Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hegemoni - Heger, Jens Stephan - Hegermann, Diderik - Hegermann-Lindencrone, Cai Ditlev - Hegermann-Lindencrone, Johan Henrik - Heggtveit, Hallvard Gunleikson - Hegvald - Hegyallya - Heiberg, släkt - Heiberg, Axel - Heiberg, Gunnar Edvard Rode
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
743
Heger—Heiberg, G. E. R.
744
kedonien). — Ordet har även använts om
liknande politiska förhållanden i nyare tid,
t. ex. om Preussens h. i Tyskland. M. Pn N-n.
Heger, Jens Stephan, dansk
skådespelare (1769—1855), svåger till Oehlenschläger
och K. L. Rahbek, från 1796 anställd vid
Det kongelige teater. Var en högt kultiverad
skådespelare med stark fantasi, klar reflexion
och rörligt temperament. 1817 drog han sig
tillbaka till följd av misantropi. H:s hustru,
Ellen (Eline) H., f. Smidth,
skådespelerska (1774—1842), var anställd vid Det
kongelige teater 1793—1832, högt skattad som
tragediens unga älskarinna. G. K-g.
Hegermann, D i d e r i k, norsk general (1763
—1835). Ingick 1776 i landkadettkåren i
Köpenhamn och blev 1790 kompanichef vid
matematiska skolan i Oslo, som genom H:s
verksamhet ombildades till Det norske militaire
institut, vars chef han blev. 1812 utnämndes
han till överste. Vid riksförsamlingen på
Eidsvoll 1814 var han en verksam medlem
av konstitutionskommittén. I nov. s. å. blev
H. generalmajor samt statsråd och chef för
armédep. 1816 tog han avsked. O. A. ö.*
Hegermann-Lindencrone, Cai Ditlev, dansk
general (1807—93). Blev 1822 löjtnant, deltog
med utmärkelse i kriget 1848—50, blev 1858
generalmajor och generaladjutant men
avlägsnades 1859 efter en konflikt med Fredrik
VII:s kabinettssekr. Berling. 1864 anförde
han en division av hären och föreslog i
krigsrådet före Dannevirkes utrymmande, att man
dessförinnan skulle våga ett angrepp. Han
ledde sedan skickligt divisionens återtåg
genom Jylland ända till Mors men fick
därför orättvist uppbära hårda omdömen. 1865
—67 var H. kommenderande general på
Själland. — Jfr J. Nörregaard, »Tre
hovedperso-ner og hovedbegivenheder i krigen 1864»
(1884). E.Ebg.*
Hegermann-Lindencrone, Johan Henrik,
dansk diplomat (1838—1918), son till C. D. H.
Var ministerresident 1872—80 i Washington
och 1880—90 i Rom samt envoyé 1890—97 i
Stockholm, 1897—1902 i Paris och 1902—12
i Berlin, där han jan. 1908 avslöt
traktaten om tysk naturalisering av de
nordsles-vigska optanternas barn. Jfr hans hustrus
»In the eourts of memory» (2 bd, 1912—14;
bd 2 i sv. övers., »Diplomatliv. En
ministerfrus minnen», 1916). P. E-t.
Heggtveit, H a 11 v a r d Gunleikson,
norsk skriftställare (1850—1924), sedan 1878
folkskollärare och klockare i Oslo. Av H:s
många populärt lagda arbeten, särskilt på
det kyrkohistoriska området, märkas »Den
norske kirke i det nittende aarhundrede» (2
bd, 1905—20) samt biografier i »Norvegia
sacra», I—III (1921—23). (E. Nwn.)
Hegvald, stenskulptör, verksam på Gotland
omkr. 1100. J. Roosval har visat (i »Die
Steinmeister Gottlands», 1918), att ett
flertal dopfuntar av sandsten, som äro smyckade
med framställningar i relief av drakar, nytes-
tamentliga scener etc. i en skissartad,
primitiv stil samt med ornament med
vikingatids-karaktär, äro utförda av mästaren till funten
i Etelhems kyrka (sign. Hegwaldr med
runor). Typiska för H:s konst äro funten i
Vänge kyrka (se bild 4 till Dopfunt) och
piscinan från Sjonhems kyrka (nu i Gotlands
fornsal, Visby; se bild 27 till Gotland).
Se vidare Gotland, sp. 875. E. L-k.
Hegyallya [he’djalja], ung.,
»bergssluttning», trakytisk bergskedja i n. Ungern,
mellan floderna Hernad och Bodrog; kallas även
Tokaybergen. Yppig vegetation;
därifrån kommer den världsberömda tokajern. På
tjeckoslovakiskt område når bergstrakten
1,092 m ö. h. i toppen Simonka.
Heiberg, norsk släkt, utgrenad även till
Danmark. Norske fogden Sören Lauritzens
(d. 1653) son hade 5 söner, som antogo
namnet H. Till släktens ena norska linje höra
bl. a. Hj. H., hans kusin A. H. och dennes
bror Jacob Munch H. (1843—88), sedan
1887 prof, i anatomi i Oslo; till en annan
norsk gren Gunnar E. R. H. (se nedan). —
Hans bror Jacob Wilhelm Rode H.
(f. 1860) är borgmästare i Oslo och har
utgivit en aktsamling om unionsupplösningen
1905. Till släktens danska linje hörde P. A.
H. (se nedan); dennes bror var farfars far
till filologen J. L. H. (se nedan). Jfr norsk
monogr. om släkten av G. F. Heiberg (1907).
Heiberg, Axel, norsk affärsman, mecenat
(f. 1848); se släktöversikten. H. lämnade ett
av de största bidragen till Nansens
polarexpedition med »Fram» och till O. Sverdrups
expedition till Ellesmerelandet samt tog 1896
initiativet till Nansenfonden (se d. o.). På
H:s initiativ stiftades 1898 Det norske
skog-selskab, som han skänkt stora belopp och
som han drivit fram genom förträfflig
organisation och propaganda. Efter H. har Axel
Heiberg s land v. om Ellesmerelandet
uppkallats. M. H.
Heiberg, Gunnar EdvardRode, norsk
dramatiker (f. 1857 18/n), bror till J. W. R. H.
Debuterade som dramatiker med »Tante
Ul-rikke», ett levande och välgjort stycke, där
han med varm känsla
efter en känd modell
— Aasta Hansteen —
tecknade en förlöjligad
kvinnosakskvinna. H:s
nästa drama, »Kong
Midas» (1890), brukar
fint titelsymbolen,men
den satiriska verkan
splittras genom att H.
angriper det
Björnsonska sannings- och
sedlighetskravet och
därvid inlägger drag
av Björnson i en alltför lumpen figur. Åt de
erotiska problemen gav H. tragisk utformning
i »Balkonen» (1894) och »Kjærlighedens
tra-gedie» (1904). Den satiriska samhällsteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
