Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 9. Gullberg - Hopliter / 717-718 (1928) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedin, Sven Adolf - Hedin, Sven Anders (läkare) - Hedin, Sven Anders (forskningsresande)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skribent och talare, häftig i sin polemik
(»braständare»).

Utom den ovan omtalade programskriften
från 1867 samt riksdagsmotionerna, som ofta
utgjorde formliga avh., och ett stort antal
tidnings- och tidskriftsartiklar skrev H. bl. a.
»Fryxell mot Geijer» (1861), »Den
östeuropeiska frågan» (1876), »Franska revolutionens
kvinnor» (1879—80), »Allmän värnplikt och
fritt samhällsskick» (1880), »Om
latinherraväldet» (1883), »Halsbandsäfventyret» (1890)
och det postuma arbetet »Giftmord och
djäfvulsmässor» (1914). Ett urval av hans
anföranden och artiklar har sammanförts i »Tal
och skrifter» (I 1904—05, II 1915). — Litt.:
V. Spångberg, »A. H., väktaren och
föregångsmannen» (1901) och »A. H. i liv och gärning»
(1925); Fr. Berg, »A. H.» (1906).

        V. Spg.



Hedin, Sven Anders, läkare
(1750—1821). Blev med. dr i Uppsala 1775, bosatte
sig i Stockholm och fick där snart stor
praktik, antogs 1778 till hovmedikus och blev 1781
assessor i Collegium medicum. 1785 blev han
förste tjänstgörande hovläkare, befordrades
1792 till provinsialmedikus i Svartsjö län, var
1798—1808 intendent vid Medevi och blev 1813
medicinalråd i
Sundhetskollegium. H.
skrev flitigt i olika
ämnen, oftast dock
som kompilatör.
Viktigast bland hans
arbeten äro
tidskrifterna
Vetenskapshandlingar för Läkare och
Fältskärer (1793—99,
1803—05),
Vetenskapsjournal för Läkare och
Fältskärer (1800—01)
och Samlingar i
Blandade Ämnen för Läkare-Vetenskapen och
Naturforskningen (1810—12). Medelst
broschyrerna »Kopporna kunna utrotas» (1802) och
»Om smittkoppor och förvaringsmedel
deremot» (1808) arbetade han kraftfullt för
vaccinationens införande. Nämnas må även
skriften »Minne af von Linné, fader och son»
(1808). Led. av Vet.-akad. 1804.

        R. T–dt.*

Hedin, Sven Anders, forskningsresande
(f. 1865 19/2); se släktöversikten. Blev student
1885, fil. kand, i Uppsala 1888 och fil. dr i
Halle 1892 efter studier under F. von
Richthofen i Berlin. Han reste 1885 till Baku som
informator hos L. I. Nobel och företog
därifrån 1885—86 en resa, som han skildrat i
»Genom Persien, Mesopotamien och
Kaukasien» (1887). 1890 deltog han i en svensk
beskickning till Teheran, skildrad i »Konung
Oscars beskickning till schahen af Persien»
(1891), och fortsatte 1890—91 sin färd genom
Chorasan, Turkestan Och Ryssland. Denna
färd har han beskrivit i »Genom Khorasan
och Turkestan» (1892—93). 1893 for H. från
Orenburg genom Kirgisstäppen till Taschkent
och Margelan, där han utrustade sin första
karavan för att under vintern rida över
Pamir, Murghab och Mus-tag-ata till Kaschgar.
Sommaren och hösten 1894 bereste han Pamir
och undersökte särskilt Mus-tag-atas glaciärer,
varpå han
övervintrade i
Kaschgar. 17 febr. 1895
bröt han upp för
att från Merket
vid mellersta
Jarkand-darja korsa
den fruktade
sandöknen Takla
Makan. Efter svåra
vedermödor nådde
H. samt två av
hans tjänare
floden Chotan-darja.
Han återvände då
till Kaschgar och
därifrån
sommaren 1895 till
Pamir, där han geologiskt undersökte det system
av parallella bergskedjor, som i ö. begränsar
Pamirplatån, samt Amu-darjas källor. Från
Kaschgar begav han sig i dec. 1895 till
Chotan, korsade åter öknen Takla Makan och
fortsatte till Tarim. Under denna färd
upptäckte han i flygsanden begravna ruiner av
två stora buddistiska städer och kartlade
Kerijaflodens lopp. Han kartlade sedan floden
Tarims invecklade system i urskogarna och
fortsatte genom öknen till Lop-nor (se d. o.).
Därifrån återvände han till Chotan, bröt upp
i juni 1896 och gick över Kun-lunbergen upp
på Tibets högland, som han korsade från v.
till ö. och kartlade. H. fortsatte sedan över
Tsaidam till Kuku-nor, korsade från
Liang-chou den okända delen av öknen Ala-shan
och anlände 2 mars 1897 till Peking och maj
s. å. till Stockholm. Resultat av sina dittills
gjorda forskningar har H. framlagt dels i
redogörelser i Zeitschrift der Gesellschaft für
Erdkunde, dels i »A journey through the
Takla-makan desert» (i Geogr. Journal 1896).
Han skrev även ett stort populärt verk, »En
färd genom Asien 1893—97» (2 bd, 1898; flera
övers. till andra språk; även utg. i en mindre,
för ungdom avsedd uppl., »Genom Asiens
öknar», 1899), försett med tilläggsbandet
»Forskningar i Lop-nor-området» (1902), samt
ett mera vetenskapligt, »Die
geographisch-wissenschaftlichen Ergebnisse meiner Reisen
in Zentralasien» (1894—97; Ergänzungsband
XXVIII till Petermanns Mitteilungen 1900).



Midsommardagen 1899 lämnade H. åter
Stockholm, tågade från Kaschgar med en stor
karavan av kameler och hästar till Lajlik
vid Jarkand-darja, färdades därifrån med
färja nedför Jarkand-darja el. Tarim och
kartlade denna flod. Vintern 1899—1900 företog
H. en farlig färd genom ö. delen av öknen
Takla Makan. Våren 1900 påträffade H. s. om
Altmysh-bulak ruinerna av en kinesisk stad,
Lôu-lan, från 200-talet e. Kr. I slutet av maj

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>