representanten i Sverige för ordn. h o 1 oce f
a-1 e r (se d. o.) av broskfiskarna. Kroppen är
långsträckt med långt utdraget stjärtparti,
huvudet stort och munnen liten, väpnad med
kraftiga tandplattor. Ryggfenorna äro två,
den främre kort, hög och framtill försedd med
en lång tagg, den bakre lång och smal.
Huden är naken och innehåller talrika
slemporer. Hanen bär i pannan ett rörligt,
klubb-liknande utskott. Ögonen äro stora. H. är
en djupvattensfisk, som lever av musslor,
kräftdjur och småfisk. Den finnes i ö.
Atlanten, i Medelhavet och vid Japan, i
Sverige vid västkusten. Den lägger stora,
egendomligt formade ägg. T. P.
Havsmås, se Måssläktet.
Vanliga havsnålen, Nerophis ophidion.
Havsnålsläktet, Neröphis, tillhör
under-ordn. tofsgälar (Lophobranchii) av
benfiskarna. Den smala, nästan cylindriska
kroppen täckes av tätt intill varandra fogade
benplåtar. Munnen är liten och tandlös, nosen
rörligt utdragen. Bröst- och analfenor saknas,
ofta även stjärtfena, och förflyttningen sker
med vågliknande rörelser av ryggfenan.
Äggen bäras under kläckningstiden av hanarna
på kroppens buksida. Alla leva av smärre
kräftdjur, fiskyngel o. dyl. Vanligaste svenska
arten är vanliga havsnålen (N.
ophidion), 20—30 cm lång; allmän bland alger på
ringa djup runt kusten ända upp till
Ångermanland. Stora havsnålen (N.
aequo-reus) lever på något djupare vatten vid
västkusten; längd 50—60 cm. Mer sällsynt är
krumnosiga havsnålen (N.
lumbrici-formis), omkr. 15 cm lång. T. P.
Havsormar, Hydro’phinae, äro en underfam.
av de s. k. gi f t sno k ar n a (se d. o.) bland
ormarna. De igenkännas på det jämförelsevis
lilla huvudet och den från sidorna hoptryckta,
fenlika stjärten. Gifttänderna äro korta och
fårade. Alla föda ungar. H. äro
jämförelsevis små former, som i regel ej nå större längd
än 1 m. De simma och dyka väl och kunna
uppehålla sig rätt länge under vatten. De
flesta vistas uteslutande i havet, helst vid
grunda och mot hårt vågsvall skyddade
stränder. Endast en art träffas långt ute i havet.
Födan utgöres huvudsaki. av fisk. Omkr. 50
arter från Indiska oceanen och Stilla havet
äro kända. Den allmännaste och mest
be
kanta arten är den tvåfärgade h a v s o
r-m e n, Pelamis platurus, som ovan är
svart-brun, under gul. Dess utbredningsområde
sträcker sig över Indiska oceanen och de
tropiska delarna a,v Stilla havet. Trots dess
litenhet, i regel ej över 90 cm i längd, kan dess bett
vara dödande. Farliga äro även å r b 1 a
d-ormarna, släktet Hydrophis, allmänna från
Persiska viken till Japanska havet. Till
släktet Laticauda, plattsvansar, hör
radormen från Indiska oceanen. Den är på
ryggsidan blågrå, på undersidan gul, och
kroppen är ringlad med smala, svarta band.
Den är ofarlig för människan. T. P.
Havsorre, se S j ö o r r e. ,
Havspärlmussla el. Äkta p ä r 1 mu s sia,
Meleagrina margariti’fera, lever fastsittande i
stora bankar på grunt el. måttligt djupt
vatten i Indiska oceanen och Stilla havets
tropiska delar. Skalet, som kan nå en tyngd av
flera kg, är invändigt beklätt med ett
glänsande lager pärlemor, vilket särskilt hos h.
från Persiska viken, Floressjön och
Australien når avsevärd tjocklek. De hos dessa
funna pärlorna äro däremot av mindre
» värde. Uteslutande för pärlornas skull
fångas däremot de mer tunnskaliga h.
från Ceylon. H. fiskas med hjälp av
infödda dykare och läggas sedan att ruttna,
varvid pärlorna, som bildas i manteln, bli
fria. Om uppkomsten av dessa pärlor, de äkta
orientaliska pärlorna, se P ä r 1 o r. T. P.
Havsrosor, se Sjöanemoner.
Havsrudor, Spa’ridae, en fiskfamilj,
tillhörande de abborrliknande fiskarna. De omkr.
200 hithörande arterna förekomma i varma
och tempererade hav. Några arter ha
tillfälligtvis påträffats vid Sveriges västkust.
Havsruda, n, Cantharus cantharus, är
halv-meterlång, har från sidorna hoptryckt kropp
och en enda lång ryggfena. Den är blågrå till
färgen med mässingsgula längsband; lever i
Medelhavet och närgränsande delar av
Atlanten ; köttet är välsmakande.
Fläckpagel-1 e n, Pagellus centrodontus, har samma
utbredning. Den är röd med en stor, svart fläck
ovan bröstfenorna. Båda leva av såväl
växtsom djurföda. T. P.
Havsorm, Pelamis platurus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
