Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heavy goods, Deadweight goods - Hebbe, ätt - Hebbe, Signe Amanda Georgina - Hebbe, Vendela, f. Åstrand - Hebbel, Christian Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
Heavy goods—Hebbel
686
Heavy goods [he’vi go’dz], Deadweight
goods [de’dct)éit go’dz], tungt gods, kallas
sådant gods, som, då det helt eller delvis
fyller fartygets lastrum, trycker ned fartyget
till dess djupaste vattenlinje. Motsats: light
go^ds, measurement goods, lätt gods. — Jfr
Död vikt 1.
Hebbe, urspr. adlig ätt från Siebenbürgen,
kom från Pommern omkr. 1710 till Stockholm
med Christian H. (1698—1762), som
grundläde ett rikt och ansett handelshus.
Hans son kommerserådet Simon
Bernhard H. (1726—1803) stiftade fideikommissen
Östanå och Tynnelsö (se dessa ord och B
o-ström, släktöversikten). Från hans bror
härstamma nu levande grenar. Gustaf
Clemens H. (1804—93), känd som
politisk förf. (sign. J u n i u s), var 1832—64 g. m.
Vendela Åstrand; om henne och deras dotter
Signe H. se nedan. Flera släktmedlemmar ha
gjort stora donationer. Jfr C. Forsstrand,
»Skeppsbroadeln» (1916). B. H-d.
Hebbe, Signe Amanda Georgina,
operasångerska (1837—1925), dotter till V.
H. Utbildad i Berlin och Paris, vann hon
stor berömmelse i Tyskland och Frankrike på
1860-talet, då hon gav
gästroller vid de mest
betydande scenerna.
På 1870-talet gästade
hon även Stockholm
och sjöng flera ggr på
Kungl. teatern under
längre perioder,
mestadels utan fast
engagemang. Vid Kristiania
(Oslo) teater var hon
fäst 1874—77.
Sistnämnda år öppnade
hon en skola för
sce
nisk instruktion, plastik och sång och ledde
denna till några år före sin död. H. vann sina
främsta framgångar inom den franska
skolans operaverk (Meyerbeer, Halévy, F. David,
Gounod och Thomas), där hennes välskolade
koloraturröst särskilt kunde göra sig
gällande. Till hennes främsta roller hörde
Va-lentine, Alice, Pamina, Judinnan, Margareta
i »Faust» och Leonora i »Fidelio». H. var
måhända störst som skådespelerska och kunde
på ett uttrycksfullt sätt ge liv åt en roll.
Som lärarinna inlade hon betydande
förtjänster. Jfr H. Dixelius-Brettner, »Signe H:s
minnen» (1919). T. N.
Hebbe, Vendela, f. Åstrand,
författarinna (1808—99). Fick en utmärkt
uppfostran, var 1832—64 g. m. juristen och
godsägaren G. K. H. (1804—93), bosatt på
Näsby-holm i Jönköpings län. På grund av
olyckliga affärstransaktioner rymde mannen 1837
till Förenta staterna och lämnade hustrun
ensam med tre små döttrar. Hon flyttade
1839 till Jönköping, där hon höll skola,
särskilt i musik, och 1841 till Stockholm, där
hon knöt en intim förbindelse med Lars Jo-
han Hierta, som lät den vackra och begåvade
fru H. bli medarbetare i Läsebiblioteket,
särskilt som översättarinna, och i Aftonbladet,
vars teater-, musik- och litteraturkritik
hon författade eller
övervakade. Under
märkena H., L i a n a
och Vendela H.
utgav hon talangfulla
romaner, »Arabella»
(1841), »Brudarne»
(1846),
»Tvillingbrod-ren» (1851) och
»Lyck-sökarne» (s. å.) m. m.
Hennes författarskap,
starkt påverkat av
Almquist, visar
fantasi, förtrogenhet med
allmogen och kultur. På 1850-talet drog hon
sig tillbaka från publicistiken. Hon
offentliggjorde senare två saml. barnsagor, »I
skogen» (1871) och »Bland trollen» (1877), samt
folklivsberättelsen »Under hänggranarne»
(1877). Till fru H :s beundrare hörde bl. a. Esaias
Tegnér, som ägnat henne flera dikter och stod
i .flitig brevväxling med henne. R-n B.
Hebbel, Christian Friedrich, tysk
skald (1813 18/3—63 13/12), son till en fattig
murare i Wesselburen, Dithmarschen. Fick
1835 hjälp att studera och arbetade
lidelsefullt på sin
utbildning. 1840 fullbordade
H. sin första tragedi,
»Judith», som väckte
stark uppmärksamhet,
medan »Genoveva» och
lustspelet »Der
Diamant» (båda 1841)
vunno mindre
erkännande. Efter att ha
utgivit en samling
»Gedichte» (1842; följd
av »Neue Gedichte»,
1848), som genom
djup, ordkargt uttryckt känsla och skarp
reflexion tävla i betydelse med dramerna, begav
han sig 1842 till Köpenhamn och fick ett
tvåårigt resestipendium av sin landsherre,
konungen av Danmark, samt for till Paris, där
han fullbordade det borgerliga sorgespelet
»Maria Magdalene» (1844), format med mogen
konst och säker människokännedom, och till
Rom, sedan han erhållit doktorsgraden i
Er-langen. 1845 slog han sig ned i Wien. Där
bröt han efter svåra slitningar med Elise
Len-sing (1804—54), som uppoffrande hjälpt
honom under hans bekymmersammaste år, och
gifte sig 1846 med den sköna och själfulla
skådespelerskan Christine Enghaus, som
lysande utförde kvinnliga huvudroller i hans
dramer. Småningom började en harmonisk
och lugn sinnesstämning efterträda det
olyckliga och upprörda tillstånd, som hans
fattigdom och oreglerade förhållanden medfört.
Han fullbordade äldre utkast, tragikomedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
