Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heeringen, Josias von - Heerlen - Heermann, Johann - Hefaistion - Hefaistos - Hefele, Karl Joseph von - Heffners (Byn) - Hefner-Alteneck, Friedrich von - Hefner-Alteneck, Jakob Heinrich von - Hefnerlampa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
735
Heerlen—Hefnerlampa
736
iitär (1850—1926). Blev 1867 officer, deltog i
1870—71 års krig, blev 1906 general av
infanteriet och armékårschef, var 1909—13
krigsminister samt blev 1913 generalöverste. Vid
världskrigets utbrott blev han chef för 7:e
armén (i Elsass-Lothringen); hans
armékvarter flyttades okt. 1914 till fronten mellan
Soissons och Reims. Aug. 1916 blev H.
överbefälhavare över kustförsvaret; han avgick ur
tjänst nov. 1918. M. B-dt.
Heerlen [hö’r-], stad i nederl. prov.
Lim-burg, 20 km ö. n. ö. om Maastricht; 42,225
inv. (1928). Raskt växande centrum för
Nederländernas stenkolsgruvdrift; någon industri.
Heermann [hè’r-], J o h a n n, tysk
psalmdiktare (1585—1647), kyrkoherde i Köben an
der Oder. H., som var lärjunge till Opitz,
blev genom den språkliga förfiningen i sin
poesi en föregångare till P. Gerhardt. Själv
hemsökt av sjuklighet, drogs H. även genom
den luterska kyrkans lidanden under
trettioåriga kriget in på passionsbetraktelsens
område och fann i medeltidsmystiken stoff och
inspiration för sin psalmdiktning. Svenska
psalmboken upptar sex psalmer av H.: 77
(»Jesu, djupa såren dina»), 123, 160, 176, 207
och 244. Biogr. av C. Hitzeroth, »J. H.»
(1907). E. N. S-g. (Li.)
Hefal’stion, en makedonier, Alexander den
stores förtrognaste vän (d. 324 f. Kr.),
förmäld med konung Dareios’ dotter Drypetis.
Då han dog i Ekbatana, lät Alexander fira
en slösande praktfull likbegängelse.
Héfaistos, grek, myt., eldens och
smideskonstens gud, son till Zeus och Hera, halt
redan från födelsen enl. Homeros, som
berättar, att hans mor på grund av hans lyte
slungade ned honom från Olympen. Homeros
berättar även en annan myt, att H. ville
komma Hera till hjälp, då hon
misshandlades av Zeus, men att denne fattade
honom i fotterna och slungade ned honom
på ön Lemnos.
Återupptagen i Olympen,
förfärdigade han Zeus’
praktfulla palats, Zeus’
åsk-viggar, Akilles’ rustning
samt åt sig själv två
med rörelse- och
talförmåga begåvade
tjäna rinnor. som stödde
honom. Han är
förmäld med
Cha-ris. behagets
gudinna. eller med
Afrodite. Sin
halthet (enl. de
äldsta
monumentens framställning), förkrympta
och van-
skapta
fotter har han
gemensamt med folksagans smeder på andra
håll, t. ex. Völund, vilka framställas som
vanföra eller som dvärgar. H. härstammar
från Mindre Asien, där han hade många
kultorter; i Grekland hade han blott en kult
av betydenhet i Aten, där han var
hantverkarnas, särskilt krukmakarnas, gud. Han
synes urspr. ha varit den demon, som
spårades i ur jorden uppstigande, brinnande
gaser; därur utvecklade sig smides- och
vulkanguden. Åtskilliga vulkaner nämnas som
H:s boning, t. ex. Lipariska öarna och Etna,
i vars djup han smidde tills, m. cykloperna.
Grekernas bildande konst framställde honom
efter den äldre tiden (jfr ovan) som en
kraftfull och välbildad man i den grekiske
hantverkarens vanliga dräkt, med en rund
filtmössa på huvudet, hammare eller smidestång
i handen och med ringa eller ingen antydan
om halthet. — I den romerska gudaläran
motsvaras H. av V u 1 c a n u s (äldre form
Vol-canus); till hans ära firades festen v o
1-c a n a 1 i a 23 aug. Monogr. av U. v.
Wila-mowitz-Möllendorff (i Nachrichten der
Ge-sellschaft der Wissenschaften 1905) och L.
Malten (i Jahrbuch des Deutschen
Archäolo-gischen Instituts 1912). M. Pn N-n.
He’fele, KarlJoseph von, tysk
kyrko-historiker (1809—93). Blev-1840 prof, i
katolska teologiska fakulteten i Tübingen och
1869 biskop i Rottenburg; adlades 1853.
Påverkad av J. A. Möhler, sökte han förena
trohet mot romerska kyrkan med självständig
vetenskaplig forskning. H:s stora livsverk,
»Conziliengeschichte» (7 bd, 1855—74; 2:a
uppl. 1873—79), kännetecknas av grundligt
materialstudium, översiktlig framställning och
jämförelsevis opartiskt bedömande. H. var på
Vatikankonsiliet 1869 en av de avgjordaste
motståndarna till ofelbarhetsdogmen men
underkastade sig 1871 konsiliebeslutet. Hj. H-t.*
Heffners, förr Byn, sågverk, träsliperi och
hamn i Sköns socken, Medelpad, strax ö. om
Sundsvall; 300 arb. Äges av J. A.
Enhörnings trävaru-a.-b. (se Sundsvall).
Hefner-Alteneck, Friedrich von, tysk
elektrotekniker (1845—1904), son till J. H.
v. H. Var 1867—90 verksam inom
elektri-citetsfirman Siemens & Halske, Berlin, och
gjorde sig högt förtjänt om elektroteknikens
utveckling. Han införde bl. a. den efter
honom uppkallade ljusenheten Hefnerljus.
Led. av sv. Vet.-akad. 1896. G. H-r.
Hefner-Alteneck, Jakob Heinrich von,
tysk konst- och kulturhistoriker (1811—1903),
direktor för bayerska nationalmuseet 1868—
85. H. verkade banbrytande med sina
forskningar i kostym- och vapenhistoria. Ett urval
av hans studier på olika områden föreligger
i »Trachten, Kunstwerke und Gerätschaften
vom frühen Mittelalter bis Ende des 18.
Jahr-hunderts» (2:a, omarb. uppl., 10 bd, 1879—89).
Hefnerlampa, en av F. von Hefner-Alteneck
(se d. o.) konstruerad lampa för mätning av
ljusstyrka, som angives i s. k. Hefnernormal
Héfaistos, stödd av en satyr. Attisk
vasmålning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
